Den ryske författaren Fjodor Dostojevskij (1821-1881) skrev 1866 den berömda boken Brott och straff. Huvudpersonen är den fattige ex-studenten Raskolnikov som anser sig vara en extraordinärt begåvad person (läs politiskt korrekt). Han anser sig ha rätt att mörda en hatad pantlånerska som han ser som en ond värdelös parasit (läs brunråtta) för att uppnå ett högre syfte (läs rätt värdegrund). Raskolnikov (som dagens politiker) existerar utanför de moraliska gränser som gäller ”vanliga” människor, med rätt att stå över lagen. Han bygger sin moral på allmännyttan och mordet på pantlånerskan har egentligen en ideologisk grund (att utrota brunråttor).

Efter mordet blir han dock sjuk och besväras av minnena från sitt brott och rädslan för att bli upptäckt. Han blir kär i en prostituerad kvinna, Sonja, som tillsammans med hans syster – som han vill rädda från att gifta sig med en ”äldre vit man”- blir hans enda förtrogna. Han inser så småningom att hans övermänniskofilosofi i själva verket inte stämmer med verkligheten och detta leder till att hans uppfattning förändras (som att M, S, KD och L insett att deras motstånd mot SD:s politik inte håller). Slutligen anger han sig själv och döms till långvarigt straffarbete i Sibirien, dit Sonja följer honom.

Hade Dostojevskij levt i Sverige idag hade han kunnat skriva boken ”Brott utan straff”. Risken för upptäckt vad gäller de s k vardagsbrotten – bostadsinbrott, bil- och båtstölder och rån – är beklämmande liten och eventuella straff löjeväckande låga, dessutom i relativt bekväma fängelser. Den svenska tullen vid t ex Finlandsfärjorna har vid flera tillfällen upptäckt stulna bilar och båtmotorer men har inte haft befogenhet att ingripa (polis måste tillkallas, men de har ofta inte tid).

Gruppvåldtäkter ger förvånansvärt låga straff – skyddstillsyn, samhällstjänst eller ibland fängelse som då utmäts i några månader istället för flera år som brottsbalken stipulerar. Stenkastning mot blåljuspersonal, bilbränder och hedersmord leder sällan till åtal eller straff. Vissa brott som utförs av företrädesvis tiggare – som att sova på gatan, göra naturbehov i parker och lekplatser eller ockupera annans mark – verkar helt straffria.

Att hindra rättsväsendet genom att hota vittnen innebär att misstänkta brottslingar undgår att fällas för brott. Detta hot kallas för övergrepp i rättssak och har en mycket låg påföljd. Regeringen skall nu höja straffskalan till det dubbla. Men det är helt meningslöst. Grunden för hela rättsväsendet rycks undan om människor inte vågar vittna. Övergrepp i rättssak borde jämställas med samhällets grövsta brott, som t ex landsförräderi och mord, och ge livstids fängelse eller minst 10 år.

I boken Nätverket: Södertäljemaffians uppgång och fall av Baris Kayhan beskrivs en omfattande rättegång mot 17 män i Södertälje tingsrätt. I åtalet ingick mord, människorov och utpressning.

Rättegången pågick över ett halvår och polisutredningen och rättegången blev en av de då största i Sverige och kostade, enligt Kayhan, närmare 200 miljoner kronor, varav cirka 70 miljoner i advokatkostnader och 24 miljoner för häktningskostnader.

Tingsrätten fann det bevisat att det funnits ett hierarkiskt uppbyggt kriminellt nätverk i Södertälje med en tydlig ledare i strukturen. Otaliga mord och rena avrättningar hade begåtts både inom och utanför det s k nätverket.

Boken Nätverket är ett omskakande stycke samtidshistoria men även en thriller. Flera av de inblandade har dömts för diverse brott, och bra är det. Men det som är slående när man läser boken är hur stora de inblandades brottsregister är. Man blir minst sagt frustrerad när flera av brottslingarna har skrämmande många misshandels- narkotika-rån -hot och inbrottsdomar på sig. Även övergrepp i rättssak har förekommit i flera fall.

Hur kommer det sig att alla kriminella, år efter år kan verka ute i det fria istället för att avtjäna långa, mycket långa, fängelsestraff?

Det framgår tydligt att – på grund av det svenska rättssystemet med låg polistäthet, låga straff, straffrabatter, lägre straff för unga förbrytare, frigivning efter 2/3 i fängelse – i Sverige gäller ”brott utan straff”.

Lars Hässler är jur kand, med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Lars är flerfaldig jorden runt-seglare, har skrivit nio böcker och publicerat artiklar i bland annat SvD. Han har alltid följt med i politiken men överlåtit skötseln av landet till politikerna tills nyligen då Lars blivit alltmer frustrerad över vart Sverige är på väg.