Gästskribent John Gustavsson: Varför tillåts universitet vilseleda studenter?

Idag i Sverige finns flera utbildningar som inte förbättrar ens chanser att få vare sig jobb eller högre inkomst. Så har det varit väldigt länge. För ett halvt sekel sedan var visserligen en universitetsutbildning, vilken som helst, i princip en garanti för ett bekvämt jobb och en biljett till medelklassen. Men idag ser arbetsmarknaden alltså annorlunda ut. Den som besöker universitetens hemsidor får dock uppfattningen att ingenting förändrats under det halva seklet: Varje utbildning leder till jobb, åtminstone om man är kompetent (och vem ser sig själv som något annat än kompetent?).

Några exempel: Kulturarbetare är i det närmaste berömda för svältlöner och osäkra anställningar. Men på hemsidan för Göteborgs Universitets kulturkandidatprogram står att läsa att ”Du får användning av utbildningen i arbeten som kulturkritiker, kulturjournalist och som författare av utbildnings- och kursmaterial. Dina kompetenser kan också komma till användning på tv-, film- och mediebolag, inom folkbildning och turism eller som arrangör av olika kulturevenemang”. Det låter ju bra, men hur många av kulturkandidatprogrammets före detta elever har fått jobb inom kultursektorn? Hur många har fått jobb överhuvudtaget? Hur lång tid tar det i snitt att få jobb efter examen?

Journalister finns i stort överskott. Detta lär förvärras i takt med att traditionell pappersmedia dör ut och online- och alternativa medier tar över. Man skulle dock kunna få för sig att en journalistisk renässans är nära förestående när man läser Luleå Tekniska Universitets hemsida: ”Med utbildningen Journalistik och medier i bagaget är du rustad för de förändringar som sker i medielandskapet. Du har en bred kunskap för att till exempel göra program eller nyheter för radio, tv och webb, eller jobba som skribent, radio- eller tv-reporter och redaktör”. Inget att oroa sig med andra ord, vilket man självklart backar upp med statistik som visar att universitetets alumner har högst anställningsgrad av alla journalistikutbildade i hela… nähä inte det? Inga siffror? OK.

Hälsovetare har idag svårt att få jobb, och det kommer enligt prognoser bli ännu svårare på fem års sikt. Detta stoppar inte Högskolan i Gävle från att hävda att ”genom utbildningen [Folkhälsostrateg för hållbar utveckling] får du en kompetens som behövs i framtiden. Du får med dig kunskaper för att kunna bidra till folkhälsa och hållbar utveckling”. Kanske behövs kompetensen i framtiden, men det är ju uppenbarligen inte samma sak som att det faktiskt finns en efterfrågan!

Nu invänder kanske någon att det ju är de blivande studenternas eget ansvar att undersöka vilka utbildningar som är lönsamma och sannolika att leda till jobb. Till viss del stämmer detta, men snälla nån, vi pratar om 18-åringar! Människor som fått lära sig hela livet att man kan och bör lita på skolan, och logiskt nog utgår från att detsamma gäller universiteten. Det går inte att bara vifta bort detta med caveat emptor. Vidare så har dessa 18-åringar ofta ett rent extremt confirmation bias: Om en 18-åring drömt hela livet om att bli journalist och på universitetets hemsida får veta att det minsann både är realistiskt och lönsamt, så kommer han antagligen ignorera alla källor som säger något annat; han har ju redan en trovärdig källa som säger vad han vill, varför skulle han lyssna på alla nejsägare som bara är ute efter att krossa hans dröm?

Vidare är universiteten inga privata företag. De är statligt ägda och finansierade, och staten har ett större ansvar för att den information som går ut från dess institutioner är korrekt än den privata sektorn har. Att välja utbildning är sist men inte minst inget lätt val att ångra; säkert så kommer den 18-årige journalistikentusiasten så småningom att konfronteras av verkligheten. Men då är han sannolikt tre år äldre och har 200 000+ kronor i studieskulder.

Vän av ordning kanske anmärker på att universiteten ju aldrig lovar någon jobb, eller ens säger att arbetsmarknaden är superbra. Men det behövs ju heller inte – det är så i princip all marknadsföring fungerar. Marknadsföraren ger nyckelorden, ”lockropen”, och kunden fyller i luckorna med sina egna förväntningar som marknadsföraren är väl medveten om.

