I början på sextiotalet började radannonser av denna lydelse dyka upp allt oftare i svensk press, och blev snart allt vanligare.

Varför köpa mynt? Därför att äldre en- och tvåkronor hade hög silverhalt och när silverpriset steg blev det alltså lönsamt att – för nya mynt gjorda av mindre värdefull metall – köpa äldre, smälta ned dem och sälja silvret. Detta är ett exempel på ett fenomen som genom historien gång på gång dykt upp när makthavare behövt pengar och därför försökt lura på allmänheten sämre mynt. Det upptäcks alltid, och det goda myntet försvinner från marknaden för att bevaras i madrassen eller smältas ned. Så också i Sverige, trots att det var olagligt att smälta ned mynt.

(Mamma arbetade på Tempo. Förbi hennes händer rann förstås en ständig ström av mynt. Hon plockade undan de äldre, värdefulla och hade snart en försvarlig hög hemma. Pappa kom hem från något byggjobb i en annan stad, såg högen och tyckte att det inte var någon mening med samlandet av gamla mynt. Han gick till banken och växlade till sig riktiga pengar. Mamma blev inte glad.)

Fenomenet att sämre mynt jagar bort bättre har fått ett eget namn: Greshams lag.

Detta välkända fenomen blir allt mindre aktuellt i Sverige. Vi håller på att lämna kontantekonomin. Men begreppet ”sämre jagar bort bättre” kan användas för att förstå vad som händer på andra områden. I grunden säger lagen att man använder billigare, lättare tillgängliga resurser om man tror sig att därmed kunna uppnå samma mål. Men man lurar sig alltid.

Det syns väldigt tydligt inom etablerade massmedia. De har lämnat sitt gamla uppdrag: att sakligt och neutralt rapportera om nuets skeenden för att istället kampanja för den egna politiska uppfattningen, eller lite mer frökenfint: de egna värderingarna. För att nå detta mål är de villiga att använda sig av för dem billigare medel, det vill säga glida på sanningen och acceptera mer fördomsfria skribenter. Det går bra ett tag men snart upptäcker allmänheten falsariet och drar sig undan, det vill säga söker lödigare information på annat håll. På samma sätt som tidigare makthavare kommer våra nutida få bli varse hur deras maktbas, trovärdigheten, lika snabbt som polarisarna håller på att smälta bort.

Till vad kommer allmänheten använda de gamla, goda mynten, det vill säga det gammaldags sättet att beskriva verkligheten? De kommer att använda sig av det för den egna välmågan, det vill säga ändra inte bara synen på verkligheten utan också verkligheten själv. Ett första steg kommer att tas i höstens val. Och precis som då, när det var olagligt att smälta ned, kommer det inte hjälpa att förbjuda sannfärdig information, även om den skulle strida mot någon värdering eller någon särgrupps intressen.

Och kommer inte någon storpappa och växlar tillbaka den goda informationen mot den nya undermåliga så kommer processen att fortsätta.