Svenska politiker sprider gärna via media bilden att inflödet av migranter till vårt land har minskat radikalt. Regeringen hävdar att det är resultatet av deras beslutsamhet. Men är det verkligen så? Finansministern uppmanar människor att söka asyl någon annanstans
och statsministern hävdar bestämt sedan drygt ett år tillbaka att vi numera för en restriktiv asylpolitik eftersom ”asylreglerna har anpassats till EU:s miniminivå”.

Så länge som man begränsar synfältet till dem som söker asyl här just nu är minskningen tydlig. Men ser vi till den totala bilden av hur många icke-västliga migranter som fortsätter att komma hit så förändras perspektivet. Det krävs en hel del siffror för att man ska kunna förstå sammanhanget, men jag ska försöka att förklara.

Under slutet av 2015 drabbades Sverige av en migrantvåg utan historiskt motstycke. Sammanlagt sökte 163 000 personer från länder utanför Europa asyl här, varav 70 procent var män. Ingen vet heller hur många som därutöver illegalt tog sig in i landet under denna kaotiska period.

Regeringen tvingades ett halvår senare att stifta en tillfällig lag som ska gälla under tre år. I korthet går den ut på att skärpa kraven för asyl- och anhöriginvandring med bland annat tidsbegränsade uppehållstillstånd. Det handlade om att skapa ett andrum för en andfådd regering.

Granskar vi Migrationsverkets statistik i efterhand ser vi att det är korrekt att denna provisoriska lagändring verkar ha fått en temporär effekt på asylinvandringen. Särskilt med hänsyn till det massiva invällandet 2015, men även i förhållande till Reinfeldts sista år vid makten. Eller, är allt snarare en effekt av att Erdogan har snöpt inflödet via Turkiet? År 2016 sökte hur som helst 29 000 personer asyl här och 2018 tros antalet nya asylsökande minska till 23 000. Det visar Migrationsverkets senaste prognos från i slutet av maj (som inte genomlysts i media, men varifrån flesta av de fakta som redovisats i denna text har hämtats).

I efterdyningarna av 2015 beviljades året därpå 72 000 uppehållstillstånd till asylsökande. För i år är prognosen att 22 000 asylinvandrare kommer att få stanna. Migrationsverket har också snappat regeringens signaler och halverat beviljandegraden i dessa ärenden på några år från 60 procents bifall till nuvarande 30 procent. Men trots det kommer ändå ur ett längre perspektiv ett större antal asylsökande att få bifall än idag. Enligt beräkningarna kommer 118 000 asylsökande att få stanna fram till och med 2021.

Sedan återstår fortfarande frågan om vad som ska göras med alla som får avslag och som vägrar att lämna landet, trots att regeringen har sagt att ”ett nej är ett nej”. Till och med 2021 ska 100 000 asylsökande åka hem, men betydligt mindre än hälften av dem förväntas att ge sig av frivilligt. Migrationsverket beskriver det som ”utmaning” att få tillräckligt många kompetenta medarbetare i ”återvändandearbetet”. För Polisen är det också en ”utmaning” att få tag på alla som har avvikit för att kunna verkställa besluten. Utöver detta räknar Migrationsverket med att minst lika många personer under denna tid kommer att söka överprövning i de två migrationsdomstolarna, där allt fler ärenden avgörs.

För att kunna bilda sig en uppfattning om hur restriktiv svensk asylpolitik kan tänkas ha blivit, bör vi rikta blicken mot våra nordiska grannländer. Tillsammans har de över tid endast låtit en tredjedel så många asylsökande få stanna, jämfört med Sverige. Finland har beviljat drygt 1 185 uppehållstillstånd till asylsökande mellan januari och maj i år,
medan motsvarande antal för Danmark är 581 och Norge 527.

Ser vi till helhetsbilden, som inkluderar det totala beviljade antalet uppehållstillstånd, är inflödet till Sverige fortfarande jämt och omfattande. Förutom så kallad flyktinginvandring handlar det om anhöriga i form av familjeåterförening, nyetablerade relationer, därutöver tredjelandsmedborgare (utanför EU/EES) som söker sig hit som arbetskraft, samt i mindre utsträckning också gäststudenter. I år pekar det mot att totalt runt 135 000 uppehållstillstånd kommer att beviljas (om det fortsätter som under det första halvåret), vilket inte är någon minskning i förhållande till de föregående åren.

Och sedan kommer nästa svallvåg med närmare en halv miljon ansökningar utöver dem som handlar om asyl. Prognosen framöver är att sammantaget 221 000 anhöriga som utgör familjeanknytningar och 236 000 icke-västliga arbetskraftsinvandrare med sina närmaste kommer att söka uppehållstillstånd här under perioden 2018-2021. Detta inkluderar också förlängningar av tidigare tillstånd. Färska uppgifter som jag fått från Migrationsverket visar på att av två tredjedelar av de 40 000 ansökningar som rör anknytningar under det första halvåret i år har beviljats. Det är en fingervisning inför framtiden. Trots allt som sägs kan vi förvänta oss ett fortsatt massivt inflöde med betydande demografiska förändringar som följd.

Se även inlägget ”Sveriges stora demografiska förändring”