Efternamnet Omar fick jag av min styvfar. Min riktige far hette Badiee och kom från Iran. Jag har haft väldigt lite kontakt med min riktige far och vet nästan ingenting om hans släkt, så det skulle inte kännas rätt att bära hans namn. Jag ville ha ett svenskt namn och har sedan ett tag tillbaka tagit min mors flicknamn, Råbock. Det är ett vackert namn, tycker jag.

Varför ett svenskt namn? För att jag är svensk är den enkla anledningen, och ett svenskt namn berättar för omgivningen vem jag är. Namnet Omar har sin charm. Jag tycker om det och det kommer för svenskar alltid att förknippas med den förbindlige Herr Omar med sin flygande matta i Ture Sventon-berättelserna. Men Omar kommer aldrig att bli svenskt. Inget islamiskt namn kommer någonsin att bli svenskt. Så både jag och mina barn och barnbarn, om de heter Omar, alltid att få frågor.

Vad ska invandrare göra som har två muslimska föräldrar? De kan ju inte ta sin svenska mors eller svenska fars namn. Jag tycker att de, om de vill vara svenskar, antingen ska ta ett nytt svenskt namn eller försvenska sina befintliga namn. Folk har tagit namn genom alla tider. Det är inget konstigt med det. Invandrare som kom till Amerika tog engelska namn, eller amerikaniserade sina namn. Så visar man sin vilja att bli en del av den nya kulturen och nationen. Ett svenskt exempel som jag kommer att tänka på är islamologen Sameh Egyptson. Han kommer från Egypten (koptisk kristen), så det nya svenska efternamnet passar honom bra. Jag har också träffat en syrier i Uppsala som har en far som heter Adel – det betyder rättvisa på arabiska. Han har bytt efternamn till Adelson. Fyndigt!

På nätet finns det några artiklar om invandrare som byter till svenska namn. I Aftonbladet av den 7 mars 2017 kan man läsa om en Mohammed som bytt namn till Sebastian och en annan som Mohammed som bytt namn till Niklas. Den förste Mohammed hade sökt hundratals jobb, utan att få svar:

Jag är utbildad och försöker verkligen, det är inte för att jag inte har kvalifikationer som jag inte får jobben. Nu under tiden som jag har kallat mig för Sebastian har jag märkt skillnaden i folks reaktioner. Det handlar mycket om ett ”vi och dem” och som Sebastian är jag en del av ett ”vi” i Sverige.

Hur mycket av detta som är sant och hur mycket som är vänsterpropaganda är svårt att säga. En grundregel är att aldrig lita helt och fullt på etablissemangsmedier. Dock är det sant att det finns ett vi och ett dom. Och det är inget konstigt med det. Jag tycker att de som anstränger sig att bli en del av vi:et förtjänar beröm och uppmuntran. Ännu mer om de inte bara gör det för att få jobb, utan för att de faktiskt vill bli en del av den svenska kulturen.

Min morfar släktforskade lite grann, så jag vet att namnet Råbock är ett soldatnamn. Den förste i vår släkt med det namnet är soldaten Hans Jonsson Råbock, född i byn Mattmar i Jämtland omkring år 1664. Han var dragon för Tångeråsens by i Offerdal, och även skomakare. I släkten hittar vi också Jon Hansson Råbock, som var född i Bleckåsen och Alsens socken år 1694. Han blev soldat 1715 och togs tillfånga 1718 i Norge. Efter ett års fångenskap kom han tillbaka hem där han försörjde sig som kyrkovaktare. I Frösö dödbok beskrivs han som ”en mycket god kristen, ärlig och redlig samt trofast man”. Både Hans och Jon var alltså karoliner – de tjänade som soldater under kungarna Karl XI och Karl XII.

Vad är en råbock? En råbock är ett rådjur av hankön. Söker man på ordet på Litteraturbanken hittar man framför allt jakthistorier som i Almqvists roman Herrarne på Ekolsund (1847) eller Victoria Benedictssons Efterskörd (1890).

Följande stycken är hämtade ur Herrarne på Ekolsund:

Efter en liten stund fick von Drachenmilch öga på tvenne personer i grönt hoflivrée. Han störtade fram och utbrast med ett anskri: ”Konungen är utrest och jagar! Gott im Himmel!” En af de begge männen, som verkligen tillhörde hofvets jägeristat, närmade sig fänriken, hvilken han personligen kände, gjorde militärisk honnör och svarade: Hans majestät har nyss fått sigte på en skön råbock och förföljer honom.

Pouffardin vände sig till de öfrige och sade med hög stämma: ”påminnen er nu er pligt, mina hofjunkare! jag upprepar hvad jag sagt: jag vill hafva bal i afton efter jagten. Jag vill dervid göra min nya hofjägmästare – så vida han i dag visar sig skicklig, och fäller den råbock, jag ombetrott honom att hemta hem åt mig ur skogens rike – den utmärkelsen, att få dansa menuett med den skönaste af våra damer.”

Och i Victoria Benedictssons roman Efterskörd hittade jag detta stycke:

Som sexton års pojke hade han nemligen deltagit i en rådjursjagt, som lemnat efter sig ett minne för lifvet. Och dock hade jagten från jägaresynpunkt varit helt lyckosam; han hade skjutit en stor och vacker råbock. Men det döende djurets stumma förebråelse hade han aldrig kunnat glömma – hur det reste sig upp emot honom medan stora, klara tårar runno nedför den raggigt glänsande nosen – den skrämda blicken i de glänsande bruna ögonen, oskyldiga som en ung flickas eller ett barns, och med den stumma anklagelsen: ”Hvad ondt hade jag gjort dig”.

Ordet råbock förekommer också i Karl XII:s bibel, Biblia, Thet är All then Heliga Skrift På Swensko, i Höga visan, andra kapitlet, nionde versen:

Min wän är lijk enom råbock eller vngom hiort: sij han står baak wår wägg och seer genom fenstret och gluggar genom gallret.

I 1917 års översättning står det gasell i stället:

Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

Råbocken skildras i en kort prosadikt, ”Septemberromans”, av Vilhelm Ekelund:

Nu blev skogen tom. Nu blev det så underligt svalt, så ensamt tyst. Vad ser jag om en morgon! På vackra planen, där förr var sommarns skratt och lekar – en råbock, hög , lyssnande, orörlig: medan tätt kring hornens spetsar i kyligt-bleka, rhenvins-klarbleka luften en fjäril fladdrar sakta.

Namnet Råbock förekommer också bland engelsktalande: Roebuck. Jag hittade en man med samma namn som min egen morfar, John Roebuck. Min morfar hette John Råbock och föddes 1920 i byn Bleckåsen. Engelsmannen Roebuck föddes 1718 i Sheffield och dog 1794. Han ska ha varit en betydelsefull uppfinnare. Jag vet inte mer än vad som står i Wikipediaartikeln.

Här är en målning av Bruno Liljefors: ”Rådjur i sommargrönska” (1925).

Ett antal vänsternissar på nätet har gjort sig lustiga över namnet Råbock. Man kan fråga sig om de på samma sätt skulle göra narr av en svensk konvertit till islam som bytt namn till Mohammed? Nej, då heter det att man är islamofobisk eller åtminstone okänslig och vanvördig mot andra kulturer. Men det motsatta går alltså an. Ständigt denna osunda oikofobi, detta förakt för den egna kulturen, för det svenska. Ändå är det hit så många vill komma från hela världen.