Ett rimligt system vore att alla offentliga universitet måste samla in och visa statistik över hur det har gått för de som tidigare studerat på respektive program – hur många har arbete, och hur många arbetar inom ett relevant område? Om sådan statistik inte går att få tag på av olika skäl, så måste universitetet ändå uppge arbetslösheten inom sektorn programmet hör till, samt prognos från exempelvis SACO. Även genomsnittlig inkomst bör redovisas.

Syftet med detta är självklart inte att ingen ska utbilda sig inom områden där det är svårt att få jobb. Jag har ju av någon outgrundlig anledning utbildat och forskat mig till att bli en konservativ beteendeekonom, vilket om möjligt ger mig sämre arbetsutsikter än både kulturarbetare och socialdemokratiska riksdagskandidater har!

En utbildning måste inte bara handla om att maximera arbetsutsikter och inkomst. Det är dock inte för mycket begärt att framtida studenter ges all information de behöver för att göra en rationell avvägning mellan att följa sina drömmar och att maximera sina inkomst- och arbetsutsikter. Både vi som samhälle och studenterna själva kommer att tjäna på detta. Det är därför hög tid att universiteten lägger korten på borden och talar klarspråk med framtidens studenter.

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook. Du kan stödja John Gustavsson genom att swisha till 00353 87 102 63 68.

37 thoughts on “Gästskribent John Gustavsson: Varför tillåts universitet vilseleda studenter?

  1. Eva Danielsson skriver:

    Mycket bra synpunkter, som har varit aktuella i flera decennier. Det är länge sedan det automatiskt ledde till en bra plats i hierarkin med en universitetsexamen.
    Man kunde säga, att nåja, man får ju i alla fall lära sig att slipa sin tankeförmåga. Även det tveksamt numera.
    Hur många universitetsutbildningar är egentligen indoktrinering i stället för utbildning? Inom samhällsvetarämnen och humaniora t ex?
    Detta skulle det också vara bra för artonåringar att ha en lista över. Och det vore bra för samhället att minska indoktrineringen. Man kan börja med att stryka vissa genus- och jippokurser och ändra universitetsstyrelserna med att ta bort de politiskt utsedda ledamöterna. Och utforma ett nytt anslagssystem som inte leder till dessa lockrop.

    Liked by 4 people

  2. Aurora skriver:

    Problemet är nog mer vad som lärs ut på linjerna. En kulturarbetare kan nog få jobb. Men det är bara de som med hull och hår har anammat den värdegrunds,-rasifierings,-cis,-intersektionism,-och identitets-propaganda som är det ENDA som varje kurs omfattar. Det är bara sådana kulturarbetare som etablissemangs-sverige vill ha. Som chefer för museer ska rasifierade anställas. Man har tydligt informerat att kunskap om ’gammal’-kultur eller vithetskultur är ingen merit för jobbet. Att tillhöra en rasifierad grupp är däremot bara det kultur, och således merit, i sig självt. Vad gäller journalister så anställs främst sådana från högskolornas kortare utbildning numera. Högskolorna är ju strängt vänster så den utbildningen omfattar också enbart ovan nämnda inslag. Dessutom är all journalistik kultur idag. och all kultur är (vänster)politik. Därav följer att kultursidorna skriver enbart om politik idag.

    Liked by 7 people

    • uppstigersolen skriver:

      Är de ens yrkesskolor? När jag tänker på yrken så dyker elektriker, mekaniker, läkare piloter m.fl yrken upp. Kanske är jag gammaldags men jag tänker mig att yrken är nåt som jag gör som andra är villiga att betala pengar för. Inte sjutton vill jag betala för en kulturarbetare. Om det inte är en bonde förstås, en riktig kulturarbetare.

      Liked by 4 people

  3. Jan Bengtsson skriver:

    Nödvändigt klarspråk!
    Dags att rensa upp i flumutbildningarna!

    Ekonomiska styrmedel via difrentierade studiemedel,
    så att SAMHÄLLSNYTTIGA LINJER prioriteras!?

    Läkare tandläkare specialistsjuksköterskor,
    naturvetare IT-programmerare/tekniker mm är det svår brist på!

