Föreställ dig att du är med i en båtklubb som är jättetrevlig men har ett allvarligt problem, nämligen att det stjäls något alldeles förskräckligt. Problemet är särskilt bekymmersamt eftersom klubben efter noggranna undersökningar har kommit fram till att förövarna finns bland medlemmarna. Man vet rätt väl vilka tjuvarna är.

För att komma till rätta med saken har båtklubbens styrelse bestämt att inrätta en särskild kommitté som ska motverka stöld. Kommittén ska bestå av 47 föreningsmedlemmar som sitter i tre år var. Alla föreningsmedlemmar, varav en hygglig andel är tjuvar, har rösträtt.

Kommittén inrättades år 2006. För att säkerställa att inga tjuvar blir invalda har båtklubbens styrelse bestämt att endast hedervärda medlemmar ska kunna väljas till kommittéledamöter. Men eftersom det saknats fungerande metoder att kontrollera efterlevnaden av dessa regler har det visat sig, såklart, att tjuvaktiga medlemmar röstat in andra kända tjuvar i kommittén för att insatserna mot den allmänna tjuvaktigheten i båtklubben inte ska bli alltför besvärande för tjuvarna.

För att ytterligare villa bort korten har kommittén beslutat att systematiskt mobba en viss medlem. På kommitténs möten finns en fast punkt på dagordningen – punkt sju – då denne medlem ska förtalas och smutskastas.

Den mobbade medlemmen, som du inte känner särskilt väl, har ändå på dig gjort intrycket att vara en hedervärd person även om han är känd för att snabbt ta till våld i självförsvar.

Nu kommer den svåra frågan. Vill du vara med i den kommittén? Kan du bekämpa tjuvnaden bättre i en kommitté där tjuvarna medverkar eller är det bättre att inte delta i en sådan kommitté? Till saken hör att du kan få ett hyggligt arvode som båtklubben betalar om du accepterar en plats i kommittén.

Just så är det – såvitt jag begriper – med FN:s Råd för mänskliga rättigheter. Rådets uppgift är att ingripa mot statsmakter som kränker de mänskliga rättigheterna. Rådet har 47 medlemmar som väljs av FN:s generalförsamling. Båtklubben, förlåt, FN:s generalförsamling, har beslutat att höga krav ska ställas på kommitténs ledamöter. De medlemmar som ”väljs till Rådet ska upprätthålla högsta standard vad avser främjandet och skyddet för mänskliga rättigheter”.

Jaha. Bland de aktuella 47 medlemmarna i Rådet finns klara förbrytare mot mänskliga rättigheter som Demokratiska Republiken Kongo, Qatar, Saudiarabien, Venezuela, Kuba, Kina, Irak, Burundi, Pakistan, Afghanistan och Angola.

Hackkycklingen är förstås Israel. Israel har av Rådet blivit dömt för brott mot mänskliga rättigheter 55 gånger vilket är mer än alla andra länder tillsammans (verkar det, de uppgifter jag luskat fram är inte alldeles klara). När den ständiga dagordningspunkten nummer sju diskuteras deltar inte de västerländska medlemmarna eftersom de inte vill medverka i mobbningen mot Israel.

Nyligen – den 19 juni – bestämde president Trump att USA ska dra sig ur FN:s Råd för mänskliga rättigheter. USA anslöt sig – vilket troligen betyder att USA förklarade sig villigt att betala samt att ställa sig på valbar plats – år 2009 under Barack Obama. Rådet kommer nu att begära att FN:s generalförsamling väljer en ersättare.

De som värnar om organisationen FN, till exempel Sveriges utrikesminister, före detta ordföranden i FN:s generalförsamling Jan Eliasson och biståndsminister Isabella Lövin, tar avstånd från president Trumps beslut. Icke-statliga men för det mesta statsunderstödda människorättsorganisationer som Human Rights Watch tycker som dessa myndighetspersoner.

Men israelerna jublar. Den före detta överstelöjtnanten i de israeliska försvarsstyrkorna Daniel Beaudoin skriver följande i den judiska tidskriften Forward:

FN:s Råd för mänskliga rättigheter förkroppsligar allt som är fel med FN. Det är en kolossal byråkrati som styrs av en automatisk majoritet av afrikanska och muslimska länder som har kidnappat begreppet mänskliga rättigheter för att främja sina antiisraeliska ambitioner.

Vad tycker du? Bör Sverige vara med i FN:s Råd för mänskliga rättigheter eller bör vi, liksom USA, ta avstånd från denna kommitté med stark representation av människorättsbrottslingar?