Eftersom min mobilladdare hade sagt upp sig gav jag mig iväg på en morgonpromenad till Fältöversten men där var dom inte så morgonpigga; man öppnade inte telebutiken förrän en timme senare varför jag gick och slog mig ned på en parkbänk vid en kyrka i närheten och slumrade till i solskenet.

Plötsligt ringde det till högmässa och jag vaknade och tänkte att här är det bäst att hörsamma pinglandet och gå in. Hade Södra Latin på sextiotalet i tankarna där man kunde bli uppskriven av Patrik Engellau och rapporterad för sen ankomst till eller skolk från morgonbönen. (Patrik var chefsordningsman i skolan).

Det var minst femtio år sedan jag bevistade en högmässa i Svenska Kyrkan. Bröllop, begravningar, konfirmationer, en och annan julotta, konserter och skolavslutningar är annars det som drar så lite nyfiken var jag ju.

Alltnog, det blev en ganska jolmig tillställning. Det började med att den ca femtiohövdade församlingen upplystes om att dagens kollekt skulle gå till behövande i Syd-Sudan. Någon upplysning om varför den inte skulle gå till behövande inom församlingen eller till att reparera kyrkans högtalarsystem som mankerade några gånger lämnades inte.

Predikan handlade om det bortsprungna fåret och lyckan när det återfanns (Matteus 18:12-14 och Lukas 15:3-7). Ett veritabelt sömnpiller som tog större delen av högmässan i anspråk. Fem psalmer avsjöngs varav endast en var en gammal bekant från småskolan, då vi som hade busat kvarhölls på eftermiddagarna och tvingades traggla psalmverser. Men nu var det bara melodin som var igenkänningsbar; texten hade som så mycket annat i kyrkans skrifter anpassats till svensk dagisfrökennivå. (Inget ont om dagisfröknar, detta är bara en sinnebild!). På min tid hette psalmen Ära ske Herran.

På vägen tillbaka till telebutiken funderade jag över mina intryck och undrade hur det kommer sig att ändå så många går i högmässa. Jag menar, det gav ju noll och ingenting. Vad människor behöver är tröst och styrka men det var det nog ingen som kände just här och idag.

Jag gick ur Svenska Statskyrkan för över femtio år sedan men gick med i Svenska kyrkan häromåret för att kunna delta i kyrkovalet. Ska jag gå ur igen?

Lorentz Brydolf är fri skribent med stort engagemang för konst, kultur, politik och Blasieholmens bevarande i befintligt skick.