    Genusvätare o journalister, knappast…

    Vård- och industri behöver massor av kompetens,

    Liked by 1 person

  4. Observatör skriver:

    Det finns överhuvudtaget en övertro på universitet och högskolor. Sjuksköterskornas intresseorganisationer lyckades få sjuksköterskeutbildningen att bli akademisk i tro att detta skulle leda till högre status och högre löner. Följden har blivit att de nyutexaminerade ”syrrorna” saknar de praktiska färdigheter som är yrkets kärna. Detta har gjort att stora resurser måste läggas på att introducera de nyutexaminerade till yrkeslivet. Detta har i sin tur lett till att det blivit brist på syrror som kan bemanna avdelningarna. Bristen har lett till en löneglidning så i någon mån hade intresseorganisationerna rätt även om de nya syrrornas status knappast stigit snarare tvärt om.

    Liked by 6 people

    • Anders skriver:

      Hej riktigt! Problemets lösning är att upphöra med all statlig finansiering av ”högre” utbildning. Låt studenterna finansiera sin utbildning via studieavgifter och för det egna uppehället banklån eller eget eller föräldrarnas kapital. Då skulle de, eller långivarna, fundera ordentligt på om investeringen kunde bli lönsam.

      Liked by 1 person

  5. NETTANN skriver:

    Överraskningen och nöjsamheten över det konsekvent använda ”han” (hade varit helt OK med ”hon” också) i stället för det nymodiga, könlösa PK-alternativet blev för mycket. Jag missade själva budskapet i texten.

    Men befriande var det! Heder åt en sådan självständig skribent.

    Liked by 3 people

  6. I-kea skriver:

    Självklart skall inga statliga pengar gå till dessa hobbies som lärs ut på dessa ”universitet”. Det värsta är ju att vänstern (dvs 7-klövern) är i full färd med att skapa massa jobb där dessa åsiktpoliser kan jobba (det är den samlande faktorn i alla dessa ”utbildningar”), både i privata företag (man kan jobba med värdegrund i HR eller vara hålllbarhetsansvarig) och i statliga (varför inte bli coach). Misslyckas man ändå så kan man ju bli politiker, eller få pengar för att jaga oliktänkande i olika nätverk som EXPO eller jagärhär eller Ibn-rushd.

    Låt oss identifiera det för vad det är, politisk skolning i olika smaker, för att dölja huvudsyftet, så gör vi i Sverige, i Sovjet och Kina så tvingades (tvingas) alla att läsa marxism, här har vi dessa utbildningar, men vi går steg dör steg mot mera ärlig diktatur, då alla nuntvingas till genuskurser exempelvis, så kulturmarxismen smygs in steg för steg.

    Liked by 2 people

  7. Aha skriver:

    Bra förslag som naturligtvis borde prövas. Om den klargörande informationen om arbetstillfällen och löner och om hur många som fått jobb efter utbildningen, leder till bättre utbildningsval så är värdet mycket stort, för den enskilde och för nationen.
    Det leder då till ett konstaterande; detta kommer aldrig att genomföras, inte en testas trots att nyttan på papperet är uppenbar.
    De utsatta utbildningarna som leder till få jobb och låga löner kommer att obstruera, säkert uppbackade av diverse PK-konstellationer såsom kulturetablissemanget. Inom rikspolitiken kommer sannolikt de röda partierna backa upp ett nej. Jonas Sjöstedt går upp i falsett, för att inte tala om utbildningsminister Fridolin.

    Återigen ett exempel på att det behövs en Trump i Sverige som säger;
    – Va’ fan håller ni på med?

    (Med en Trump menas en person som reagerar på uppenbara tokigheter och som är tuff nog att konfrontera de som ansvarat för tokigheterna.)

    Liked by 1 person

    • nationstatist skriver:

      Helst då en ”Trump” som saknar originalets karaktärsbrister och temperament 😛

      Mina kontakter inom SD som jobbar med utbildningspolitik tycker i alla fall att förslaget är bra. Men nej, stöd från vänstern får man inte räkna med – även om de annars är de som brukar vara snabbast med att kräva regleringar av reklam och marknadsföring.

      Gilla

    • BjörnS skriver:

      I Sverige är det ingen som säger ”Vad fan håller ni på med?!”. Istället är det så att om någon frågar ”Vad fan får jag för pengarna?” så befrias denne genast från sin anställning. Snacka om avgrundsdjup skillnad!

      Liked by 1 person

      • Aha skriver:

        Jag tycker Östlings ord tjänar att ihågkommas, i det här fallet transformerat till en förvåning över ett helknäppt förhållande.

