Sverige har under senaste åren genomgått en kraftig demografisk förändring. Valsystemet har dock inte tagit hänsyn till detta och en förändring måste ske.

Vid valet 2022 kommer troligen mer än av 50 procent av Sveriges befolkning att bo i Stockholm, Göteborg eller Malmö med förorter. Detta motsvarar cirka 1,5 procent av Sveriges yta. Oavsett vilket parti man röstar på, så blir det alltså dessa 1,5 procent av ytan som bestämmer över resterande 98,5 procent. Möjligen kan de som bor i dessa storstäder anse systemet demokratiskt på samma sätt som de folkrika EU-länderna anser det demokratiskt att just de ska bestämma över de två procent av EUs befolkning som Sveriges befolkning utgör. Men systemet är direkt förödande om man vill uppnå målet att hela Sverige skall leva.

I slutet av 2017 bestod 18 procent av Sveriges befolkning av människor som var utrikesfödda. Lägger man till dem som är inrikes födda men har båda föräldrarna utrikesfödda stiger siffran till 24 procent (www.migrationsinfo.se). I Malmö angavs siffran 32,4 procent, i Södertälje 38,9 procent som exempel (www.scb.se). Andelen har ökat sedan dess. Enligt en två år gammal statistiknyhet från SCB förväntas migrationen på fem års sikt ge ett tillskott till befolkningen på 570 000 personer.

Vad har nu detta med valsystemet att göra? Jo, en stor grupp av dessa har kommit till Sverige sedan Syrienkrisen började och många kommer att ha kommunal rösträtt redan i höstens val. Vallagen säger att man har rösträtt i val till landstings- och kommunfullmäktige om man bott tre år i Sverige och är folkbokförd i kommunen. Det ställs inga krav på att man skall vara svensk medborgare (www.val.se). I Malmö har till exempel människor från 182 länder denna rösträtt.

När det gäller rösträtt vid val till Riksdagen skall du ha svenskt medborgarskap. För detta krävs i regel att du varaktigt bott i Sverige i fem år. Men för den som är statslös eller flykting räcker det av någon anledning med fyra år (www.migrationsverket.se).

Därutöver kommer många att ha rösträtt till Riksdagen. Utan krav att kunna svenska språket eller förstå det svenska samhället, så har man således rätt att med sin röst förändra detsamma. Finns det något annat land med så pass generösa regler? Rösträtten har successivt sänkts från 24 år i takt med att ungdomar blivit mer välutbildade och samhällsmedvetna. Men skall man inte ställa några krav på samhällskunskap även på den stora invandrargruppen? En svenskfödd femtonåring torde vara mer mogen att utöva rösträtten än människor som kanske aldrig läst en svensk tidning eller tittat på ett svenskt nyhetsprogram? I avsaknad av baskunskap kan de också lätt bli lockade med riktade populistiska budskap.

En gång i tiden krävdes för rösträtt att man gjort värnplikt, var ostraffad och hade betalat skatt. Det upplevs i dag omodernt att ställa samhällskrav, men skall rösträtten bara vara en rättighet – utan några krav och skyldigheter?

Jag kommer naturligtvis att bli beskylld för islamofobi. Men frågan måste ändå lyftas. Islam är inte bara en religiös rörelse utan också en politisk. Vi kan troligen förvänta oss att det bildas ett renodlat islamistiskt parti inför valet 2022. Vad det kan innebära i form av förändrade samhällskrav har vi ännu ingen aning om. Men är det önskvärt? Med en stor andel muslimsk befolkning och höga födelsetal inom denna, så kan troligen ett sådant parti direkt komma över fyra procent och ta sig in i Riksdagen. På det kommunala planet kan ett sådant parti redan 2022 få ett mycket starkt mandat i exemplen Malmö och Södertälje. Jag nämnde ovan att migrationen på fem års sikt förväntas ge ett tillskott på 570 000 personer. Många är ännu för unga för att få rösta, men siffran kan ändå ställas mot att det vid valet 2014 krävdes cirka 250 000 röster för att komma över fyraprocentsspärren.

Sverige har genom EU-inträdet avhänt sig största delen av sitt självbestämmande, vilket jag är starkt kritisk mot. All makt skall ju enligt grundlagen utgå från folket och folkets vilja skall göras känt genom allmänna val. När grundlagen skrevs, så var det svenska folket som avsågs. Vad avses i dag? Om själva valsystemet kan anses fel utformat – hur rätt blir då valresultatet?

Vi i Landsbygdspartiet oberoende LPo tror inte att vare sig folket eller de etablerade partierna önskar sig den situation som jag ovan beskriver. Jag uppmanar därför regeringen att tillsätta en bred politisk arbetsgrupp, som utarbetar en ny vallag med syfte att den skall vara gällande redan vid valet 2022. Jag menar att man inte bör få rösträtt i Sverige förrän man vistats så pass länge i landet att man börjar känna sig som svensk. Detta för att undvika svårlösta politiska motsättningar grundad på misslyckad integration och etablerade parallella samhällssystem. Och jag menar att landet inte kan styras bara från storstäderna.

Arne Gunnarsson är 71 år och pensionerad ingenjör med erfarenhet från byggindustri och företagshälsovård. Skogsbrukare. Sedan fem år styrelseledamot i Landsbygdspartiet oberoende – LPo. Boende i Strömsnäsbruk i södra Småland.

Debattartikeln initierades av ett inlägg här av Gunnar Sandelin om den demografiska förändringen. Syftet var att få Landsbygdspartiets styrelse att ställa sig bakom artikeln, men man avstod av rädsla för att få en SD-stämpel på sig. Partiet vill således hålla sig till dess hjärtefråga – landsbygdens och småorternas överlevnad. Jag publicerar artikeln här i sin helhet, i förhoppning att någon mera etablerad debattör lyckas lyfta frågan till nationell nivå – utan att brunkletas. Mitt syfte har enbart varit att konstruktivt ifrågasätta nuvarande system. Personligen anser jag att jag tål att granskas. Jag hyr ut ett helt hus till en syrisk fyrabarnsfamilj som jag gjort till mina vänner och som jag på alla sätt försöker hjälpa in i det svenska samhället.