Sedan biologen Stefan Edman för 13 år sedan överlämnade utredningen med ovanstående piffiga titel till finansdepartementet (SOU 2005:51) har mycket hänt med hållbarheten i landet. Inte minst har man lyckats väl med ambitionen att också göra hållbarheten till ”big business”, även om detta slag av affärsverksamhet i stora drag finansieras, åtminstone indirekt, via medborgarnas skattekonton. Inte minst, som man kan förvänta sig, blir det full fart i Almedalen. På nätet läser vi följande:

2-5 juli kommer vi på Miljö & Utveckling att inta hållbarhetsarenan i Almedalen tillsammans med Sustainable Innovation. Samtliga partiledare inklusive Sverigedemokraternas (kan man tänka sig!) hamnar under Almedalsveckan i Sustainable Innovations heta stol där de kommer att genomgå en ”klimatintervju”. Vi ser med stort intresse fram emot partiledarnas eller deras representanters visdomsord. Men vi har dessvärre inga större förhoppningar att få till dels något nytt och intressant.

Under senare tid har ju inte minst biffen haft motvind och MSM sparar inte härvid på klimatkrutet. Förtärande av kött blir allt mer skambelagt inte minst kött av nötkreatur, getter, får och buffalo eftersom dessa måste processa gräs och annat grönfoder genom sina magsystem för att kunna producera de proteiner och näringsämnen som människan behöver. Under den komplexa processen (enteric fermentation) produceras metangas som råkar vara en mäktig växthusgas men som dock på tio års sikt bryts ned. Det totala antropogena växthusbidraget för detta idisslande uppgår till ca tre procent av det totala växthusbidraget varav det svenska bidraget uppgår till ca en tusendel av tre procent eller 30 miljondelar av den globala växthuseffekten. En bra sammanställning om metanfrågan kan läsas här där man också finner att ett lika stort bidrag kommer från risodling som från enteric fermentation. Ris är dock ännu inte skambelagt men egentligen borde man byta ut riset mot potatis och man vill vara riktigt klimathållbar. Potatis är nämligen alldeles särskilt klimatriktigt och hållbart. Därtill kan man göra som förr i världen nämligen låta människorna stå för det nödvändiga kväve- och näringstillskottet och göra det ännu hållbarare.

Det är något obegripligt att man har tagit sig till att ge sig på köttkonsumtionen då detta är en utomordentlig viktig näringskälla för människan, inte minst för växande barn liksom annat som produceras av våra husdjur som mjölk, smör, ost och ägg. Dessutom har vi ju haft dessa husdjur nu snart i 10 000 år och vant oss. Svin och höns är dock ännu inte skambelagda i alla fall inte klimatmässigt.

Det stora problemet är ju faktiskt jordens växande befolkning varför det mest förnuftiga vore att på allvar göra som Kina gjorde för några decennier sedan nämligen att medvetet reducera barnalstringen. Det är sådant som man kan kalla samhällsansvar. De problem som utvecklingsländerna har idag är ju att det där föds mer barn än vad dessa länder kan klara. Det är väl snarare på tiden att de också får lära sig att ta ett ansvar för planeten och inte bara det lilla Sverige och några få länder till som skall göra detta. Huvudproblemet, som världen har idag och som faktiskt är elefanten i rummet, är den uppenbara oförmågan för utvecklingsländerna att ta sig samman och också börja ta ett ansvar för sig själva och därigenom också ett globalt ansvar även om detta skulle minska sysselsättningen för västvärldens hjälporganisationer. Sidas personal till exempel skulle ju lämpligen snabbt kunna omskolas och sättas i arbete inom landet där behovet inte minst av lärarkrafter är omfattande.