        Östlings ord är det mest kärnfulla som sagts om ett samhällskontrakt som krackelerar p.g.a att Sverige ska vara en humanitär stormakt + ett gigantiskt välfärdskomplex med uppenbara leveransproblem.

        Gilla

  8. Jan Andersson skriver:

    Det är stor skillnad på yrkesutbildningar (civilingenjör, civilekonom) och allmänna ”breda” utbildningar. Och som vanligt måste man ha egna kontakter för att få ett jobb överhuvudtaget, ingen arbetsgivare köper längre grisen i säcken. Man kanske också måste ta ett helt annat enklare jobb några år efter sin högskoleexamen för att visa att man överhuvudtaget är arbetsför och kan samarbeta och lyda order, kanske speciellt om man är ung och har högskoleutbildning…

    De akademiska poängen får man säkert användning för så småningom, och livslönen efter femtio kanske blir högre tack vare utbildningen. Men det beror mest på ens personliga kunskaper, attityd och närvaro på jobbet.

    Liked by 2 people

  9. Bo Svensson skriver:

    En massa problem i utbildningssektorn upplöses om man får del av skattemedel ägnade ändamålet undervisning i takt med att man tillgodogör sig kunnande och att man för pengarna skaffar sig detta kunnande på en fri undervisningsmarknad.

    Liked by 1 person

  10. Björn skriver:

    Målet verkar vara att alla svenskar ska vara anställda som ”teoretiker” inom komplexet! De bortprioriterade ”praktiska” yrkesutbildningarna, som företagarna inom t.ex bygg- hantverk- och tillverkningsindustrin länge har efterfrågat, ”kan ju alltid hitresta ”öststatare” ta hand om”!

    Liked by 1 person

  11. Styggestig skriver:

    Ett enkelt och nödvändigt sätt att råda bott på detta problem, vore att tvinga de som anordnar utbildningarna att ange arbetslöshetstalen bland de som har genomgått en viss utbildning. Det torde inte vara alltför svårt. Universiteten och de regionala högskolorna (exempelvis det f d småskolelärarinneseminariet (!) i Kristianstad) kämpar om att få så många studenter som möjligt samt att få dessa studenter att klara så många poäng som möjligt, ty då får de mer pengar enligt gällande anslagssystem.
    Jag är inte principiell motståndare till anslagssystemet som det är idag utformat, MEN det måste naturligtvis finnas en stark statlig kravställare och tillräckliga resurser för kontroll ur ett konsumentperspektiv. Detta saknas tyvärr idag!

    Gilla

  12. Steven Jörsäter skriver:

    Verkliga studenter studerar, hoppas jag, för att de har en passion för ämnet. Universiteten ska inte vara några yrkesskolor. Men det hindrar förstås inte att informationen om framtida försörjningsmöjligheter bör vara realistisk.

    Detta förutsätter förstås riktig undervisning i verkliga ämnen. Universiteten har korrumperats mycket snabbt och ägnar nu sannolikt en majoritet av sina ansträngningar åt strunt, något studenterna bör försöka akta sig för. Sålunda har till och med naturvetenskapen i stora stycken korrumperats och kommit att bli alltmer av ”mlijövetenskap”, vad det nu är. Studenterna bör också vara observanta på att pseudoyrken som exempelvis hållbarhetsgeneraler och genuspedagoger efter maktskiftet kommer att hamna på den historiens skräphög där de hör hemma.

    Liked by 4 people

  13. Jari Norvanto skriver:

    Journalisterna kan ju alltid sadla om till så kallade kommunikatörer, informatörer och PR-specialister. Jag hörde att staden Göteborg lägger cirka 150 milj kr årligen på sådant.

    Liked by 1 person

  14. fairdinkum2017 skriver:

    Bra skrivet men så här har det tyvärr varit länge och har blivit än värre med alla inflationshögskolor som poppat upp i alla buskar. Jag satt ett antal år under 80-talet i fakultetsnämnd på ett universitet som industrirepresentant. Där försökte jag föra en diskussion om tillgång och efterfrågan vilket gjorde mig klart impopulär. Som arbetsgivare fick jag varje år hotbrev från SCB (statens statistikbyrå) där man fick veta att man som arbetsgivare hade lagstadgad skyldighet att fylla i blanketten om tillgång och efterfrågan på mina olika kategorier av anställda. Dvs det finna fantastiskt SCB material på olika yrkeskategoriers arbetsmarknad …MEN .. det används absolut inte till något !!!
    70-80 % av högskolan kan läggas ned då det bara är trams!!! Dagas att städa ut och höja kvalitén. Jag anställde många svensktalande finska akademiker och fann att dessa var i en helt annan klass än de svenskutbildare. De svenskutbildare var själva förvånade över att de från Finland inte behövde leta i en bok eller googla eftersom de hade Bolzmans konstant, Avogrados tal m.m. i minnet!

