Så diktade Pink Floyd i en av sina mest lyckade sånger, Another brick in the wall, och det ligger mycket i det.

Att konstruera samhällsförståelser är ungefär som att konstruera maskiner eller dataprogram. När man kommit så långt att modellen visat sig fungera hjälpligt, eller i varje fall nästan, så är det minst lika mycket jobb kvar för att ta bort buggar och finslipa detaljer. Så är det med min teori om att det moderna samhället, åtminstone det svenska, är uppbyggt av å ena sidan ett politikervälde med vidhängande välfärdsindustriellt komplex och å den andra en nettoskattebetalande medelklass.

Jag vet att det är rätt många som inte gillar den idén, kanske för att de inte förstått den, kanske för att den inte är färdigutvecklad, kanske för att den, trots vad jag inbillar mig, inte funkar. Men jag har inte sett någon annan teori med högre förklaringsvärde så för mig får den tills vidare duga. (Alternativa tankefigurer såsom GAL-TAN, höger-vänsterskalan och ”globalism mot nationalpopulism” känns för allmänna för mig. Hur kan de teorierna förklara de levande, praktiska vardagsproblem som folk har, till exempel debaclet i skolorna?)

Ett problem med min teori, som jag gått och grunnat på ett tag, är varför man i USA, framför allt på universiteten, blivit så besatt av PK-istiska idéer och fasoner. Säkra rum och trigger warnings och vilda studentdemonstrationer mot lärare och föredragshållare som inte anses tillräckligt politiskt korrekta. En annan, närliggande, svår fråga är varför de PK-istiska idéerna också faktiskt uppfunnits och vidareutvecklas vid just amerikanska universitet. Att de själva använder sina egna uppfinningar är kanske inte så konstigt, men vem är det i USA som har intresse av att driva hela detta tokstolleri?

Här måste jag skjuta in en kommentar om starka och breda opinioner i allmänhet. Jag tror inte att en idé kan få genomslag i samhället om det inte finns någon grupp som har en trasa med i byken, alltså ett egenintresse inblandat. Kristendomen handlade naturligtvis inte bara om att göda kyrkan, men utan en gödd kyrka så hade det nog inte gått så bra för kristendomen.

Sovjetsocialismen inrättades inte för att gynna partinomenklaturan, men utan nomenklaturan, socialismens ryggrad, hade den inte kunnat stå upprätt. På motsvarande sätt har den västerländska liberalismen inklusive demokratin, närings- och yttrandefriheterna och äganderätten varit nära kopplad till egenintressena hos företagarna och medelklassen eller vad Marx kallade kapitalistklassen.

Att PK-ismen blivit den dominerande samhällsideologin i Sverige beror på att den, vilket jag tjatat om till leda, artikulerar politikerväldets och det välfärdsindustriella komplexets världsbild och intressen. Detta är således, som jag ser det, mycket förklarligt. Men USA? USA har ju ingen motsvarighet till vårt politikervälde och välfärdsindustriellt komplex, har jag tänkt. Hur ska man då förklara vad som sker vid amerikanska universitet. Vilka grupper har intresse av att PK-ismen utvecklas och drivs där?

På YouTube finns det hur många diskussioner och föredrag som helst om PK-ismen vid amerikanska universitet, men inte förrän idag har jag sett något som ser ut som början på ett svar på min fråga. Kolla här med början 32 minuter in i programmet. Det är en av mig okänd djuping vid namn Steve Simpson som lägger ut texten.

Med mina begrepp säger Simpson att det visst finns ett välfärdsindustriellt komplex i USA fastän det inte är så dominerande som i Sverige. Han påpekar att statsmakterna detaljstyr alla skolor i USA från förskola till avgångsklass tolv. Det är alltså precis som i Sverige. Det finns en jättelik myndighetsapparat som via skolorna tränar barnen i PK-istiskt tänkande. Pink Floyd kallade det tankekontroll, andra mindre städade bedömare än Pink Floyd skulle kunna kalla det hjärntvätt.

Dessa tankekontrollerade ungdomar, ”som inte kan tänka, inte skriva och inte tala och inte alls är så intelligenta som de borde vara”, allt enligt Simpson, hamnar på universitet och kan då i handling ge uttryck för den tankevärld i vilken de inskolats genom statsmakternas försorg. I den PK-istiska tankevärlden ingår inte respekten för yttrandefriheten och därför tror de aktivistiska universitetsstudenterna sig göra goda gärningar när de med våld stoppar talare vars budskap de inte gillar. Det är samma reaktion som när politiskt korrekta människor i Sverige hanterar sina motståndare genom att utnämna dem till brunråttor och fascister i stället för att komma med argument.

Då undrar du kanske varför svenska universitetsstudenter inte, liksom de amerikanska, är kända för att stoppa misshagliga talare. Jag tror att PK-ismen har de svenska universiteten i ett mycket starkare grepp än vad fallet är i USA. Misshagliga universitetslärare i Sverige har redan för länge sedan avlägsnats eller fattat att de ska hålla tand för tunga. Det skulle nog aldrig falla ett svenskt universitet in att inbjuda utomstående talare som inte höll sig till de säkra synpunkterna.

Att värna om yttrandefriheten och de andra demokratiska friheterna kommer sig inte naturligt för PK-ister. Det som kommer sig naturligt för PK-ister är att värna om alla människors rättigheter ty politikerväldets och välfärdsindustrins hela existensberättigande ligger i att som mellanhand dela ut rättigheter på nettoskattebetalarnas bekostnad. Ju fler och mer komplicerade rättigheter folk har, desto större blir maktens arena. Makten värjer sig själv och sin affärsidé och vill inte bli ifrågasatt.