De flesta av oss träffar ett hyggligt antal människor varje dag. En observation som jag har gjort är att dessa möten för det mesta går städat till. Om man av misstag råkar stöta till en person på ICA tar man ett artigt steg tillbaka och säger förlåt. Men det vill jag hävda att personliga möten nästan undantagslöst är civiliserade.

OK, det finns systematiska undantag som till exempel när någon parkerar på min särskilt tydligt markerade parkeringsplats. Då blir jag rasande på ett sätt som jag nog inte har anledning att yvas över. Trafiken är ett område där hastigt uppflammande känslor kan bli obehagliga, men även där råder för det mesta ett mycket belevat umgänge.

Detta gäller alltså när folk har en fysisk kontakt och kan se varandra i ögonen även om de inte är medvetna om varandras identitet.

Vi kan jämföra med en annan typsituation där folk kommunicerar utan fysisk kontakt och oftast utan att känna varandras identitet, nämligen på sociala medier (även i viss mån bland kommentarerna till den här bloggen som ibland skrivs under falskt namn och med falsk mailadress). Där råder ej sällan en helt annan och råare ton. Folk skriker, förolämpar och domderar. Är det naturligt för människan att bete sig ovettigt mot sin nästa om hon vet att hon är osynlig och inte kan identifieras?

Redan Platon ställde sig denna fråga. I boken Staten resonerar Platons bror Glaucon om en person som hette Gygas. Gygas hade hittat en ring som gjorde bäraren osynlig. Glaucon hade således för 2 500 år sedan liksom uppfunnit ett virtuellt socialt medium. När Gygas satte på sig ringen kunde han uppföra sig hur illa som helst utan att behöva stå till svars. Han kunde stjäla och våldta utan pardon och det gjorde han också, vilket Glaucon ansåg begripligt och rationellt.

Men hos Platon är det alltid Sokrates som får sista ordet. Sokrates, som är moralist i bemärkelsen att han funderar på vad som är bra för människorna själsfrid och lycka, argumenterar att Gygas i så fall blir en olycklig människa eftersom han frivilligt gör sig till slav under sina lustar och laster.

Hos oss kan, med teknikens hjälp, envar bli sin egen Gygas på sociala medier och det finns ingen Sokrates som kan tala honom till rätta. Den slutsats man kan dra av detta är att det ”hot och hat” och förskräckliga debattklimat som många vill skylla på internet inte alls beror på tekniken utan ligger i människans natur vilket bekräftas i Platons skrifter.

Är det då befogat att staten antingen direkt eller via påtryckningar på Google och Facebook ska gå in och censurera folks otidigheter och stötande uppfattningar? Min uppfattning är klar.

Staten ska inte lägga sig i. Den yttrandefrihet västerlandet brukar vara så stolt över betyder just att staten ska låta folk få säga vad de tycker även om deras åsikter väcker förargelse. Dessutom tror jag, enligt den eventuellt felaktiga teorin att troll spricker i solen, att det är bra om Mein Kampf är enkelt tillgänglig och öppet och allmänt kan diskuteras.

Å andra sidan måste vi inte tåla okvädningar och oanständigheter i vårt sällskap och i våra hem. Sådana som jag, redaktör på denna blogg, är inte staten. Yttrandefriheten betyder inte att jag måste tåla vulgariteter och otidigheter i min närhet av personer som genom teknikens framsteg har fått tillgång till en gygasring.

En annan observation är att människor tillämpar ett betydligt hovsammare tilltal när de kanske inte har personlig kontakt med sin nästa men är kända till namnet. I tidningsdebatter, till exempel, när folk framför sina åsikter under eget namn, är tonfallet sobrare även om det faktiska innehållet i det som sägs kan vara hur dumt och ogenomtänkt som helst.

Tycker du att vi är alltför toleranta när det gäller kommentarer här på DGS? Andelen nobbade kommentarer ligger under en procent men ett par stycken återkommande kommentatorer darrar ofta på ribban.