    Liked by 8 people

  15. Östrahult skriver:

    Jo man kan hålla med om detta, men frågan är mera komplicerad än vad som framgår:

    Historiskt har en stor del av universitetens roll inte varit att erbjuda yrkesutbildningar, utan snarare kunskap. Yrkesinslaget har uppstått genom att enklare utbildningar kommit in under den allmänna hatten, liksom specialiserade skolor som handels, teknis, m fl.

    De flesta av de senare förmår fortfarande producera en output som får jobb som civilekonomer, civilingenjörer, veterinärer, tandläkare, läkare etc.

    Problemet är det stora fluminslaget där man lurar folk att ägna tid åt sådant som man inte kommer att få jobb på. I det fallet manipulerar universiteten blivande studenter som prackas på meningslös kunskap eller propaganda. Tyvärr är det nog så att de som gått på detta flummeri ofta är ungdomar från miljöer utan akademisk bakgrund. Det handlar om universitetslärarnas levebröd och de prackar på studenterna sin politiskt korrekta ”forskning” som de ägnar sig åt genom att vara lydiga mot de statliga organ som finansierar ”forskning”. Sverige har exempelvis närmare 200 odugliga professorer i pedagogik.

    Det finns en kunglig konsthögskola som erbjuder ett femårigt program i fria konster, det hedrar skolan att man inte lovar att man kan bli en ny Picasso eller Rembrandt.

    Till ovanstående ska läggas resultaten av decenniers regionalpolitik som lett till att det finns ”högskolor” i varenda buske.

    Liked by 6 people

  16. Benjamin skriver:

    Högskolornas tillväxt på 90-talet var ett svar till att möta arbetslösheten. Behöver rensas upp rejält. Tyvärr är det en strävan att allt mer ska ges högskolestatus så då klämmer man in genus och miljö som lite skåpmat i utbildningarna för att ge dem högre status.

    Liked by 1 person

  17. Tyrgils Saxlund skriver:

    Av statistik som jag tagit del av framgår att akademiska utbildningar till stor – mer än hälften av utbildningarna – del överhuvudtaget inte lönar sig i perspektiv av förlorad livsinkomst och skuldsättning. Det är alltså olönsamt att utbilda sig i Sverige för en mycket stor del av de som nu går på universitet och högskolor. Skattesystemet missgynnar också utbildning.
    Detta börjar nu slå igenom, eftersom ansökningarna till de högre utbildningarna under senare år minskar.Detta går att utläsa på UHÄ:s hemsida. Och det har varit en relativt stor minskning under ett antal år. Om trenden fortsätter är det inte bra för Sverige.
    Därtill kommer att utbildningen inte verkar vara av kvalitet. Jag har under senare år genom kontakter med unga färdiga lärare eller i lärarutbildning försökt fått grepp om vad de kan, bl a i de ämnen jag själv studerat (historia, litteratur, idéhistoria, statskunskap). Det har inte varit uppmuntrande: De behärskar inte ens fundamenta. När jag måste lära en ung lärarstudent som har undervisats i nordisk litteratur om vilka Björnstjerne Björnson, Knut Hamsun och Sigrid Undset är – samtliga författare av stor litterär och historiska betydelse för Norge (ja, hela Norden), tillika alla tre nobelpristagare – undrar jag vad den undervisningen innehöll.

    Liked by 5 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Utrolig! På gymnaset (artium 1965) leste vi da et utsnitt litteratur fra våre nærmeste naboland – fra Sverige: Elias Tegner, Bellman, Selma Lagerlöf, Eyvind Johnson, Karin Boye (selvsagt! og det praktfulle diktet ”Död amazon”) , Strindberg, Per Lagerkvist – med flere.

      I radioens (NRK) ‘Ønskediktet’ -dessverre nedlagt for få år siden – var mange av de kjære og populære dikt svenske.

