Under onsdagen (27/6) skildes en sfi-lärare från sin tjänstgöring på en ABF-skola i Stockholm. Hon är en pensionerad universitetslektor, bördig från Ryssland, nybliven änka, och behövde dryga ut sin ringa pension med extratimmar under terminerna. Anledningen till att hon fått sparken? Enligt en artikel i Aftonbladet: att hon använt ett undervisningsmaterial från 1976, där substantivets pluralböjning i tredje deklinationen exemplifierades med bland annat ordet neger/negrer.

Detta upprörde någon av eleverna, och vips var saken ute i den mediala världen. På skolan hölls stormöte, där känslorna svallade. Den avskedade läraren, själv med invandrarbakgrund, fick också sina försvarare. Användandet av stencilen var emellertid ”fullständigt oacceptabelt”, säger en ABF-kommunikatör. Hon fortsätter: ”Vi har generellt undervisningsmaterial som vi utgår ifrån som ska vara enhetligt även om läraren har en viss frihet sett till studieplan och vad gruppen kommer överens om. Omdömeslöshet är svårt att skydda sig emot och det är vad som hänt här.”

Problemet är att det i sfi, svenska för invandrare, nästan alltid saknas läroböcker, ”undervisningsmaterial”, och att lärarna därför själva måste skrapa ihop vad de kan och (smyg-)kopiera detta. Problemet tas upp i en ny bok av Karin Ulveson, Svenska för främlingar. En utforskning (Celanders förlag, 2018), och det torde inte vara begränsat till invandrarundervisning. Tilltron till digitala och självinstruerande hjälpmedel är för närvarande överstor bland skolledare och skolpolitiker, och enligt min ringa mening är det detta som är den verkliga pedagogiska omdömeslösheten.

Jag kom att tänka på två färska artiklar av Patrik Engellau på denna sajt, när jag fick del av den här nyheten.

I den ena tog han upp lärarkårens och andra kvalificerade yrkesgruppers avprofessionalisering och förlust av självständighet i arbetet. En duktig lärare kan givetvis hantera förekomsten av belastade ord som neger och lapp eller vad det kan vara, men bara om hon vet att hon har stöd av och förtroende från sin chef. Chefen i det aktuella fallet kunde ha sagt till henne och till eleverna: ”Nu får ni väl sätta er ned och diskutera varför det här ordet har kommit ur bruk numera.” Chefer kan inte bara vara till för att anställa och avskeda; de måste ge sin personal råg i ryggen. Och en rektors skyldighet måste också vara att se till att hans lärare har ett fullgott undervisningsmaterial: de ska inte behöva vaska fram det ur egen ficka, som i det här fallet.

I den andra artikeln behandlade Patrik den olyckliga straffparagrafen i brottsbalken om hets mot folkgrupp. Jag kan mycket väl tänka mig att rektorn på den här skolan fick kalla fötter för att han misstänkte att användandet av det så kallade n-ordet skulle kunna falla under den rubriceringen. Han ville göra så gott han kunde och var följaktligen tvungen att gå ut i klassrummen och ”be om ursäkt”, som det står i AB-artikeln, alltså förödmjuka både sig och den sparkade läraren.

Det är inte utan att man i detta sammanhang kommer att tänka på en klassisk Aftonbladet-löpsedel, från den 23 februari 1970: ”Mord i dag på Östermalm: Greve sköt neger med jaktgevär”. Den som inte vet vad neger och kanske heller inte vad det sällan brukade ordet greve är har svårt att förstå det groteska i det löpet och varför det alls blev ett löp. Å andra sidan kan jag, med en tidig lärargärning på 70-talet bakom mig, tycka att det skulle passa tämligen perfekt som undervisningsmaterial, om man vill fånga en speciell tidsanda eller en mediekultur som jagar – och fortsätter att jaga – skandaler. Den nämnda tidningen utmärker sig faktiskt i nutid, titt som tätt, i detta hänseende.

Och nog skulle man också vilja citera en av Gunnar Ekelöfs mest kända dikter, ”Non serviam” (1945), som i utdrag avslutar Karin Ulvesons bok. ”Jag är en främling i detta land”, säger Ekelöf och fortsätter:

Och alltid skall juden, lappen, konstnären i mig
söka sin blodsfrändskap: forska i skriften
göra en omväg kring seiten i ödemarken
i ordlös vördnad för någonting bortglömt
jojka mot vinden: Vilde! Neger! –
stångas och klaga mot stenen: Jude! Neger! –

Den dikten kan naturligtvis inte heller användas i sfi-undervisningen.