Då och då dyker frågan om huruvida rösträttsåldern bör sänkas till 16 (eller till och med lägre) upp i media. Frågan har inte seriöst diskuterats i Riksdagen såvitt jag vet, möjligen på grund av att bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet stöder en sänkning (och de senare bara på prov). Faktum är att vad vi behöver är en seriös diskussion om att höja rösträttsåldern, förslagsvis till 25. Varför? För att, precis som 40 är det nya 30, så är 25 det nya 18.

När Sverige först införde allmän rösträtt så var rösträttsåldern 23 år. En 23-åring för 100 år sedan hade oftast varit ute i arbetslivet minst 5 – 10 år. Under dessa år hade ynglingen antagligen gift sig, flyttat hemifrån, skaffat barn och skött en egen budget (ofta en väldigt stram sådan) under flera års tid. Det är sådana livshändelser och upplevelser som gör att man mognar som individ och lär sig ta ansvar – att bara bli äldre gör egentligen väldigt lite på den fronten. I princip alla känner vi någon människa som trots att de sedan länge passerat 30 år ändå beter sig som barnungar för att de växte upp med föräldrar som skyddade dem från alla former av konsekvenser (ofta även efter att de fyllt 18). Det är miljö som avgör hur snabbt en individ går från barn till vuxen, och den miljö som de allra flesta barn växer upp i idag gör dem inte vuxna lika snabbt som för ett sekel sedan. Ändå är rösträttsåldern lägre idag än då.

Nu är allt såklart inte föräldrarnas eller ens skolans fel: Den moderna ekonomin kräver allt längre utbildning vilket innebär att inträdet på arbetsmarknaden – och det vi kan kalla den verkliga världen – sker allt senare.

Rösträttsåldern har varit 18 år sedan 1975. Jag har inte statistik från det året, men tio år senare år, 1985, så förvärvsarbetade 75 procent av alla 21-åringar. År 2014 dröjde det till 29 års ålder innan 75 procent förvärvsarbetade. Problemet är att den som inte börjat arbeta inte heller betalat inkomstskatt och därför kan ha svårt att förstå vad som är så farligt med att höja skatten. All form av ekonomiskpolitisk debatt tenderar att vara vag och hypotetisk för den som aldrig varit med och tvingats finansiera förslagen.

Min egen forskning visar att människor blir betydligt bättre på att tänka långsiktigt och värdera framtiden över nutiden så fort de börjat arbeta – den verkliga världen och dess arbetsliv tvingar helt enkelt bort ungdomens ”leva i nuet”-tänkande. Partierna måste som bekant anpassa sig efter väljarnas prioriteringar – ju fler kortsiktiga omogna väljare, desto mer kortsiktig omogen politik. När politiken ”parveliseras” av röstberättigade parvlar med så bristande livserfarenhet och mognad att deras definition av lidande är ”när jag inte fick chans på min drömpojke/flicka” så drabbar det alltså oss alla.

Men det främsta argumentet för att begränsa rösträtten till 25 är ändå att unga bevisligen inte förstår vad demokrati innebär eller poängen med demokrati. Redan 2012, innan ”safe space”-rörelsen på fullt allvar invaderat vartenda campus, så uppgav varannan svensk ungdom (ålder 18 – 29) att de föredrog expertstyre över folkstyre, och en tredjedel ville hellre ha en stark ledare som inte bryr sig om demokratiska principer. En fjärdedel tyckte inte att demokrati är så viktigt, och en femtedel var villiga att sälja sina röster. Inga andra åldersgrupper uppvisade några av dessa idéer. Denna antidemokratiska ignorans är en ”barnsjukdom” och det finns ingenting som tyder på att det blivit bättre sedan 2012.

Safe space-rörelsen har brett ut sig på universitet och i ungdomsförbund; rörelsen kräver censur av alla ”kränkande” idéer och ”trigger-varningar” på alla texter som kan innehålla något som kan uppröra någon. Inga konservativa får anställas som föreläsare, eller ens överhuvudtaget bjudas in till universitetsområdet för att tala på privata evenemang. Någon kan ju bli kränkt och känna sig otrygg, och universitetet ska vara en trygg plats (”safe space”). Ni kanske tror att detta bara är en mindre samling radikala extremister, men mätningar från USA har visat att så många som hälften av dem mellan 18 och 34 år vill begränsa yttrandefriheten på universiteten. Att dessa parvlar har rösträtt gör det svårt för politikerna att konfrontera problemet trots att lärare och professorer varnat för utvecklingen i åratal.

Slutligen vill jag förtydliga att jag endast vill höja rösträttsåldern, inte myndighetsåldern. 18-åringar bör tillåtas köra bil, köpa öl och öppna bankkonton precis som idag, men rösträtten måste förbehållas dem som lever i den verkliga världen och som är gamla nog att förstå det fantastiska system som demokratin är. Vi bör självklart arbeta för att spräcka den ”bubbla” de flesta unga lever i och göra deras värld mer verklig, med högre krav på ansvarstagande och konsekvenser för dem som bryter mot regler och lagar – men detta är ett arbete som kommer ta minst en generation. På kort sikt är det enda sättet att skydda demokratin och politiken från ökad parvelisering att höja rösträttsåldern till 25. Frågan är: Vilket parti blir först med att våga lyfta denna fråga?

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991, växte upp i Örnsköldsvik och nås enklast via Facebook. Du kan stödja hans arbete genom att swisha till 00353 87 102 63 68.