Jens Ganmans och Magnus Carlssons satirfilm Så att det blir rätt är sällsynt profetisk. Den handlar om att den sökande Louise Epstein-varianten Ulla-Achmed ger sig ut på resa i Sverige för att hitta källan till allt fake news och hat. Ulla-Achmed får inte något riktigt svar även om hens högteknologiska fake news-detektor får utslag exempelvis vid Gjörwellsgatan (i Marieberg, där Dagens Nyheter och Expressen har sina lokaler). Filmen slutar med att dess egen psykiatriker förklarar att Ganman och Carlsson borde låsas in och tvångsmedicineras ”precis som på den gamla goda tiden i DDR” varpå Ulla-Achmed kör ned i sjön och drunknar.

Under resan träffar Ulla-Achmed ett stort antal framstående politiker och andra kända svenskar som uttalar sig – och åtminstone en del av uttalandena verkar genuina; och är de inte genuina så är de genialt imiterade – på ett sätt som antyder att hatet och de falska nyheterna kommer från just dem. Det är i alla fall min tolkning. Ulla-Achmed har en rumpnisses nyfikna men ständigt oförstående mentalitet.

Profetian slog in två timmar efter publiceringen när YouTube tog bort filmen med hänvisning till att innehållet ansetts ”olämpligt eller stötande för vissa tittare”. YouTube har rätt. Filmen är en pricksäker, rolig och rasande skickligt genomförd drift med vårt lands ledande PK-ister. Tacka sjutton för att dessa kan tänkas anse filmen som olämplig. Någon kan nog också bli stött av att Ulla-Achmed får utsättas för en gruppvåldtäkt av tio ”långa, mörka främlingar” och att det då och då kastas flickor från balkonger i höghus i vad som verkar vara utanförskapsområden.

Jag blev oerhört beklämd när jag upptäckte att YouTube avpublicerat filmen. Det kändes som ett flagrant brott mot yttrandefriheten. En del anser att yttrandefriheten inte borde gälla för skräp, till exempel Lars Vilks rondellhund. Personligen vet jag inte om rondellhunden rent konstnärligt är skräp eller inte, men för mig spelar det ingen roll. Yttrandefrihet betyder just rätten att publicera även skräp. Men om man ändå accepterar argumentet att yttrandefrihet inte bör gälla skräp så kan det inte riktas mot denna satirfilm ty den är konst och samhällsanalys på högsta nivå. Budskapet är skärpt och viktigt.

Det är sannolikt inte YouTube själv som ligger bakom sådan här censur. Att hålla på med censur är krångligt och kostar bara en massa pengar för bolaget. Det vill bolaget rimligtvis helst slippa. Skälen till att sådana här inlägg göms undan är att staten hotat IT-företag som YouTube med censurlagstiftning om en vad staten anser vara en lämplig grad av censur inte upprätthålls av bolagen på eget initiativ. Justitieminister Morgan Johansson och digitaliseringsminister Peter Eriksson har tydligt annonserat sina avsikter på den punkten. Och YouTube lyder. Bolaget har lärt sig lydnad i Kina.

För mig är regeringens censurlust – och det faktum att oppositionspartierna genom att traska patrullo visar medhåll – ett tecken på att politikerväldet förlorat de sista resterna av demokratiska instinkter.

Ibland funderar jag om det finns något som är heligt för mig. Förr i tiden fanns en massa heliga saker, till exempel Gud och Fosterlandet och människor kunde villigt utsätta sig för dödsfara för att försvara det heliga. Jag har kommit fram till att yttrandefriheten nog är det enda heliga som finns för mig (om vi bortser från vissa personliga relationer). Yttrandefriheten är kanske den enda högstämda princip för vars försvar jag skulle vara villig att utsätta mig för personliga risker.

Regeringens villighet att upphäva yttrandefriheten och därmed bryta inte bara mot uttryckliga stadganden både i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna och i den svenska regeringsformen utan också mot det västerländska samhällets djupaste, ädlaste och mest äkta värden. Jag tror inget kan kränka mig värre. Det borde anses för vår tids värsta majestätsbrott.

Såklart att media, om någon, borde rasa mot regeringen för detta. Media borde anse yttrandefriheten för sin livsluft. Men så är det inte. Framstående svenska tidningsmän deltog i regeringens påtryckningar på IT-bolagen. Det var ingen tillfällighet att Ulla-Achmeds fake news-detektor gjorde utslag vid Gjörwellsgatan.

Vilken oerhörd framgång att censuren inte verkar fungera! När jag googlade på Så att det blir rätt fick jag nästan sextio miljoner träffar. Tack, Vimeo, för att du finns. Till och med YouTube tycks ha gett med sig och låter mig se filmen igen sedan jag pulat lite med länkarna.  Kan det vara så att YouTube bara lät Ganman och Carlsson stå i skamvrån en stund för att låtsas lyda staten?

Jag tolkar detta som att friheten och ett västerländskt grundvärde – yttrandefriheten – tack vare människors entreprenörskap och den tekniska utvecklingen vunnit den senaste matchen mot statens medfödda och inneboende kontrollystnad.

PS Jag kanske har fel. Det kan hända att IT-jättarna är mycket mer skyldiga än jag fattar. Av Donald Trumps anklagelser om att sådana som Google och Facebook censurerar miljontals människor vars åsikter jättarna inte gillar så kan det vara så. Möjligen har de relativt unga människor som arbetar i dessa bolaget inte insupit västvärldens heligaste värderingar med modersmjölken.