Gästskribent Dan Ahlmark: Trumps politik

Nyckeln till Trumps utrikespolitiska initiativ är, att han ofta sätter USAs intressen i första rummet, vilket ju precis är vad alla andra länder vanligen gör. Men vi har under trekvarts sekel blivit vana vid att USA inte ställer krav utan främst stödjer och hjälper, och att landet tar på sig en oproportionerlig del av allehanda bördor, som andra länder borde dela kostnaden för.

I NATO har man till exempel överenskommit om att medlemsstaterna ska satsa åtminstone två procent av BNP på sitt försvar. Många länder inklusive Tyskland faller tydligt under den gränsen, medan USA når mellan tre och fyra procent. Men frågan gäller inte bara Europas försvar. USA skyddar dessutom militärt rader av svagare stater i andra delar av världen och upprätthåller där internationella lagar, konventioner och regler, som hela västvärlden drar ekonomisk nytta av genom exempelvis handeln. Medan USA inte reagerat mot att många viktiga handelspartners skyddat vissa av sina egna marknader med ordentliga tullar (eller andra hinder), har man själv efter andra världskriget vanligen tillämpat – relativt sett – låga sådana. Syftet har från början varit att stödja andra länders utveckling, men policyn har inte ändrats märkbart, trots att aktuella stater nu ofta är avancerade industriländer.

En annan ny komponent i utrikespolitiken är att Trump lägger ansvaret att lösa delar av olika problem (islamisk terrorism, Afghanistan och så vidare) i skilda regioner på de länder i regionen, som har störst makt och möjlighet att åtgärda problemen. Samtidigt stödjer USA dessa länders arbete. Om de inte infriar de förpliktelser att hantera (del)problemet, som Trump anser de har, får det konsekvenser. Pakistan har till exempel getts ett ansvar för talibanerna. Saudiarabien och Gulfstaterna gavs vid Trumps första besök i Saudiarabien genom hans anföranden och säkerligen samtal huvudansvaret att stoppa Qatars finansiering av terrorister. Quatar har tydligen redan retirerat gällande detta. Pakistans har ännu inte visat några definitiva tecken på en fastare attityd mot talibanerna.

Trumps utrikespolitik har hittills varit mycket innovativ, och de flesta icke-europeiska allierade har visat stor uppskattning av det nya ledarskapet (bland annat uttalanden av ledarna för Japan, Sydkorea, Saudiarabien, Egypten med flera länder), medan EU fått se många av sina mål och policies motarbetade eller ignorerade. Skillnaden i politik jämfört med Obamas globalistiska orientering kan inte vara mer dramatisk. USA lämnade till exempel Parisavtalet och flera stora internationella handelsavtal.

I fallet Nordkorea har Trump insett att Kina utövar ett mycket stort – ofta avgörande – inflytande över det landet och att Kina använder den makten för att främja sina egna politiska och ekonomiska mål. Att till exempel låta Nordkorea driva propaganda mot USAs väpnade styrkor i Sydkorea – på tröskeln till Kina – liksom mot dess baser i Japan främjar kinesiska mål.

Detsamma gäller de direkta militära hot, som Nordkorea framfört mot dessa allierade (förutom mot USA). Samtidigt har Kina ett enormt handelsöverskott i förhållande till USA, och har genom många typer av konkurrensåtgärder kunnat (tillsammans med andra länder) utarma olika industrisektorer i USA. Dumping baserad på kinesisk överkapacitet är bara en form, och i det avseendet har stål- och aluminiumindustrin nu hamnat i blickpunkten. Andra exempel på nedläggning av amerikansk industrikapacitet genom kinesisk konkurrens finns inom en rad sektorer av amerikansk lätt och tung verkstadsmekanisk industri. Samtidigt hindrar Kina genom tullar och rader av bestämmelser amerikanska företag att öka exporten till sig. USA har nu målet att väsentligt ändra denna situation.

Det nordkoreanska problemet avser Trump lösa genom att utnyttja Kinas utsatta handelspolitiska läge, det vill säga dess handelsöverskott gentemot USA på 375 miljarder dollar. USA kan främst genom tullar tvinga Kina att påverka Nordkorea så att en fullkomlig och verifierbar nukleär nordkoreansk avrustning sker. Om detta inträffar, kommer Kina att få behålla en viss del av handelsöverskottet (hur stor del vet vi inte). Självfallet kommer inte hela sänkningen av överskottet att produceras i USA. Sydostasiatisk industri samt Indien kommer genom omförhandlade – ”rättvisare” – avtal att ta över en del. Men de för USA förbättrade avtalen medger då ny amerikansk export till dessa länder, vilket är lika fördelaktigt. Trump disponerar alltså över ett mycket trovärdigt hot gentemot Kinas handelsöverskott.

