Stefan Löfvens tal i Almedalen 5 juli 2018

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)              9 (nästan värt 10) En tydlig röd tråd. Sammanhållet. Bra tänkt

K – Kunskap (bl a bevismedlen)                    8 Mkt bra balans mellan bevismedlen.

T – Teknik (d v s retorisk teknik)                   8  Bästa jag har hört från Löfvén.

A – Artistisk förmåga (språket)                      7 Bra – utan att vara lysande.

Sammanvägt betyg:                                          8,0

Bästa tal jag personligen har hört från Stefan Löfvén. Ett ’statsministertal’.

Övergripande kommentar:

Gårdagens tal – tror jag – gick ’rätt in’ i varenda socialdemokrat. Men, jag tror att även många icke-socialdemokrater blev berörda. Exempelvis bör såväl centerväljare och liberaler som de flesta kristdemokratiska anhängarna ha sympatiserat med mycket av det som statsministern tog upp i sitt tal.

Jag tyckte att det var intressant att Stefan Löfven i talet ’vävde in’ sin egen historia här och där. Hans egen familj, hans uppväxt, skoltiden, med mera ’dök upp’ här och där i talet. Min första tanke gick till Barack Obamas acceptance speech som hölls sent på valdagens kväll i USA, tisdagen den 4 november. Obama avslutade då sitt tal med att tala om en svart, 106 år gammal kvinna: Ann Nixon Cooper. En kvinna som hade lagt sin röst på Obama. Och på ett helt fantastiskt sätt så kopplade Obama denna gamla kvinnas liv till USAs historia under hennes livstid. Och för varje årtionde som hon levt, så beskrev Obama en stor händelse i USAs historia. Till slut blev åhörarnas upplevelse att Ann Nixon Cooper blev så mycket mer än ’bara’ en gammal kvinna – hon blev en ’metafor’ för USA. Om du som läser detta inte har sett/hört Obamas tal så rekommenderar jag att du går in på denna länk och lyssnar/tittar.

Det som slog mig – min tanke – var att ’…har Stefan Löfvén och hans talskrivare funderat i samma banor…vill de försöka sig på att göra Stefan Löfvén till en metafor för Sverige…??’. För Stefan själv återkommer då och då i talet när talaren Stefan Löfvén berättar om Sveriges utveckling – och han blir på det sättet en del av utvecklingen. Eller mer än så – han blir ett bevis (!) för utvecklingen. Drygt nio procent av talet igår var ett tal om Stefan Löfvén själv. Var detta en medveten tanke så är det fullkomligt lysande – var det en slump, ja – då var det bra i alla fall!

Talet var också en bra blandning mellan det rationella och det känslomässiga – alltså en bra blandning mellan de gamla hederliga begreppen ’logos-ethos-pathos’.

Jag tror att man har jobbat med talet under en längre tid – det märktes på valet av bevismedel och på språket.

Noterbart är också – tycker undertecknad – att Löfvén i sitt tal nu använde begreppet ’sysselsättningsgrad’ och angav att den var den högsta inom EU (…och därmed förmodligen också i världen…). Inget tal om att vi i ’…Sverige ska EUs lägsta arbetslöshet…’. Personligen gillar jag att man lämnar det rent ut sagt ’korkade’ måttet EUs lägsta arbetslöshet mot att tala om det betydligt mer rättvisande måttet sysselsättningsgrad. (Och att jag skriver ’korkat’ har inte med politik att göra – jag skriver ’korkat’ för att det är ’korkat’ – oavsett vilket parti som framför ett sådant mått som ett mål.) Men, jag tror att S när man tog över makten inte gärna talade om ’sysselsättningsgrad’ – eftersom regeringen Reinfeldt hade nått 79,6 procent sysselsättningsgrad när man lämnade över regeringsmakten. Och redan då – 2014 – var vi i Sverige ’bäst i klassen’.

Före tvåan Tyskland och trean Nederländerna. S valde ett annat mått då – 2014 – för att man helt enkelt ville byta mått. För, vem vill träda till makten och jobba med ett mått som visar att företrädarna redan sett till att vi är nummer ett i EU och kanske i världen. Dessutom tror jag att folk i allmänhet inte har koll på måttet sysselsättningsgrad – procent arbetslöshet tror man att man vet vad det är.

Därför vill jag rikta ett personligt tack till Stefan Löfvén: TACK för att du talade om sysselsättningsgrad och inte om arbetslöshetsprocent!

Löfvén – klassiskt S – med KÄNSLA!

