Jag har alltid varit fascinerad av regnbågen. Dess uppkomst tillhörde en av alla de frågor som jag bombarderade föräldrar och släktingar med för att få en förklaring. Först långt senare fick jag detta i realskolans fysiklektion nämligen att det var precis samma sak som brytningen av ljus i ett prisma. När det gällde regnbågen så var skillnaden den att ljuset bröts i de fallande regndropparna. Tittar man väldigt noga en dag med klar luft så kan man också se en sekundär regnbåge. Den är svagare och där går färgerna i motsatt riktning. Förklaringen är helt enkelt att solljuset bryts en andra gång.

I den nordiska mytologin var regnbågen den bro som ledde från jorden till himlen där den slutade i Asgård. Dagligen red asarna över bron Bifrost till domsplatsen under Yggdrasil. Bifrost hade flera färger och brukade identifieras med regnbågen eller Vintergatan. Regnbågen kan vi fortfarande se medan däremot Vintergatan har blivit allt osynligare på grund av alla mänskliga ljuskällor.

Idag har politiken kidnappat regnbågen. I dagens SvD (4/8) står alla politiskt korrekta partier inklusive det lilla F! och viftar med sin regnbågsflagga. SD och några till får inte vara med eftersom de råkar ha fel värdegrund (vad detta nu är?). Det gäller även det lilla partiet Medborgerlig Samling där till och med partiledaren är öppet homosexuell och borde, tycker man, kvalificera i samlingen. Vi förstår dock att partiet råkar ha fel värdegrund och därför inte passar in i det fina gemensamma hbtq-porträttet.

Däremot var det alldeles i sin ordning att paradera med F! vars partiledning ville förvisa alla judar i Israel till USA ungefär som Hitler som ville tvångsförflytta judarna till Madagaskar. Eftersom logistiken för en sådan jättetransport var alldeles för krävande beslutade den nationalsocialistiska förvaltningen i stället för en Endlösung vilken var lättare genomförbar.
Den svenska flaggan är inte längre fin nog utan en regnbågsflagga skall det vara. Detta för att visa att partierna står bakom den förestående Pridefestivalen för alla de med en avvikande sexuell läggning och samtidigt den rätta värdegrunden. Det intryck man får i dag är att de är vida fler människor som har en avvikande sexuell läggning än en normal sådan och säkert finns det många, speciellt ungdomar, som tror att de måste ha något fel eftersom de har en normal sexuell läggning. Det gäller inte minst landets alla nykomlingar från länder med ett mindre sofistikerat sexliv. Säkert kommer det också att dröja en tid innan landets imamer vandrar med i Pridefestivalen med vinkande regnbågsflaggor eller att moskéerna dekoreras med sådana flaggor.

Hur skall man nu förhålla sig om man inte råkar vara en regnbågsmänniska och inte heller bryr sig om andra människors sexuella liv? Utan anser detta vara en privatsak som det inte finns någon anledning att diskutera ungefär som annat i den rent privata sfären.

Man tycker ju ändå att något av de mer traditionella partierna kunde säga ifrån att i sådant nonsens vill jag inte ta någon del, utan i stället ägna energin åt angelägna frågor som det knappast är brist på i Sverige. Det enda som i stället upprepas som ett tibetanskt mantra är att med SD vill vi inte ha något att göra. Det skall bli intressant om de anser detta även efter valet då vi kommer att veta i vilken utsträckning som svenska folket föredrar ett icke-regnbågsparti.