Det kanske långsiktigt mest betydelsefulla politiska skeendet just nu är konflikten inom det socialdemokratiska partiet. Vad handlar den om? Vilka bråkar med varandra? Så här skrev jag för några veckor sedan:

Det kanske intressantaste i det här perspektivet, tycker jag, är den rasande striden inom socialdemokratin med anledning av det nyligen framlagda 14-punktsprogrammet om åtstramning av migrationspolitiken. Det är en explosion som blottlägger konflikten mellan å ena sidan partiets PK-ister, de offentliganställda funktionärerna, och å den andra de för det mesta privatanställda före detta förtryckta arbetarna som numera blivit välutbildade medelklassare.

Att jag tycker detta är betydelsefullt och intressant beror på att den här sprickan sätter begreppet huvudmotsättning i fokus. Det handlar om vilka grupper som bråkar med varandra idag. För att förklara sprickan inom socialdemokratin duger det att komma dragande med den gamla höger/vänster-skalan, ej heller med GAL-TAN-skalan, ej heller med den påstådda huvudkonflikten mellan nationalister och globalister. Det måste till vassare intellektuella verktyg för att åstadkomma en trovärdig tolkning.

Min tolkning, bara för att nämna den för femtioelfte gången, är att huvudmotsättningen står mellan å ena sidan politikerväldet vars fundament är det välfärdsindustriella komplexet, å den andra den nettoskattebetalande medelklassen, den majoritet av småborgare och gråsossar som är landets ekonomiska och sociala ryggrad. Det är där skiljelinjen går inom socialdemokratin. Å ena sidan de politiskt korrekta välfärds- och migrationspolitikkramarna som SSU, Tro och solidaritet och S-Kvinnor, å den andra exempelvis byggnadsarbetarna med sitt gråsossiga, småborgerliga tänkande.

Den tredje juni är Dagens Nyheter vaken nog att i en huvudledare göra samma analys som jag men använda andra ord och såklart hoppa i galen tunna när det gäller vilket intresse som bör stödjas. Dagens Nyheter engagerar sig fullt ut för det välfärdsindustriella komplexet och dess klienter.

”Det är gråsossarna mot globalisterna och vi har inte tid att mötas.” Kommentaren, från en av källorna i DN-reportaget om de krisande Socialdemokraterna, skulle kunna sammanfatta hela den stundande valrörelsen.

Med ”globalisterna” menar Dagens Nyheter dock inte det som normalt brukar avses, nämligen George Soros, Bilderberggruppen, Rockefeller, EU-kommissionen eller – i särskilt skruvade fall – någon sorts judisk, internationell sammansvärjning. I stället menar tidningen det välfärdsindustriella komplexet med klienter, särskilt avdelningen för mottagning av migranter:

Ett ”globalistiskt” alternativ till den snäva syn på migrationen som är gråsossarnas handlar om att vidga människors möjligheter och bygga stöd för Sverige som invandrarland. 

Gråsossarna tycker Dagens Nyheter inte om. ”Finansministern Magdalena Andersson får räknas till gråsossarna.” Hon vill hålla invandringen ”i schack” vilket är en föraktlig ”välfärdsnationalistisk reflex”. I stället vill Dagens Nyheter ha en annan lösning på ”migrationsdilemmat”, vilket, med mitt språkbruk, betyder fortsatt öppna gränser och fortsatta miljardrullningar till välfärdsindustrin, kosta vad det kosta vill. Lösningen:

är inte att förneka att inkomstklyftorna kan öka med invandringen, eller att andra problem kan dyka upp. Inte heller är det nödvändigt att väja för det faktum att flyktingar kan kosta statskassan pengar.

Däremot måste det påpekas att Sverige fortfarande hör till världens mest jämlika länder.

Det välfärdsindustriella komplexet vill ha fortsatt fri dragningsrätt på medelklassens inkomster.