Genom att starta en utredning av bilindustrins roll för USAs nationella säkerhet förbereds ett ytterligare slag mot Kina genom att man inriktar sig på den värdemässigt mycket stora exporten av bilkomponenter från landet. Kina kommer dessutom inte längre tillåtas utnyttja kanalen NAFTA för att exportera sådana produkter. Hittills har kinesisk komponentindustri efter visst – ibland minimalt – sammansättningsarbete i Mexiko eller Kanada tullfritt kunnat införa sina produkter till USA. Nu stängs även den möjligheten att dolt kringgå amerikanska tullar. Kinas och multinationella företags utnyttjande av denna metod är just kärnan i det bekymmer NAFTA representerar för USA. Medan det enorma handelsunderskottet sänker USAs BNP, stimuleras Kinas kraftigt av sitt överskott. En väsentlig minskning av detta kommer att leda till betydande ekonomiska och eventuellt politiska problem för Kina.

Att tala om frihandel ifråga om detta land är inte särskilt meningsfullt. Kina använder många metoder för att växa inom de sektorer man vill behärska. Stöd åt privata eller stats/provinsägda kinesiska företag genom det statligt kontrollerade kreditväsendet, acceptans av eller till och med statligt deltagande i stöld av amerikansk intellektuell egendom, utnyttjande av byråkrati och kinesiska lagar för att styra utländska investeringar till vissa sektorer och där få kommersiell insyn och delägande i amerikanska företag i Kina, viss avsiktlig undervärdering av den egna valutan osv är bara några metoder, som används.

Ingen slutlig lösning av Nordkoreas status som atommakt kan förväntas innan det är i stort sätt klart vilken storlek på Kinas reducerade handelsöverskott, som kommer att tillåtas av USA vid en nordkoreansk avrustning. Kina måste då acceptera den volymen. Alternativet är att utsättas för den minimivolym USA skulle tillåta, ifall Kina inte är villigt att sluta använda Nordkorea för att hota och störa Kinas geopolitiska motståndare. Kina har ju sedan Koreakriget haft ett starkt grepp om Nordkorea. Man har accepterat den politiska dynasti som började med Kim Jong-Uns farfar 1948, såsom förvaltare av en hård diktatur i Nordkorea. Samtidigt har man i växande utsträckning utnyttjat landets alltmer utpräglade ekonomiska svaghet och därmed ytterst stora beroende av Kina för att styra dess utrikespolitik. Genom Nordkorea har Kina då kunnat genomföra aggressiva åtgärder mot till exempel USAs allierade i östra Asien, medan Kina själv uppträder som passiv åskådare. Under de sista åren har man genom Nordkorea till och med direkt utmanat USA, som Kina betraktar som sin huvudsakliga motståndare i världen.

Nu börjar alltså en helt ny handelspolitik tillämpas med målet att reindustrialisera regioner i USA och skära ned handelsunderskottet. Medlen är bilaterala handelsöverenskommelser och bland annat tullar, som leder till en ”rättvisare” handel mellan USA och enskilda viktiga länder. Vad de amerikanska förhandlarna nu tydligen vill uppnå är avtal som är likvärdiga för bägge parter. Det enklaste exemplet är att ländernas tullsatser gällande en viss produktkategori ska i stort överensstämma. USAs tidigare politik att med öppna ögon acceptera sämre utfall för det egna landet har övergetts.

USA deltar heller inte i internationella handelsavtal som TPP och TTIP, vilkas konstruktion anses strida mot nationell suveränitet. TPP innebar till exempel obligatorisk lösning av många potentiella handelstvister mellan länder genom internationella juridiska enheter, vilkas utslag inte kan ogiltigförklaras av amerikanska domstolar. TPP var aldrig godkänt av kongressen, och Trump kommer sannolikt aldrig gå med på liknande handelsavtal, som frånhänder USA makten att förhindra beslut, som påverkar amerikansk ekonomi nämnvärt. USA lämnade också klimatavtalet, som sågs som mycket skadligt för ekonomin och utan värde från klimatsynpunkt.

Internt har skattelättnader, avregleringar och dylikt berett vägen för en vitalisering av landet mellan USAs kustområden. Det betyder också, att medelklassen stöttas på många sätt. Politiken kommer att leda till en ökad amerikansk BNP-tillväxt under många år och negativa förändringar för dess handelspartners.

