Om den socialdemokratiske agitatorn August Palm återkom idag, hundra år senare, så kan man undra hur han hade låtit. Jag tror att han hade låtit som USAs fyrtiofjärde president Barack Obama.

Nyligen höll Obama ett tal i Sydafrika med anledning av att det var 100 år sedan Nelson Mandela föddes. Enligt The New Yorker, som publicerade talet, var det Obamas ”hittills mest utförliga reflektioner kring det rådande politiska klimatet”.

Nu kanske du fnyser lite och undrar varför man ska bry sig om vad en avdankad amerikansk president, som dessutom kanske inte var så framgångsrik, har att säga. Men Obama är en begåvad människa och här artikulerar han en tolkning av världen som jag tror en sådan som Sveriges utrikesminister Wallström varit glad om hon lyckats formulera. Obama skildrar världen i termer som skulle passa en socialdemokratisk international om det hade funnits någon. Han talar om vad ”vi” ska göra utan att nämna vilka han avser. Men det känns som en global grupp socialdemokratiska politiker med förankring i FN och motsvarande internationella organ, en grupp människor som visserligen är födda någonstans, men som höjt sitt tänkande över nationsgränserna och känner sig som representanter för mänskligheten och jorden.

Under 1900-talets sista årtionden, säger Obama, efter murens fall, startade en demokratisk världsrörelse. ”Respekt för lagstyre och mänskliga rättigheter såsom de formulerats i FNs deklaration blev den styrande principen i majoriteten av världens länder, även där verkligheten inte nådde upp till idealen… Plötsligt lyftes en miljard människor ur fattigdom.”

(Förlåt en kanske futtig sidokommentar. Obama använder passiv form. En miljard människor ”lyftes”. Av vem, undrar man. Varför inte ”lyfte sig”? Jag ser troll överallt, i detta fall välfärdspolitiskt överhetstänkande. Jag tror det är ett pretentiöst ”vi” som vill ta åt sig äran.)

Men trots framgångarna har den ”internationella ordningen inte uppfyllt sina löften”, fortsätter Obama. (Vem är det som lovat något? FN?) ”Det är ett uppenbart faktum att rasdiskriminering fortfarande existerar både i USA och Sydafrika… Kvinnor och flickor förmenas fortfarande positioner som ger makt och inflytande.”

Den ekonomiska ojämlikheten har exploderat. ”Det har lett till att några dussin individer kontrollerar lika mycket pengar som den fattigaste hälften på jorden… Den nya eliten och de professionella klasser som stödjer dem skiljer sig på avgörande sätt från de tidigare härskande aristokratierna.” Många av dessa människor, understryker Obama, är hyggliga personer (varav många finansierat hans valkampanjer antar jag)men de saknar nationell förankring och har därmed isolerat sig från de vardagsbesvär som folk i deras ursprungsländer drabbas av. De lever i sin egen globala, superrika bubbla.

Bristen på jämlikhet har lett till starka motrörelser, förklarar expresidenten. Attacken mot World Trade Center den 11 september inledde en internationell terroristkampanj. I Ryssland återupprättades gradvis den auktoritära kontrollen. I USA och Europa utmanades globaliseringen först av vänstern och sedan av högern. ”Dessa rörelser gav uttryck för den olust många kände att deras ekonomiska säkerhet undergrävdes och deras sociala status och privilegier eroderades, att deras kulturella identitet hotades av främmande människor som såg annorlunda ut och inte bad till Gud på samma sätt.”

Så nu, på Nelson Mandelas hundrade födelsedag, ”står vi vid ett vägskäl där två helt olika visioner av mänsklighetens framtid konkurrerar om världens medborgares hjärtan och sinnen”.

En möjlighet är att världen återvänder till det tillstånd som rådde före de senaste årtiondenas framgångar, en tid då ”makten regerade oinskränkt, då politiken var en fientlig tävling mellan stammar och raser och religioner och nationerna tävlade i ett nollsummespel och ständigt hotade varandra med konflikter tills ett riktigt krig bröt ut. Är det så vi vill ha det?”

Obama har en annan vision: ”Vi har en bättre historia att berätta.” (Ständigt detta ”vi”.) ”Jag tror på Nelson Mandelas vision. Jag tror på den vision som delades av Gandhi och King och Abraham Lincoln. Jag tror på en vision av jämlikhet och rättvisa och frihet och mångkulturell demokrati byggd på övertygelsen att alla människor är skapade jämlika och har av vår skapare försetts med vissa omistliga rättigheter. Jag tror att en värld som styrs av sådana principer är möjlig…”

Huvudmotsättningen i världen, enligt Obamas tolkning, verkar därmed stå helt klar. På ena sidan står de globala, kapitalistiska eliterna som visserligen får den internationella ekonomin att rulla på, men som samtidigt skapar enorma klyftor och inte ens uppfattar vad de ställer till med eftersom de saknar förankring hos och kontakt med vanliga människor. Om dessa eliter får bestämma går det inte att undvika att odemokratiska populister flyttar fram positionerna och skapar hat och hot på internet och social oro i samhällena.

På den andra sidan står ”vi”. Vi är de som, upplysta av Nelson Mandelas och Abraham Lincolns tänkande, ska garantera freden, framstegen och demokratin. Hur ska det då gå till?

”Hur vi ska åstadkomma detta kommer att variera från land till land… men det kommer inte att handla oreglerad, ohämmad oetisk kapitalism. Ej heller kommer det att betyda gammaldags toppstyrd kommandosocialism.” I stället ska monopol brytas sönder, korruptionen utrotas, förmögenhetsskatt, medborgarlön och allmän sjukvård införas, klimathotet bekämpas plus att Jesu kärleksbud ska gälla.

Obama avslutar med en hyllning till ungdomen som på förekommen anledning gör mig lite betänksam. Han citerar Nelson Mandela: ”När unga människor är upptända kan de krossa förtryckets torn och höja frihetens banér”. ”Det är dags att bli upptänd (aroused)”, manar Obama Sydafrikas ungdom. ”Nu är ett lämpligt ögonblick att bli upphetsad (to be fired up).”

Jag undrar om inte Obama leker med elden. Sydafrika tycks vara på väg att anamma seden från Zimbabwe att stjäla vita farmares land och eventuellt slå ihjäl de vita farmarna. Den främste förespråkaren för detta tycks vara politikern Julius Malema, en ungdomens man. Malema anser att Mandela vek sig för de vita intressena och att det nu är dags att gå längre. Är det lämpligt i detta läge att en internationell ledare som Obama uppmuntrar ungdomarna att bli upphetsade? Obama måste väl ha förstått?

På mig känns Obama för övrigt mest gammaldags även om han har en visserligen, enligt mitt tycke, felaktig men ändå välsnidad analys. När han säger exempelvis att skolorna måste ”lära unga människor kritiskt tänkande, inte bara blind lydnad” skrattar jag bara. Det är sådant som med trovärdighet inte kunnat sägas i Sverige under innevarande sekel.