Visst är idrott härligt och prestationerna av våra hjältar kan lyfta självkänslan hos ett helt folk. Det jag undrar ibland är dock hur mycket sådan nationell självkänsla vi bör anamma innan vi blir helt löjliga och utskrattade.

Sverige är en liten nation med per definition begränsade humana resurser. Med en ganska klok politik parad med en rejäl plånbok har vi lyckats skapa oss en mycket bra position i idrottsvärlden. Den svenska föreningskulturen understödd av kommunala och nationella subventioner har lyft svenska idrottares prestationer långt över alla förväntningar som landets storlek skulle kunna motivera i relation till den övriga världen.

Jag lyfter på hatten och medger att Sverige är en toppennation i idrott och folkhälsa, precis som flera nordiska länder är föredömen på området.

Varför då stoltsera med lånta fjädrar?

Jag själv är en utböling som beundrar de framgångar Sverige har åstadkommit på egen hand. Samtidigt tycker jag att det bara är löjligt och pinsamt att kalla inköpta talangers prestationer för ”svenska”.

Stavhopp och friidrott är bara ett par aktuella exempel där Sverige konsekvent har köpt in ”medaljkandidater” och ”rekordhållare” som inte talar svenska, inte känner något för Finnkampen och skattar utomlands.

Nu vet jag att vissa kommer att ifrågasätta mig direkt och sannolikt kalla mig rasist för att jag inte ser alla inköpta idrottare som riktiga svenskar.

Gör det! Det struntar jag i om ni inte kan tänka längre än så.

Man skulle kan titta på vetenskapsvärlden. Där talar man om japanska Nobelpristagare verksamma vid något visst universitet i USA, eller en eminent kinesisk forskare från Max Planck-institutet i Tyskland.

Då blir det lite mer rättvist solsken över dem som skall ha det.

Ta inte fram Ibra för han är faktiskt en produkt av svenskt föreningsidrott även om han är född av sannolikt bosniska muslimska föräldrar (gissar jag efter namnet).

Tänk tillbaka på fotbolls-VM och deltagarna från Island mot frankofonvärlden eller Commonwealth.

Det är inte lätt att dra gränser mellan nationer men jag skulle gärna se att överdrifterna blir färre även om Sverige inte får några nya medaljer i stavhopp eller udda distanslopp.

Vad tycker Ni?