Här kommer en text på följande tema och du är välkommen att vara med: Hurra va vi e bra! Vi som tycker likadant som ja.

Det som föranleder denna försiktigt självironiska text är ett avsnitt av The Rubin Report på YouTube från slutet av juni som redan fått nästan 600 000 visningar. Där satt ett gäng på fyra tämligen världsberömda herrar – Jordan Peterson till exempel – och resonerade inledningsvis kring Dave Rubins fråga varför just de närvarande kunde diskutera så respektfullt och civiliserat trots att de hade helt olika uppfattningar i rätt viktiga frågor som till exempel ifall abort skulle vara tillåtet och i så fall fram till vilken veckas graviditet.

Vi – du och jag – skulle antagligen ha kunnat vara med i sällskapet och deltagit i den respektfulla och civiliserade konversationen. Samt gratulera oss själva till vår grad av finess och begåvad artighet.

Men jag säger som Johan Ludvig Runeberg om marketenterskan Lotta Svärd: Något tålde hon att skrattas åt, men mera hedras ändå. Man kan skämta om de fyra herrarnas antagna självgodhet, men deras argument har tyngd. Det handlar om demokratiskt sinnelag och vetenskapligt sanningssökande. Alla som säger sig företräda sådant behöver inte nödvändigtvis vara posörer.

Allihop förklarade att de ville vara i sällskap där samtalet var öppet, fritt, tolerant och sökande. De sa att de önskade bli bemötta med de skarpaste tänkbara motargumenten för att kunna förädla sin egen intellektuella verktygslåda. Det kunde ju hända, sa just Peterson, att han inte vässat sitt tänkande tillräckligt och att det då kunde vara nyttigt att få hjälp av opponenter att åstadkomma bästa tänkbara skärpning.

För att sådant ska fungera krävs det förstås att opponenterna har samma inställning. Om opponenterna bara pucklar på med samma gamla idéer hela tiden – och särskilt om opponenterna försöker smutskasta och nedvärdera och smäda i stället för att föra ett ärligt samtal – då kan det inte bli något seriöst och utvecklande meningsutbyte.

De fyra herrarna sa inte uttryckligen att de motsatte sig taktiken hos någon särskild opponent, men jag har ägnat tillräckligt många timmar på YouTube för att veta vilka de jämför sig med och anser sig på ett fördelaktigt sätt skilja sig från. Var och en av dem har utsatts för mobbning på amerikanska universitet från politiskt korrekta människor. Det är de intoleranta, odemokratiska, bigotta politiskt korrekta människorna de har svårt att resonera med.

De fyra herrarna nämnde även en annan sak som jag fäste mig vid. De sa att deras egna lite mer förfinade intellektuella vanor – de sa inte så, men de menade det – var typiska för nytänkande människor, till exempel entreprenörer, alltså folk som noggrant måste studera och anpassa sig till fakta för att klara sig i livet, folk som inte har möjligheten att lita till ett ymnighetshorn som står öppet bara för anhängare av en viss åsikt.

Jag känner igen mig. Gud hjälpe mig om jag bara är förmäten eller orättmätigt nedlåtande, men jag tycker att de argument som erbjuds av Sveriges politiskt korrekta etablissemang är precis så trista, intoleranta, ogenomtänkta och egennyttiga som de fyra herrarnas lokala motsvarigheters synpunkter.