Nyligen skrev jag en krönika här på Det Goda Samhället, där jag försökte ta ett helhetsgrepp på den stora demografiska förändring som Sverige har genomgått de senaste 15-20 åren utan att medborgarna informerats om dess omfattning: ”Sveriges demografiska förändring” .

Jag fokuserade på kohorten män 15-44 år eftersom de är mest brottsaktiva och därmed en mätare på samhälles gatufrid. Inom detta urval är män med utländsk bakgrund på väg att bli en majoritet inom flera större kommuner, i några fall är de redan det.

Om vi studerar hur stor andel utrikes födda (observera: bara första generationens invandrare) utgör inom denna population, kan vi se att de under perioden 1970 till 1990 endast utgör en tiondel. 2005 var de knappt 15 procent och idag har de genom de senaste årens inflöde stigit så att 25 procent av männen i brottsaktiv ålder är födda utomlands. Men det är en ofullständig siffra, då många nyanlända ännu inte har folkbokförts av SCB.

1970 kom närmare 60 procent av de utrikes födda männen i denna grupp från övriga Norden (främst finländare) medan knappt fyra procent kom från Afrika och Asien. Idag är proportionerna med viss marginal de omvända: födda i övriga Norden har krympt till endast fyra procent, medan männen från Afrika/Asien är i särklass flest och utgör 60 procent.

Att sammansättningen med avseende på härkomst förändrats så dramatiskt har betydelse eftersom brottsaktiviteten varierar bland invandrarna. Ser vi till varifrån de som är anmälda för brott kommer, blir diagrammet ovan särskilt oroande.

Den senaste BRÅ-undersökningen från 2005, med data från 1997-2001, visade totalt sett på en drygt dubbelt så stor överrepresentation vad gäller andel skäligen misstänkta personer för brott bland dem med invandrarbakgrund, jämfört med personer födda i Sverige. För våldtäkter var det, sett till de olika gruppernas storlek, fem gånger vanligare med misstänkta utrikes födda än svenskar som förövare.

Går vi mer detaljerat in i statistiken och kollar topp och botten, kan vi se att brottsaktiviteten är högst bland afrikaner, där 17,5 till 26,3 procent var misstänkta för brott, beroende på vilken del av kontinenten de kommer från. Av invandrare från Västasien (Mellanöstern) är 18,8 procent brottsmisstänka. Jämförelsevis ligger personer från övriga Norden på 8,7 procent mot 5 procent av alla dem som har båda föräldrarna födda i Sverige. (Denna länk gäller för alla dessa uppgifter. Se sid 63, tabell 3. Kan laddas ner som pdf.)

Man ska veta att detta gäller både män och kvinnor. Det är ingen vild gissning att om BRÅ redovisade brottsmisstänka mäns ursprung i en kategori för sig, skulle procentsatserna bli betydligt högre.

Ändå fortsätter Sverige på den inslagna vägen och vill ge 9 000 afghaner i brottsaktiv ålder chans till en slags retroaktiv ”amnesti” utan att de har asylskäl. Ytterst få av dem har styrkt sin identitet.

Gunnar Sandelin är socionom och journalist och tillsammans med etnologiprofessorn Karl-Olov Arnstberg författare till böckerna Invandring och mörkläggning 1 & 2 samt Nötskalet.