De senaste veckorna har jag varit ute varje dag och kväll och kampanjat. Nu kanske ni tänker att det är lite tidigt att börja valkampanjen i Sverige, men där jag bor på Irland hade vi nyligen en folkomröstning om det Åttonde Tillägget till Irlands konstitution, som förbjuder abort när kvinnans liv inte är hotat. Jag har varit abortmotståndare sedan jag var tolv år gammal och har bott i Irland större delen av mitt vuxna liv, och jag valde att engagera mig i Save the 8th-kampanjen – alltså kampanjen för att bevara abortförbudet.

Till skillnad från vad vissa tycks tro, så handlar inte abortfrågan om modernisering. Att Irland har en restriktiv abortlagstiftning har lett till att landet har en av Europas högsta födslotal, vilket också innebär att regeringen där inte kan massimportera människor från utanför Europa med ursäkten att ”det föds för få barn”. Är det någon som har funderat på varför det föds för få barn i Sverige? Jag ska ge er en ledtråd: Vi har aborterat 1 500 000 människor sedan 1975! Tyvärr är det ju numera ”omodernt” att föda tillräckligt många barn så att vi kan ta hand om alla äldre och betala skapliga pensioner, så vi får väl leva med det…

Abortliberaler vill gärna framställa abortfrågan som att det handlar om kvinnors rättigheter, så även här på Irland där en av liberalernas slogan löd ”Trust women”. Helt grundläggande i abortfrågan är dock frågan om när livet börjar – vad är egentligen en människa? Alla är nämligen överens om att människor har rätt till liv, så när fostret blir en människa är helt avgörande för abortfrågan. Ingen skulle tillåta att en mamma dödade sitt nyfödda barn, även om hon var under stor press, hade ekonomiska problem, hade blivit våldtagen eller vad som helst – för vi betraktar ett nyfött barn som en människa.

Som ett sidospår vill jag nämna att jag av denna anledning har svårt att förstå de som säger att ”abort är OK men ska inte vara ett preventivmedel”. Om fostret inte är en människa, varför skulle abort inte få vara ett preventivmedel? Det är ju bara en klump celler i så fall, så vem bryr sig? Men om fostret å andra sidan faktiskt är en människa, så kan ingen ursäkt förutom att rädda kvinnans liv anses vara tillräckligt bra för abort.

Rent biologiskt finns det ingen diskussion: Vid befruktningen bildas en helt ny individ, med unikt DNA (vilket vare sig spermier eller obefruktade ägg har) – allt DNA som krävs för att bilda en vuxen människa finns där i befruktningen. Din hudfärg, hårfärg, ögonfärg, formen på din näsa – allt avgjordes då. Att säga att fostret är ”en del av kvinnans kropp” är alltså biologiskt felaktigt.

Abortliberaler brukar komma runt detta genom att säga att fostret kanske visserligen är en människa strikt biologiskt sett, men ändå inte en person. Fostret har ju nämligen inget självmedvetande. Det stämmer men det har inte nyfödda heller. Det tar ett till två år innan ett barn kan känna igen sig själv i en spegel och se sig själv som en separat individ. De första fyra till sex veckorna brukar ett nyfött barn inte ens fästa blicken vid saker och ting, vilket indikerar att barnet är rätt ”borta” och inte ens bryr sig om att studera sin omgivning. Om ”självmedvetande” är kravet för att ha mänskliga rättigheter, så borde det vara OK att döda nyfödda. För att inte tala om personer med grava handikapp, de som drabbats av hjärnskador, samt de som lider av demens. Vart slutar vi egentligen? Normalt sett så brukar vi som samhälle anse att dessa våra svagaste medlemmar bör ha särskilt skydd och stöd – varför gör vi undantag för de ofödda? Svaret är inte för att det finns någon egentlig logisk skillnad, utan för att de ofödda är i praktiken osynliga vilket gör deras rättigheter lätta att ignorera.

Här brukar abortliberaler svara att ofödda, fram till dess att de kan överleva utanför livmodern, i praktiken ändå är att betrakta som kroppsdelar. Det finns flera problem med detta argument, men för att illustrera det främsta: Tänk er att en nyfödd flicka var beroende av sin mamma. Hon kanske var allergisk mot alla bröstmjölkssubstitut till exempel, eller det kanske inte fanns bröstmjölkssubstitut där mamman bodde (vilket är vanligt i utvecklingsländer). Är abort fortfarande OK då, efter födseln? Hon är ju ”bara en kroppsdel” fortfarande, eller hur, eftersom hon är beroende av mamman?

Jag knackade dörr varje kväll i flera veckor och delade ut flygblad för att övertyga irländarna att rösta Nej. Som vi alla vet så misslyckades detta kapitalt, då folkomröstningen slutade i en jordskredsseger för Ja-sidan. Det var mycket som gick fel. En idé som vi på Nej-sidan misslyckades med att avliva – och som jag vet från min kontakt med väljarna spelade stor roll – var att ”aborter sker ju ändå”. Och ja, 3 000 irländskor gör abort i Storbritannien varje år, men även med dem inräknade så är Irlands aborttal pyttelitet jämfört med länder där abort är lagligt.

Sverige har precis dubbelt så många invånare som Irland, och förra året utfördes 37 000 aborter i Sverige. Justerat för befolkningsmängd betyder detta att vi hade sex gånger så många aborter som Irland. Vi kan även se på historisk statistik att aborterna i Sverige ökade i takt med att lagstiftningen liberaliserades. Självklart kan inget förbud vara 100 procent effektivt, men abortförbudet har helt klart haft en effekt, men detta misslyckades jag och mina kollegor på kampanjtåget med att förklara.

Idén att kvinnor utan tillgång till laglig abort istället utsätter sig för livsfara genom illegala aborter är också på det stora hela en myt. Innan abort blev lagligt i USA så dog enligt officiell statistik 90 kvinnor varje år på grund av illegala aborter – i ett land som då hade över 250 miljoner invånare! Antalet kvinnor som dog av graviditetsrelaterade orsaker sjönk inte heller nämnvärt efter Roe v Wade, domen som införde fri abort i USA. Irland är faktiskt, sitt abortförbud till trots, ett av de säkraste länderna i världen att bli gravid i – risken att dö av graviditetsrelaterade komplikationer är lägre än i Storbritannien!

Irlands regering vill, nu när grundlagsförbudet mot abort hävts, legalisera abort helt fram till vecka 12 och till vecka 24 under särskilda omständigheter (och i den kategorin ingår vaga skäl som ”mental hälsa”). Trots att en stor majoritet röstade Ja, så visade vallokalsundersökningar att stödet för en så liberal abortlag är betydligt lägre (runt 50 procent). Utmaningen för oss abortmotståndare i Irland är nu att samla krafter och åter mobilisera oss för att stoppa denna lagstiftning. Slutligen: Innan ni rusar till kommentarsfältet för att försvara aborträtten, så var ärliga nog att se några bilder som visar vad aborter egentligen är (obs: mycket grafiskt material, känsliga varnas). Läs gärna intervjun med mig i DN, och lyssna på podcastavsnittet med Amerikanska Nyhetsanalyser där jag är med och berättar mer utförligt om kampanjen.

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook.