Staffan Heimersons utrikes ärenden: Flugan på väggen

Staffan Heimerson

”Ryssland”, sa en avsutten brittisk Moskvaambassadör, ”har alltid varit ett land för uslingar – men också för hjältar och helgon.”

Det är enkelt, när han nästa måndag (den 16 juli) i Helsingfors möter Amerikas president Donald Trump, att sortera in Rysslands president Vladimir Putin i passande kategori.

Men viktigare är att konstatera: Även som usling har Putin en överman. I allmän oanständighet överträffas han av Trump, som är vulgaritetens fader.

Putin har jag visserligen en gång i en kolumn skildrat som en man med ”ett ansikte som en punkterad badboll, skrynkligt och svullet på samma gång. Hans berömda fiskögon har sjunkit djupare in i kraniet. Han har tappat hår som en kvinna med hormonstörningar. Han ser för jävlig ut.”

Det var för fem år sedan. Därefter har allt gått Putins väg – Krim, Syrien, inflytande i Europa, främst i Österrike, Italien och Ungern och hejaklackar i många länder, inkl. Sverige.
Nu i Helsingfors är det en rimlig prognos, att Putin blir toppmötets vinnare.

Vad ska Trump och Putin tala med varandra om? Svar: Naturligtvis de självklara frågorna.

Krim, Putins annektering av ett område tillhörigt Ukraina. Omvärlden åsåg detta förbluffad men rörde inte ett finger för att förhindra övergreppet. Landstölden stärkte Putin. Trump, som saknar en rättslig och utrikespolitisk strategi – han är bara intresserad av to do a deal och här finns ingen deal to do – gäspar åt frågan.

Rysslands sega intervention i östra Ukraina. En brottslig inblandning som skapar lidande för befolkningen. Men en fråga utan toppolitisk dignitet. Sannolikt tar Trump upp den nerskjutning i ukrainskt luftrum av ett Malaysia Airlines plan som dödade nära 300 passagerare. Neutrala haveriutredare ger oreserverat Ryssland skulden. Putin behöver bara hålla masken.

Syrien. Med sin militära hjälp till Bashar al-Assad har Putin skaffat sig en vasallstat i det viktiga Mellanöstern. Trumps intresse inskränker sig till att förhindra att ”det nya Syrien”, dominerat av Iran och Hizbollah, används som avstamp för angrepp på Israel. Trump ältar gärna Syrien för att – korrekt – kunna peka på företrädaren, president Obamas skuld i frågan. Obama rullade tummarna, när folkresningen ägde rum i mars 2011. Han ingrep på intet sätt när den röda linje, som han själv dragit, överträddes och ryssarna bombade civilbefolkning med kemiska vapen.

Nato-frågan. Trump kommer till Helsingfors direkt från ett Natomöte i Bryssel. Där har tonen sannolikt varit irriterad. Trump kommer att markera, att Amerika släpper sitt intresse för och försvagar världens största militärallians och alliansens medlemmar inte betalar mera för det skydd den ger. Putin, som reagerat mot Natos framflyttade positioner i flera medlemsländer som är grannar till Ryssland, lyssnar med lystet intresse.

Sanktioner. Lika med relationer Ryssland-Amerika! Det är här jag skulle vilja vara den berömda flugan på väggen med ögon och öron öppna och redo att anteckna.

Här finns det förstuckna. Här finns chansen till en deal. Här har Putin sitt lands men framför allt Kremlklickens bästa för ögonen. Och Trump har personliga intressen.

Sanktionerna är svar på Rysslands internationellt fördömda annektering av den ukrainska halvön Krim, på inblandningen i kriget i östra Ukraina, på stödet till den syriska regimen och på aktiviteter på nätet (hacking) för att undergräva demokratin i västländer. Sanktionerna drabbar rysk import, fryser utländska tillfgångar och hindrar rysk elit för att resa i västvärlden.

London och Franska rivieran myllrar inte längre av ryssar. Detta kan öppna för missnöje i eliten och långsiktigt undergräva Putin. Det är inte oviktigt, när Gennadij Timtjenko, som tillhör den ryske presidenten Vladimir Putins inre krets och vars namn finns på den amerikanska sanktionslistan, meddelar att han säljer sitt privatplan. ”Planet fungerar inte på grund av Amerikas sanktioner. Min Gulfstream kan inte användas, när tillverkaren inte skickar reservdelar, och piloterna har inte rättigheter till navigation och kartor.”

EUs restriktioner är ännu mera omfattande. Moskvas hipsters kan inte längre köpa Parmaskinka och Camenbert.

Putin vill få Trump att lätta på sanktionerna. Trump är villig. Ryska hackers hjälpte bevisligen honom i valet 2016. Han understryker alltid att det är önskvärt med bättre relationer till Ryssland. Putin är en buddy. Men det är inte Trump, det är kongressen som bestämmer.

Trump vill vinna tid. Det är möjligt att han har suspekta privata affärer och lån i Moskva att sopa under mattan. Den specielle åklagaren Mueller är honom i hasorna och utreder om det i valrörelsen fanns collusion, det engelska uttrycket för en hemlig, olaglig, bedräglig överenskommelse mellan Kreml och Trump.

Detta kan Trump och Putin prata om – men ingen fluga finns på väggen och kan berätta vad de säger.