      Det er vel et finsk-svensk dikt? , men ”Bonden Paavo” var en absolutt favoritt hos mange – i en sånn grad at opplesningen måtte begrenses for å få plass til andre dikt i sendingen! Dette står det om i en diktantologi som ble utgitt av NRK etter programmets slutt.

      Liked by 2 people

  18. Magnus Rosensparr skriver:

    ”,,, sämre arbetsutsikter än både kulturarbetare och socialdemokratiska riksdagskandidater har!”

    Läcker formulering. Ljuvlig för både öga, öra och gom. Kulturarbetare har nog bättre framtidsutsikter än socialdemokratiska riksdagskandidater både på kort och lång sikt, låt oss säga från en månad till tolv år.

    Liked by 3 people

  19. Hyllan skriver:

    Det ligger i det svenska folkets gemensamma intresse att långa utbildningar leder till lönsamma inkomster. Märkligt nog ingår marxistiska idéer och genusteorier i mina söners tekniska utbildningar. Allt som drabbats av postmodernism tappar i kvalitet. Alliansen ser alla dessa omöjliga utbildningar som en frihetsfråga och socialisterna ser det som en marxistisk indoktrineringsmöjlighet. Kriser tvingar dock fram förändringar. Den värsta kraschen i Sveriges historia blir den som kommer sig av den ”humanitära stormaktspolitiken”. Postmoderna idéer hos hela Alliansen, vilket konstigt självmord!

    Liked by 4 people

  20. Hawwa skriver:

    Detta fenomen är verkligen värt att uppmärksammas på flera sätt.
    Innan svenska skolan placerade sig på den nivå den nu har (partiellt – det verkar också finnas skolor som fungerar bra), var ambitionerna snarast absurt höga.
    Jag tillhörde jag dem som lät mig störas av propåerna om att alla svenskar skulle ha en högskoleutbildning.

    Vilken människosyn ligger bakom ett sådant förhållningssätt?
    Förutsatte man att alla svenskar hade både intresse och förmåga att studera på en högskola?
    Varför skulle just alla svenskar vara lämpligt utrustade för högskolestudier?
    Skulle det krävas högskole-bildning för att vara betraktad som en fullvärdig svensk?
    Om det till äventyrs fanns några som inte passade in i den mallen, hur skulle man betrakta dem?
    Och inte minst, hur skulle dessa ofärdiga människor uppleva sig själva?

    Det löste sig kemiskt, det är tyst om krav på högskola för alla svenskar.
    Likväl ligger högskolan där och lurar. Det kan verka som att värdet av en status-tyngd högskolestämpel krävs för att axla ett fullvärdigt medborgarskap, även om ämnen och innehåll kan vara lite vad som.

    Är man däremot intresserad av att skaffa ett arbete, för att man tycker att det är viktigt att försörja sig kan det ordnas genom en sk YH-utbildning. YH står för Yrkes-Högskolan, det är en 2-årig efter-gymnasial utbildning och den är rätt status-befriad. Det finns t ex yrkesinriktade utbildningar i programmering, som det råder en skriande brist på (programmerare alltså).

    Liked by 1 person

  21. Lars skriver:

    För de flesta universitetsutbildningar, 3 eller 4 åriga eller 5åriga, så gäller väl att det endast är en bas för att kunna vidareförkovra sig i arbetslivet de närmsta tio åren. Möjligen är det så att lärare INTE behöver det i sina ämneskunskaper utan helt går in för undervisning som väsentligast. Det skulle kunna förklara varför utbildning som begrepp blivit så omfattande dvs man tror att efter en utbildning kan man sitt jobb. Mer praktiskt orienterade yrken som bilmekaniker, verkstadsarbetare, affärsbiträde mm kräver kortare utbildning och troligen en långsammare förkovran efter utbildning.

    För att kunna förkovra sig krävs att organisationerna är så uppbyggda, att man får relevanta uppgifter efterhand. För läkare så är det ganska reglerat med AT tjänstgöring,. ST tjänstgöring och utbildning osv men för andra yrken som IT krävs ofta att man rör sig mellan företag och uppgifter för att lära sig yrket och efterhand vara med om projekt och förvaltning i alltmer komplexa sammanhang. För t.ex. civilekonomer så möter de ofta miljöer där gymnasieutbildade redovisningsansvariga, faktureringsansvariga, controllers mm kan mycket mer om uppgifterna, men efter fyra, fem år så går de om och förbi. Jag tvivlar på att miljön och organisationerna journalister möter är av det slag som krävs och samtidigt är det ett yrke som till sitt väsen kräver lång universitetsutbildning i olika ämnen, men mindre av journalistik, vilket man borde lära sig på arbetsplatserna.

    Vissa yrken kräver hög baskompetens för att kunna möta kunden. Man ser det hos tandläkare, psykoterapeuter mm, men det finns ändå en lång lärprocess i yrkena.

    I verkligheten finns olika ingångsvägar till olika yrken för universitetsutbildade i början av yrkeslivet. Inom IT möter man matematiker, civilingenjörer, ekonomer, systemvetare, fysiker och en hel del långvägare med kort utbildning, men de blir färre efterhand. Man premierar bl.a. den flexibilitet och generella förmåga som universitetsutbildning ger. Motsvarande gäller det som förr var gymnasieingenjörer, vilket omvandlades först till tvåårig och sedan tre årig högskoleutbildning. Det är i hög grad marknaden som styr dvs regioner där det varit ont om kvalificerade jobb har haft överskott på sökande och där har de kort utbildade fått gå.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Trenden idag inom IT är ju att de stora företagen dvs de som hade tyngd att själva utveckla system outsourcar och lägger utvecklingen i lågkostnadsländer som Lettland, Polen, Tjeckien ,Indien och där finns gott om matematiskt och naturvetenskapligt utbildade, så det är tveksamt om behovet av IT personal är så stort i Sverige på medellång sikt. Många av de Indiska IT företag som brutit sig in på den svenska marknaden är här för att lära, bygga kontakter och ta hem systemutveckling.

      Outsourcing blir också allt vanligare inom annan tjänsteproduktion. En del service hamnar på Irland, annat i Indien.

      Tillverkningsindustrin förlägger mängder av produktion i Nord ost Asien. Marknadsnärhet kan å andra sidan medföra att sammansättning läggs nära marknaderna liksom utveckling och central tillverkning.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Generellt är jag osäker på om erfarenheter av utbildning och yrkeslivsanpassning på 60- och 70-tal är så relevanta idag. En universitetsexamen eller en studentexamen borgade för jobb oavsett inriktning och ett långt lärande, eventuellt en långsam process mot specialisering eventuellt en snabb befordran över kompetensnivån. Det berodde på var man hamnade. T.ex. Tullverket gav 2 åriga utbildningar i starten och Skatteverket liknande. Många större företag hade gott om internutbildning. Det är ett snabbrörligare arbetsliv idag med högre konkurrens och snabba tekniska framsteg. Det tycks som att en stor del av jobben blir enklare samtidigt som en mindre del blir mer djupt kunskapsintensiva, men även om det krävs en högre utbildningsnivå vid inträde, så gäller fortfarande att den fortsatta utvecklingen av yrkeskunnande sker under tio år, men givetvis spelar slumpen och konjunkturerna in och givetvis har människor olika förmåga.

      Utbildningen ska hålla i ett föränderligt samhälle och det är nog inte så att en sjuksköterska utan vidare kan få anställning som ekonom, men utbildning för vissa grupper måste ändå vara generell till karaktären t.ex. innehålla matematiskt/logiskt/analytisk kunnande, vara ekonomiskt inriktad eller tekniskt.

      Förövrigt håller jag med artikelförfattaren. På 70-talet gav man ut broschyrer över yrken, löneutveckling, framtidsutsikter, så det är kanske dags återuppliva det.

      Tycker också att en universitetsutbildning bör innehålla en bas som kan ge anställning. Om man sedan prövar vingarna i näraliggande ämnen är väl OK, det kan ju leda till något, särskilt om intresset och ambitionen vägleder och oftast har man nog indirekt nytta av det, särskilt om man är vetgirig efter avslutade studier.

      Men politiken under 70-, 80- och 90-tal skolmässigt eller skattemässigt var inte uppmuntrande för den studiebegåvade och ambitiöse. Utvecklingen på bostadsmarknaden fån 80.talet kullkastade genom prishöjningar och brist totalt rättvisan i inkomstutjämningssystemen och pensionsöverenskommelsen 1992 gjorde det än sämre. Flytt inom landet blev allt mindre lönsam om ens möjlig om vi tänker på Stockholm på 2000 talet. Inte underligt om Stockholm och landet stagnerar!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.