Trumps politik omformar nu fundamentalt USAs ekonomiska, handels- och utrikespolitik, och kan innebära en sådan förändring av landet, att den påminner om New Deal. Men det är ännu inte alls klart att demokraternas politiska koalition av grupper och intressen kan varaktigt trängas tillbaka, vilket då utgör ett hot mot denna nya politik.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. 

33 reaktioner på ”Gästskribent Dan Ahlmark: Trumps politik

  1. Christer L skriver:

    En mycket upplysande artikel! Man önskar att svenska nyhetsreportrar som berättar för oss om Trump läser det här och förhåller sig till det i vad de fortsättningsvis skriver.

    Liked by 7 people

  2. Östrahult skriver:

    Mycket bra och vida överlägset vad etablerade eller avdankade journalister kan klämma ur sig i våra vanligaste medier.

    Det är löjeväckande att se hur Malmström och övriga byråkrater agerar i handelsfrågan och det är typiskt att svenska media bara okritiskt rapar upp deras budskap. Som framförs i artikeln har USA efter WW2 intagit en generös attityd i handelsfrågor, vilket missbrukats av många handelspartners. Om vi bara tar exemplet bilar så har EU betydligt högra tullsatser på import från USA än tvärtom. Jag har inte sett något MSM redogöra för detta. Inställningen bland byråkrater är att så är det pga en avlägsen förhandlingsrunda, underförstått att detta inte får ifrågasättas.

    När nu USA ingriper mot Kinas konkurrensvidriga handelspolitik så borde detta applåderas av Malmström med kollegor om de står upp för frihandeln. Men de applåderar inte eftersom de inte gillar Trump och är köpta av andra som inte gillar Trump.

    Dessutom befinner sig dessa byråkrater och deras alkoholiserade ledare sig så långt från verkligheten att de ignoreras i storpolitiken.

    Liked by 9 people

      • Jan Bengtsson skriver:

        Låt henne inte få nytt förtroende i EU efter valet!

        Det borde SD ställa som ett absolut krav,
        för att stödja en (M)inoritetsregering!

        Inte en Blåklint mer i EU,
        måste bli nästa års slogan i EU-valet!

        (L)iberalerna har gjort sitt i svensk politik!

        EU och NATO-ivrare!

        Gilla

  3. Karl Oskar skriver:

    Lysande!
    Tack Dan och Tack Patrik!
    Oerhört befriande att läsa något annat än den fullständigt ensidiga negativa rapportering kring Trump som MSM exellerar i.
    Mer sådant på DGS.

    Liked by 9 people

  4. Elisabeth skriver:

    Ja, Trumps vallöfte och utgångspunkt är att sätta USAs intressen först och det är gott och väl. För USA. Problemet är kanske att Europa inte har ledare av samma kaliber. Vi skulle påtvingas både klimatavtal och TTIP , idéer som Obama/Hillary stod bakom, men som nu tack vare Trump insomnat.Våra s k ledare sätter inte europeérnas intressen först. Jag tänker inte gå in på den vanvettiga asyl-och invandringspolitiken men med en handlingskraftig Trump vid Europas roder hade garanterat inte detta kaos uppstått. Det märktes dock en liten skakning av revolt när Iranavtalet diskuterades. Att stå kvar vid detta och att släppa in Ryssland i värmen hade gynnat Europa men detta har USA än så länge motarbetat. Jag skriver USA, inte Trump, för det var tydligt och klart att kampanj-Trump ville ha en annan politik. han ville bl a ha goda förbindelser med Ryssland. Tyvärr finns det fortfarande kvar tillräckligt många neocons i State och Defense som motarbetar honom men han kommer nog på sikt, med den här Nord Korea triumfen i ryggen, att kunna ändra på detta och genomföra de egna idéerna. Apropå NATO, jag antar att Ahlmark är en stark NATO-supporter. Det är inte jag. Jag ser det som en rest från Kalla Kriget som spelat ut sin roll och som nu fungerar som neocons tvångströja som medlemsstaterna själv tvingas sätta på sig och betala för. Medlemsstaterna blir satelliter för amerikansk utrikespolitik. Kom ihåg att Trump i kampanjen ville skrota NATO. Han vill att var och en står för sitt försvar. Det tycker jag är en sympatisk idé. Jag, liksom Trump, är för ökad nationalism. Och ökad diplomati.

