”Den torraste sommaren i mannaminne”, ja, så kan det låta och kanske också vara. Miljöpartiet greppar det torra höstrået och ser sommarvädret som ett bevis för sin tes om människans påverkan av jordklotets klimat. Isabella Lövin menar i en tweet att vi skall vara glada och tacksamma för bensinskattehöjningar och flygskatt.

Som en erfaren släkt- och lokalhistoriker anser jag förstås att historia är ett både intressant och givande forskningsområde. Så jag vänder mig till de källor vi har nära oss, på den tiden när prästerskapet vakade över oss svenskar i symbios med statsmakten.

Prästen fick sin lön via det så kallade tiondet. Bonden skulle leverera till sin präst det tionde av varje inkomstslag. Var tionde rågskyl, var tionde kalv, var tionde höna och så vidare. För att kontrollera att det inte fuskades närvarade herr prästen ute på åkrarna.

Prelaten skulle även inleverera statistik till Tabellverket, gällande befolkningen från 1759 och under senare delen av 1700-talet även mer och mer näringsmässig statistik. Från och med 1800-talet räknades djur av olika slag regelbundet, dock ej årsvis. I anteckningarna gällande befolkningsstatistiken inlemmas också uppgifter om ”märkeliga handlingar”, drunkningar, mord, lönskalägen, men också anteckningar om väder och vind. Det är här det finns intressanta uppgifter att hämta för den som vill ta sig längre tillbaka i tiden än SMHI:s statistik.

Två av mina intresseområden har varit Dalsland och Jämtland, och här nedan kommer några exempel på anteckningar gjorda av präster i olika socknar.

Först från Dals-Eds socken i Dalsland, Västra Götalands län, ur prosten P.P. Ekelunds uppteckningar.

1794. Den 17:de April hade alla trän fult löf, och den 9:de Maij hördes göken 1 g:n och samma dag syntes första svalan. Den 14:de Maij första sommarfoglen. Engarne stodo redan i full blomm och lik så träden i trädgården. Från juni månads början till den 21 Jul. Kom ingen regndroppe. Alt som växte på jorden förtorkades. Gräset visnade bort- äpplekarten föll- bär tårkade bort och säden- synnerl. på sandjord, föll aldeles bort. Missväxten var svår i hela landet…

Året därpå, 1795, rapporterar prosten om ”stark frost” den 28 juni, med påföljd som köldskadad årsväxt. 1796 började året med åska, regn och storm första halvan av januari. Sjöar gick upp, stor regnbåge den 4 februari. Nässlor och spenat grönskade.

Så till Jämtland där många, många år består av köld, blåst och regn sommartid med dåliga, köldskadade och ruttnande skördar. Ett av åren sticker ut.

1831. Prästen i Lillherrdal skriver: Under sistlidne sommar skonades visserligen Säden af köldens åverkan, men åkrarna voro i allmänhet tunnväxta och med ogräs, vilket härrörde, dels af torka, som inträffade under och efter såningstiden och dels deraf att flera under den svåra sädesbristen förleden wår hade förskaffat mindre tillförlitligt sädeskorn.

I Lit, samma år, skrev prästen: Under sommaren var en ovanlig torka rådande, och på många ställen föll ej en enda droppe regn ifrån såningen till skörden. Deraf har ock sädesbrist uppstått…

Anteckningar ur gamla dopboken i Revsund ger följande vittnesmål om samma år, 1831: År 1831 förorsakade torkan missväxt. Säden brådmognad, skördades i början af Augusti, som blef, ehuru af god qwalitè, otillräcklig för behofvet…

Prästen i Undersåker skriver om samma år: …det ifrån medlet Juni månad under 7 till 8 veckors tid oafbrutet uthållande torka, förenad med stark warme, hindrade till stor del och förstörde både Sädes och Gräsväxten, är allmänt kunnigt…

Det här är bara några enstaka exempel på kunskap från äldre tider, som ibland, tycks det mig, helt förträngs. Äldre tider har funnits. Allt började inte med dagens samhälle. Naturen betedde sig inte som förväntat då heller. Extrema förhållanden har existerat förr. Faktiskt.

Jordens klimat har alltid varit föränderligt. Med eller utan människans hjälp. Dagens väder är inte detsamma som klimat. Istider har kommit och gått, utan mänsklig påverkan. Att sedan allt inte är bra med människans förehavanden på jorden är självklart, men inte nödvändigtvis orsaken till allt ont. Djurarter har dött ut förut och, visst, det är trist om djur dör ut nu, men tron att vi, människan, kan få alla dagens djur att överleva är att tillmäta oss alldeles för stor betydelse. Människan kommer med stor sannolikhet att dö ut själv.

Även om Isabella Lövin och Miljöpartiet får makt över ”klimatpolitiken” över hela världen så kan hon inte lova att klimatförändringarna upphör. Människan har inte makten att kunna beordra jorden att inta ett status quo-läge.

Mårten Grusgård är en erfaren amatörforskare inom släkt- och lokalhistoria. Han är en politiskt intresserad kulturmänniska med många strängar på sin lyra.