I dagarna får alla svenska hushåll en broschyr med den allvarsamma titeln ”Om krisen eller kriget kommer”.  Jag började läsa i den och insåg snart att den innebar en förflyttning till en annan tid.

Rubriker som ”Din krisberedskap”, ”Totalförsvarsplikt” och ”Om Sverige angrips krävs motståndskraft” anger ett helt annat samhälle än det vi möter i våra media. Bara att ordet ”plikt” används. Och Sveriges Riksvapen!

Det finns osannolikt nog inte en enda politiskt korrekt mening eller floskel i hela skriften. Allt präglas av allvar, beslutsamhet, endräkt och saklig information. En fläkt av det gamla Sverige.

Tänk om det är så. Att det är avsaknad av en verklig kris som gör att politik och samhällsdebatt domineras av påhittade eller självförvållade problem? Att i en verklig kris så skulle diskussioner om jämställdhetsplaner, HBTQ-rättigheter och klimatångest spårlöst gå upp i rök saknade av ingen. Faktum är att det i listan av mat för hemberedskap i broschyren finns köttkonserver uppräknade, helt oblygt, utan att det ens ges några alternativ för veganer!

Detta tål att fundera på. Sjuttio år av vällevnad efter kriget har nog gjort att vi har tappat sinnet för väsentligheter. Nu oroar sig en del över om entrecoten till söndagmiddagen är klimatsmart och ruccolasalladen ekologisk. I ett krisläge kan vi istället behöva försöka se till att det finns någorlunda rent vatten, en morot, några grodlår och en bit kråkkött till alla, oberoende av certifieringar. Det är onekligen en perspektivförändring.

Och överflödet har fått oss att sluta ställa rimliga krav. Visst skulle vi ordna med soppkök till flyktingar i en kristid, ingen ska behöva svälta om det går att undvika. Men annars hade nog lite metspön, sågar och yxor och en snabblektion i timring i anvisad skog fått räcka och sedan hade migranterna själva fått försöka få tag i mat och få upp några hus till vintern. Vanliga människor skulle ha nog med sitt och bärga ved och mat till försörjningen. Brott skulle straffas strängt eftersom det skulle äventyra människors överlevnad.

Är det alltså bara materiellt välstånd som har förändrat oss, till synes i grunden? Och att detta skulle återställas i stort sett på ett ögonblick om de goda tiderna försvann? Poff – så är postmodernismen borta! Att det alltså inte är filosofiska insikter eller politiska teorier som har påverkat oss utan allt beror bara på något så enkelt som att varor inte längre skulle gå att hämta i butiken? Det är en svindlande tanke att återgången skulle vara så enkel och snabb.

Ingen önskar en verklig kris men ett krismedvetande i stil med det som broschyren försöker stimulera till är med all säkerhet av godo. Att dessutom tänka lite längre och fundera på hur det samhälle som berättas om verkligen skulle kunna fungera är ännu viktigare. Vilka frågor skulle politiker och makthavare brottas med och hur skulle vi se på lag och rätt? Att plikt kanske hamnar före krav.  Kan krismedvetande hjälpa oss att få perspektiv på vår samtid och förbättra våra liv och vårt land?

Steven Jörsäter har en bakgrund som astronom vilket möjliggör ett perspektiv bortom helikoptern. Han har ett brett intresse för natur, vetenskap och samhälle. Han är med och organiserar en tvärvetenskaplig föreläsningsserie som har pågått i tio år på Karolinska Institutet med titeln ”Vad är Liv”, något som också har resulterat i en bok. Han hyser en stor oro över att såväl vetenskap- som naturorganisationer har kidnappats av särintressen och av undergångsmentalitet. Han ser med förfäran på avsaknaden av ett fungerande offentligt samtal i vårt land. Han är verksam som egen företagare i Täby.