    Liked by 2 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      Du menar väl avtal som Obamas/Hillarys SPONSORER initierade?
      Soros & Co, i bakgrunden smyger Rothshields…

      Självklart destruktiva för USA!

      Nato är väl knappast längre någon försvarsallians?
      Finns det någon reell fiende att försvara sig emot?

      När man tassar längs den Ryska Björnens bakgård…
      Redo att slå till…

      Tänk om vi haft en Trump vid EU-rodret,
      istället för en gunstig Juncker!

      Då hade Olle motats i grind…

      Gilla

  5. Björn skriver:

    Jag väntar på kommentar från Wolfgang Hansson(AB)……! Denne man verkar ha tagit som sin ”livsuppgift”, att dagligen spy galla över Trump och hans förehavande! Hans faktaresistenta, maniskt negativa inställning, har med tiden gått från störande till att bli rent skrattretande! Undrar om han är kompis med ”professor” Arnstad….?

    Gilla

  6. Jvk skriver:

    Tack för denna genomgång, något liknande är så klart fullständigt omöjligt att finna i DN eller SvD eller resten av statsmedia. Man behöver helt enkelt inte systemmedia mer, hur mycket tid har man att läsa nyheter? Varför då slösa sin tid på att läsa förutsägbara faktaberfriande och agendasättande artiklar, rent slöseri med tid. Vill man veta de senaste turerna om sossarna, Ledarsidorna, vill man veta det som media döljer, Friatider eller avpixlat, analyser av Sveriges förfall, DGS eller mörkläggning, en kvinnlig touch, Katerinamagasin, osv. Vill man veta vad som händer utanför landet så räcker internationell media gott, varför höra det återberättat och filtrerat av en svensk journalist? Meningslöst.

    Liked by 2 people

  7. Stig Rydmark skriver:

    Endast 8-9 länder på vår planet saknar amerikansk militär närvaro. Så nästan alla länder lever under hot att bli attackerade och behöver amerikanskt stöd?
    Att länder som Bulgarien och Rumänien inte betalar 2% av BNP är förståeligt. Mer sannolikt är väl att de och även andra länder fått betalt för att ge USA närhet till rysk gräns.

    Gilla

      • Stig Rydmark skriver:

        Det var väl inte någon speciellt intelligent kommentar. Att USA har militär närvaro i nästan alla länder känns inte naturligt för mig. Att östeuropeiska länder har svårt att leva upp till 2%-målet av BNP för medlemskap i NATO torde inte vara någon överraskning. Eftersom USA/NATO med närvaro vid rysk gräns vill provocera och ha full kontroll är också välkänt.
        Vad detta nu har med paradis och hyckleri att göra är förstås en gåta. I stället för närmaste kommunistland som du föreslår kunde du förenklat genom att nämna Cuba och Nordkorea.

        Liked by 1 person

      • Jvk skriver:

        Tja min poäng är att det är lätt att kritisera USA men ingen annan makt har varit så återhållsam som USA som idag kunde styrt ett imperie med vapenmakt.

        Liked by 1 person

    • olle reimers skriver:

      En faktor som är svår att genomskåda är skillnaden mellan ”USA” och ”Deep State USA”. Den förstnämndas närvaro som garant för fred är en positiv sak, Som Jvk indirekt påpekar har USA inte ockuperat någt av dessa länder i motsats till kommunistländernas agerande..

      Deep State USA har ett helt annat mål: avskaffa USA och göra dem själva tillsammans med eliter i andra länder till herrar i det Globala Världsrket. Självklart har då militärbaserna en mycket stor betydelse.

      Nu är Trump den första presidenten sedan Kennedy (Nixon också i någon mån) som inte representerar Deep State utan det amerikanska folket. En mycket svår kamp pågår just nu där Trump till synes har övertaget.

      När man kritiserar USA är det viktigt att veta vilket ”USA” det är man är kritisk mot!

      Gilla

      • Stig Rydmark skriver:

        Och det är givetvis det krigiska USA med sin utnämnda rätt att förstöra länder och ingripa var helst det passar USA.

