Datum:       1 juli 2018

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)    9  Bra röd tråd. Fokuserade på få politikområden.

K – Kunskap (bevismedlen)                6  Faktakollen kunde ha varit något bättre.

T – Teknik (d v s retorisk teknik)        8  Tekniken bra – hög retorisk förmåga.

A- Artistisk förmåga (språket)            7  ’Lagom’ konstfullt – och kanske lever något citat vidare…

Sammanvägt betyg:                         7,5

En sällsynt erfaren politiker – som gjorde debut (!) i Almedalen.

Övergripande kommentar: Min personliga uppfattning, baserat på de timmar jag ägnat åt retorikämnet, är att Ulf Kristersson är en mycket god talare – en av de allra bästa inom svensk politik. Särskilt duktig är han som debattör eftersom han – i jämförelse med många andra – är väldigt påläst. Däremot ’överraskade’ han inte i sin Almedals-debut– så som Reinfeldt ibland kunde göra. Kristersson levererade det man förväntade sig.

Så, vad hade vi (…åtminstone undertecknad…) då förväntat oss som vi också fick? Jo, vi fick ett tal som under sina 37 minuter fokuserade på fyra huvudfrågor:

– Demokrati

– Barn och ungdomar

– Organiserad brottslighet

– Politiskt ledarskap

Ovanstående frågor fördelades – tidsmässigt – enligt följande under Kristerssons tal:

Demokratin fick 510 sekunder eller 23,0 procent, barn och ungdomar 15,0 procent, organiserad brottslighet 20,0 procent och politiskt ledarskap 22,3 procent av taltiden (…och undrar du över varför jag följer procentfördelningen så beror det naturligtvis på att jag kommer att jämföra med talarna som kommer under resten av veckan…). Resterande del av talet – 19,7 procent – ägnades åt inledning och avslutning.

Fördelningen mellan frågorna är som synes jämn, men det är noterbart att drygt halva talet (inräknat avslutningen) ägnades åt demokrati och politiskt ledarskap. Därför är det min tro att talet i hög grad var skrivet för väljare som tillhör de moderata kärntrupperna. Det handlade mer om att stärka de egna än att värva nya.

Inom retoriken talar vi ibland om ’information’ – det vi hör – och ’exformation – det vi tolkar (…eller om man så vill – ’det underliggande budskapet’…). Informationen i Kristerssons tal var mycket tydlig – ’rättigheter, skyldigheter och möjligheter’, ’i grunden är jag hoppfull om Sveriges möjligheter. För vi har löst svåra problem förut, och vi kan göra det igen’, ’vi har det i kroppen och i samhällskontraktet: Vi litar i grunden på varandra, och vi kan samarbeta om svåra frågor när det behövs’. Ser vi till det vi tolkar – alltså ’exformationen’ – så blev min egen upplevelse att Kristersson ville lyfta fram det som är genuint ’svenskt’, det som vi upplever är det som historiskt har gjort oss framgångsrika (…men det står naturligtvis alla fritt att göra sin egen exformativa tolkning…).

Kristersson talade också om ’rädsla’ – som enligt all tillgänglig forskning är människans allra starkaste känsla. Även om många säkert hävdar, och gärna vill tro, att det är kärlek. Och när Kristersson talade om människors rädsla (…det handlade då om organiserad brottslighet…), så kunde han kanske förstärkt den delen i talet med att citera Franklin D Roosevelt som i sitt installationstal 1933 sade följande klassiska ord: ’We have nothing to fear – but fear itself!’ Jag tror att det citatet hade fungerat även i Almedalen 2018.

Talets längd – 37 minuter – var bra. Varken för långt eller för kort. Han använde 3649 ord i sitt tal vilket innebär 98 ord per talminut. Normalt brukar man räkna med mellan 100 och 120 ord per talminut, vilket innebär att Kristersson höll ett ganska lågt taltempo. Något som jag personligen uppskattade. Dessutom hade han tydliga (och bra!) pauser mellan de olika avsnitten i talet. Talet var dessutom helt befriat från så kallade ’ödemarkstillägg’ (ähhh, åhhh, öhhh, mmmm, etc) vilket de flesta brukar uppskatta. Att Kristersson är en mycket van talare märktes från början till slut (…nästan lite ’lusttalare’ – han gillar scenen!).

Kristerssons tal i Almedalen 2018 var ett riktigt bra tal utan att vara retoriskt lysande. Temat var – som jag ser det – välvalt utifrån opinionsläget. Ett tal som borde utgöra en bra grund för de moderata valarbetarna 2018.

Kristersson – m-ledare med mål att möta framtiden i ledarrollen

(A) – Ambition – målet med talet – den röda tråden

Talet hade en klar och tydlig röd tråd som kan sammanfattas så här: Vi har flera allvarliga problem som kräver stark politisk ledning. Den ledningen saknas idag, men jag är beredd att ta ansvar för att komma tillrätta med problemen. Men då behöver vi alla samarbeta – men det har vi ju klarat av många gånger förr!

Fördelningen mellan talets teman var jämn och bra och inledningen av talet innehöll en tydlig ’varudeklaration’. Alla delar avslutades tydligt – som åhörare visste man direkt att ’…nu går han över till nästa område…’.

Talet var också humoristiskt – eller kanske snarare – ’talaren’ var humoristisk! (Naturligtvis är detta min personliga upplevelse – det beror ju faktiskt på vilken humor man föredrar.) Det fanns ofta en glimt i ögat och en del ironiska inslag – men inga som gick ’över gränsen’. Budskapsmässigt ett riktigt bra tal – sett till Kristerssons och moderaternas utgångsläge – med en taktiskt sett sannolikt bra inriktning. 

