Termen yrkesförbud associeras mest av allt med Östtyskland, där regimkritiker kunde beläggas med förbud att arbeta. Yrkesförbud förekommer dock även i västvärlden inom yrken som kräver en licens för att utövas, exempelvis läkare och advokater som vid grov misskötsel kan få sin licens indragen och därmed i praktiken beläggas med yrkesförbud inom det yrke där de är utbildade.

Detta är givetvis positivt – ingen vill riskera att en läkare som avsiktligt felbehandlat en patient får fortsätta i yrket någon annanstans. Faktum är att yrkesförbud, så länge de är någorlunda specifika, inte alls är något totalitärt påfund utan något som borde vara möjligt att utfärda även i yrken där ingen licens krävs.

För att ta ett uppenbart exempel: Dan Eliasson. Förutsatt att Socialdemokraterna förlorar makten i valet nästa månad så kommer Eliasson nästan helt säkert att tappa sitt jobb som chef för MSB, och han kommer inte heller att utses till någon annan position av regeringen. Detta hindrar dock inte Eliasson från att fortsätta sin karriär i den offentliga sektorn då de allra flesta positioner, även chefspositioner, ju inte tillsätts direkt av regeringen. Alla som följt Eliassons karriär har förstått att han har många vänner inom byråkratin, och en borgerlig/sverigedemokratisk regering har idag inga lagliga för att stoppa honom från att anställas igen. Personer som Eliasson borde helt enkelt kunna få yrkesförbud från den offentliga sektorn.

Men det slutar inte med Eliasson. Ett av de största hindren för att kunna genomföra en restriktiv invandringspolitik, med stora volymer utvisade, är att Migrationsverket innehåller mer än sin beskärda del flyktingaktivister. Detta är logiskt. Unga idealistiska Elin Ersson-kopior söker sig till Migrationsverket för att kunna få hjälpa de stackars krigsdrabbade barnen. När dessa istället beordras att massavslå ansökningar, låsa in flyktingar i förvar, och i allmänhet agera som vad de antagligen själva anser vara Gestapo-poliser, så är risken uppenbar att arbetsmoralen sjunker.

Det är givetvis frivilligt om man vill arbeta på Migrationsverket eller inte, men den som arbetar på Migrationsverket får inte ägna sig åt aktivism i arbetet. Väljer man att stanna kvar på Migrationsverket men inifrån försöker sabotera arbetet (genom att ”råka” godkänna asylansökningar, ”råka” glömma bort att låsa förvaren etc) så bör man inte bara sparkas från Migrationsverket utan också förbjudas att någonsin arbeta i den offentliga sektorn igen. Utan tvekan kommer detta att avskräcka de flesta flyktingaktivister som myglat sig in på Migrationsverket, då de tenderar att ha utbildningar (genusvetenskap, sociologi etc) som inte är så efterfrågade i den privata sektorn.

Återigen: Vill man inte delta i att genomföra en restriktiv invandringspolitik så slipper man, men då ska man säga upp sig.

Slutligen bör yrkesförbud kunna införas i finanssektorn i fall där en bank behövt statlig nödhjälp (så kallade ”bailouts”). Nu kanske någon invänder att vi helt enkelt inte ska ge hjälp åt bankerna utan bara låta dem gå i konkurs om de nu skulle råka vara så oansvariga att de lånar ut massor av pengar till människor som saknar återbetalningsförmåga. Jag kan såklart förstå denna reflex, men om en ny härdsmälta likt den 2008 skulle drabba banksystemet så skulle vi behöva rädda bankerna som organisationer – annars tappar vi vårt kreditsystem, bankkonton blir frysta och bankomaterna slutar fungera. Det är inte värt det bara för att lära bankerna en läxa. Däremot kan vi straffa de ansvariga cheferna på bankerna och bestämma att de aldrig någonsin mer ska få jobba i någon position där de är på något vis ansvariga för människors pengar (alltså någonstans inom bank- och finanssektorn). Dessa chefer bryr sig ofta inte om sina egna företag och därför hjälper det inte att bötfälla eller på andra sätt straffa företagen, men däremot bryr de sig om sig själva och sin status. Som det är nu så kan en bank ta emot nödhjälp men ändå behålla hela styrelsen, och de som ändå avgår eller avskedas hittar enkelt andra liknande jobb där de får en ny chans att ställa till det och skicka notan till skattebetalarna. Självklart skulle detta inte tillämpas på alla som jobbade på den drabbade banken utan endast högre chefer inom relevanta områden (bankens IT-chef lär ju knappast kunna beskyllas för problemen).

Yrkesförbud må vara en radikal åtgärd, men skulle samtidigt hjälpa oss återskapa en kultur där ledare inom både den privata och offentliga sektorn förväntas ta ansvar och myndighetspersoner förväntas agera enligt folkviljan och inte enligt sina egna ideal.

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook. Du kan stödja John Gustavsson genom att swisha till 00353 87 102 63 68.