        Gilla

  8. Nils Persson skriver:

    Lite eftertanke!
    Kan det vara så att stora delar av USAs industri är föråldrad och inte är konkurrenskraftig?
    Det är välkänt att bilindustrin nu lever på stora tunga fordon med mycket hög bensinförbrukning. Dessa är inte särskilt attraktiva när bensinpriser, utsläpp och trängsel är viktiga parametrar.
    Själv har jag sett USAs kemiindustri tappa marknadsandelar på grund av otillräcklig utveckling av produkter i samklang med moderna miljöanpassade europeiska system.
    Automatiseringsgraden är låg i stora delar av industrin, vilket förklaras av flexibel tillgång på billig arbetskraft. Vi hör ständigt senatorer som vill skydda sin delstats föråldrade industri från krav på förändring. Jämför med hur industrin genomgått förändringar i olika delar av Europa.
    Är det någon som på fullt allvar tror att amerikanska Wallmart och andra gör sina inköp i avlägsna länder med besvärliga kontaktvägar och långa ledtider utan att se betydande fördelar?

    Liked by 1 person

  9. phnordin skriver:

    Tack för denna fina krönika. Det är en utomordentlig sammanställning av dagens brännande problem och mycket upplysande. Rekommenderar publicering i Riksmedia (om de accepterar )

    Gilla

  10. Dan Ahlmark skriver:

    Elisabeth!

    Du antar att jag är en stark NATO-anhängare. Jag var det från 1960 till 2010. Numera är jag i växande grad skeptisk till internationella organisationer genom att de visar sig vilja inkräkta på den nationella suveräniteten för mycket och expanderar sina aktiviteter för starkt – som EU. Man kan heller inte lita på att svenska regeringar underställer sådana förslag om utökning av organisationens syften, en förnyad folkomröstning.

    Som framgår av min bok om svensk libertarianism önskar jag t ex starkt reformera EU och att Sverige och andra demokratier lämnar dagens FN och bildar ett Demokratiernas FN. Jag är inte helt säker men jag skulle pga osäkerheten nu gällande omfånget av våra förpliktelser kanske rösta nej i en folkomröstning gällande svenskt inträde i NATO.
    Dan Ahlmark

    Liked by 5 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      Kloka tankar!

      EU är som en vildvuxen buske,
      i starkt behov att tuktas,
      omförhandlas!

      Har NATO ens en fiende?
      Vem tror att Ryssen kommer…

      En tidigare expansiv Kommunism,
      kan vi idag likställa med Islamism,
      med Kalifatdrömmar!

      Så var finns den riktiga fienden???

      Liked by 1 person

      • Björn skriver:

        EU borde upplösas i sin nuvarande form, och ersättas med endast ett handelsavtal! Den s.k ”fria rörligheten”, som innebär möjlighet att maximera sina bidrag genom att flytta dit de för tillfället är förmånligast, närmast tvingar medlemsländerna att ”missköta sig”! Detta för att inte få för stor dragningskraft på allt ”löst” folk som tidigare släppts, och fortfarande släpps in via olika ”rutter”! De stora förlorarna, är invånarna i de länder inom EU som har möjlig potential att stå starka som självständiga nationer! Typ Sverige! I alla fall var det så innan ”Alla vägar bär till Sverige”!

        Gilla

    • Elisabeth skriver:

      Stort tack för svar, Dan Ahlmark.Jag missförstod dig och jag är glad att du också är skeptisk till NATO och EU, åtminstone i nuvarande form. Jag är mycket sympatiskt inställd till libertarianism och har stor respekt för Ron Paul . Blev förstås därför intresserad av din bok om svensk libertarianism.

      Liked by 1 person

  11. olle reimers skriver:

    Instämmer i lovorden om artikeln! Det är alltför många politiker och s.k. journalister som mer eller mindre medvetet blandar ihop kort och begrepp för att så förvirring!

    Gilla

  12. Lars Strömberg skriver:

    Apropå Trump-Kimmötet:
    Nu tjattras det för fullt – bland alla dem som såklart INTE gjort något, förutom att just stå passiva och tjattra – om att dokumentet är vagt, diffust, tveksamt etcetera.
    Vem vann mest? Vem förlorade?
    Det finns MASSOR av utröstningsprogram och skit på TV att titta på istället, för dem med slika intressen.

    INGEN – före dessa två gubbar – har gjort något liknande detta möte tidigare.

    Ändå kommer dessa tjattergamar (journalister, politiker och vanligt löst folk) med all sin gnälliga, missunsamma attityd till detta fullständigt historiska möte.
    Vet hut och gå och lägg er!

    Liked by 1 person

  13. Lennart Anderson skriver:

    Utomordentlig analys av handels-och makt-politiken i världen just nu.
    Borde säljas till alla media för publicering.
    En diskussion i radio och TV med någon med kontroversiella åsikter vore en höjdare.
    Men SVT vågar väl inte visa det.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.