(A) – Ambition – målet med talet – den röda tråden

Talet var väl sammanhållet med en klar och tydlig röd tråd. Talet – om vi tar bort ’försnacket’ på 1 minut och 50 sekunder – var knappt 35 minuter långt. Taltempot utmärkt – 97,5 ord per talminut (…märker du som eventuellt läst ytterligare någon talanalys att alla talarna i Almedalen ligger väldigt nära varandra i taltempo – det är väldigt bra!!). Det var lätt att följa med och Stefan Löfvén var bra på att följa upp i dispositionen med bra sammanfattningar av sitt budskap. Totalt återkom han till att vi ’håller ihop’ åtta gånger. Och det kändes naturligt – aldrig tjatigt. Och passagerna som markerade mot hat, våld och oegentligheter i samhället – som var många – var väldigt bra.

(K) – Kunskap – bevismedlen – ämneskunskapen

Här fanns kanske det allra bästa i talet. Ingen annan av de tidigare talarna har lyckats att variera bevismedlen så skickligt och bra som Stefan Löfvén gjorde igår. Extrem god balans mellan fakta och statistik, exempel, citat och jämförelser. I det avseendet så rekommenderar jag våra högskolor att använda just detta tal som övningsexempel på hur retoriska bevismedel kan användas för att stärka argumentation.

(T) – Teknik – (exvis disposition, definitioner, argumentslag, statusläran, mm)

Stefan Löfvén har definitivt blivit en bättre talare. Och han har säkert övat på gårdagens tal en hel del. Dessutom tror jag att talet ’kändes’ rätt för honom vilket kanske också bidrog till framförandets kvalitet. Även här var balansen väldigt bra mellan användandet av bilder, rytmer, motsatser och talande/frågande språkfigurer. Men de så kallade ’rytmerna’ dominerade – som vanligt kan man säga när det gäller S (…och för dig som undrar vad en ’rytm’ är så kan nämnas ’skola-vård-omsorg’, ’frihet-jämlikhet-broderskap’ och ’fadern-sonen-och den helige ande’. Rytmer är de mest använda figurerna inom retoriken…).

Dispositionen var mycket bra. Den röda tråden fungerade. Och han knöt samman taltrådarna med en vacker inclusio – det vill säga: han återvände i avslutningen till det han talat om i inledningen.

(A) – Artistiskt – (intresseväckare, språkliga hjälpmedel)

Många som lyssnade tyckte säkert att Löfvéns artisteri låg på mycket hög nivå. Men om man betänker att personer som JF Kennedy och Barack Obama är på 10-poängsnivå, så kanske man ända kan tycka att det är rätt bra att få sju (7) poäng – som jag valde att sätta på Löfvéns tal. Anledningen till att jag sätter lite lägre här än på talet i övrigt är att språket var bra – men inte fantastiskt bra. Det var OK och väldigt väl anpassat för publiken, men det var inte ’konstfullt’ med retoriska mått mätt. Men – en extra poäng fick Löfvén ändå för förmågan (hos honom och hans talskrivare) att så väl variera språkhjälpmedlen.

Formuleringar man minns

Det fanns flera bra formuleringar i Löfvéns tal. Och jag ska verkligen titta igenom talet många gånger till och noggrant kolla upp hur många som ’går vidare’ till sammanställningens 10-i-topp. En ’höjdare’ som Löfven hade 2014 var den här: …man saknar inte kon förrän moderaterna har privatiserat den.

I 2018 års tal återger jag gärna dessa två:

– Det är ju att omfördela pengar från fattig till rik, som att läsa Robin Hood baklänges!
– Men det är inget skäl att vila – det är en sporre att fortsätta!

Anfall & försvar (…som inom retoriken tillhör något som kallas Statusläran…)

Talare från S gillar normalt att attackera motståndarna. Men, denna gång – i detta ’samförståndstal’ – så var attackerna få. Jag räknade till åtta (8) och av dem riktades hälften mot SD. Men då har jag inte räknat alla attacker som riktades mot ’hatet’ – men orden som sades då räknar inte jag som riktade mot en särskild part. Den attacken är riktad mot en företeelse i vår värld och i vårt eget samhälle. Jag tycker att Stefan Löfvén vann en hel del på att inte hela tiden angripa allianspartierna – och även attackerna mot SD var ’lagom’ många.

Nytt för i år – en ’mätning’ av hur stor del av talet som bestod i KONKRETA FÖRSLAG

Andelen konkreta förslag i Löfvéns tal bedömer undertecknad till 280 ord vilket motsvarar ungefär 8,2 procent av den totala taltiden. Högst hittills alltså. Intressantast blir väl att följa upp – efter valet – hur mycket av det som var konkret i talen blev konkret i praktiken.