(K) – Kunskap – bevismedlen – ämneskunskapen

Ulf Kristersson är, liksom sina företrädare Anna Kinberg-Batra och Fredrik Reinfeldt, en mycket ’påläst’ person. Vilket märks – framförallt i debatter. Inom retoriken talar vi om fyra olika ’bevismedel’: Fakta/statistik, Exempel, Citat/egna reflektioner samt Jämförelser. Kristersson hade en klar tyngdpunkt på bevismedlen ’exempel’ och ’egna reflektioner’ (totalt > 75 procent av använda ’bevis’) vilket normalt innebär att talaren önskar konkretisera och stärka sin egen auktoritet. Vilket verkar som en rimlig målsättning för en ’Almedals-debutant’.

Vad gäller sanningskontrollen av bevisen anser jag att moderaterna kunde ha kollat siffrorna om handeln lite bättre. Det är direkt felaktigt att säga att EUs inre marknad står för 75 procent av svensk export – det är hela Europa som (nästan!) står för detta tal och där ingår Norge som är ett stort svenskt exportland. Ser vi till EU-marknaden så går 65,7 procent av exporten dit. Och att påstå att exporten motsvarar över 50 procent av vår ekonomi stämmer inte heller – 2017 utgjorde exportvärdet 42,11 procent av BNP som då uppgick till 4600 miljarder kronor. Nu är det väl inte sannolikt att det är så många som kontrollerar fakta på det här sättet, men det tar faktiskt inte många minuter att göra ’kollen’, så inom M så får man väl se det som ett råd från min sida.

(T) – Teknik – (exempelvis disposition, definitioner, argumentslag, statusläran, mm)

Sin retoriska teknik har Ulf Kristersson utvecklat under många år. Han var självklart duktig redan på MUF-tiden, och hans scennärvaro och säkerhet är väldigt imponerande. Han växlar bra mellan argumentslagen – mellan det rationella och det känslomässiga – denna gång fanns det gott om såväl karaktär (ethos) som upplevelse (pathos).

Flera gånger i talet kommer tydliga definitioner. Han leder skickligt in sina åhörare i beviskedjor som får oss att dra samma slutsatser som han själv drar.

(A) – Artistiskt – (intresseväckare, språkliga hjälpmedel)

Den här delen var bra – mer än ’godkänd’. Kristersson hade ungefär två ’vackra’ formuleringar per talminut vilket indikerar att man inte jobbat med talet mer än en á två veckor – ett antagande som förstärks av att Kristersson fick med ett antal nyligen inträffade händelser. Bland de retoriska så kallade ’figurerna’ dominerar ’rytmer’ och ’motsatser’. Rytmer använder man företrädesvis när man vill ’undervisa’ och motsatser är något man använder när målet är att ’fascinera’. Med mer tid att jobba med talet (…J F Kennedys installationstal 1961 jobbade Bobby Kennedy med i nästan fyra månader…) hade det kunnat bli än mer konstfullt, men konstfullheten är kanske ändå inte ’målet’ för ett Almedals-tal.

Formuleringar man minns

Det fanns några meningar och uttryck som jag kommer att titta närmare på när ’topplistan’ ska skrivas efter Almedals-veckan, och det fanns verkligen en del i det som Kristersson sade som kan fungera som fristående citat. Men två citat återger jag gärna redan nu: Det är en grundläggande rättighet att inte lära sig någonting alls av historiens alla brutala övergrepp och Har man besökt stora barnhem i Kina, Indien och Albanien så vet man att barnhem – det är inga hem för barn. Dessa två var mina (!) favoriter – du som läsare kanske har andra. Vad vi tycker om citat har väldigt lite med retorikkunskaper att göra. Det handlar mera om hur de stämmer med våra värderingar.

Anfall & försvar (…som inom retoriken tillhör något som kallas Statusläran…)

Moderaterna är ett parti som sällan brukar angripa andra i talen som hålls i Almedalen. I andra partier brukar angreppen vara fler. Men i 2018 års tal hade Kristersson faktiskt 16 ’angrepp’ varav fem riktades mot S och Löfvén och tio riktades mot SD. Angreppen mot SD koncentrerades dock till avslutningen av talet. Sett till hela talet så blir det ett ’angrepp’ var 150:e sekund – vilket totalt sett är lite. Dessutom är det intressant att SD attackerades 100 procent mer än S och Löfvén.

Nytt för i år – en ’mätning’ av hur stor del av talet som bestod i KONKRETA FÖRSLAG

Under 2018 kommer vi att mäta hur ’konkreta’ Almedals-talarna är. Alltså – hur mycket av innehållet i talen det är som kan definieras som ’konkreta förslag’ (..och ära den som äras bör – det var Patriks förslag att göra denna mätning!). Och i ’konkreta förslag’ ingår inte ’fromma förhoppningar’ (á la…vi måste i framtiden…) och inte heller ’stolta proklamationer’ (á la…vi måste bestämma oss för…). Andelen konkreta förslag i Kristerssons tal bedömer undertecknad till 228 ord vilket motsvarar ungefär 155 sekunder vilket ger sju procent av den totala taltiden.

Är då en sjuprocentig (7 %) andel ’konkreta förslag’ i ett Almedals-tal bra eller dåligt? Det vet inte jag – jag har aldrig mätt denna parameter tidigare. Men, det lär väl visa sig sedan övriga talare levererat sina respektive tal denna vecka.