Inget samhälle – inte ens öststaternas förbättring i levnadsstandard efter Murens fall och kommunismens kollaps – har förvandlats snabbare än Irland. Och till det bättre.

När jag som Londonkorrespondent i mitten av sextiotalet började resa till Irland var öriket bara romantiskt efterblivet. Jan Olof Olsson (Jolo) och Margareta Sjögren hade något år tidigare karakteriserat landet i titeln till sin bok, ”Irland, den omöjliga ön”.

Ändå uppstod viss indignation, när jag i ett reportage förenklat beskrev Irlands handelsbalans:

Export: Nunnor.

Import (illegal): Kondomer.

Naturligtvis var det sant. Irland var det mest katolska av länder. För kvinnor var det ett vanligt karriärsteg att bli nunna. Irländska nunnor fanns i mängder på missionsstationer och sjukhus i Afrika och Latinamerika. De betraktades som goda.

Det sedesamma livet på ”Den gröna ön” präglades av gigantiskt hyckleri i sexuella frågor. Preventivmedel var förbjudna. Det fanns i Dublin en Svarta börsen för de varor kondomsmugglarna från Storbritannien – med risk för stränga straff – förde in.

Irland var minnen av potatis-missväxt på 1800-talet, massutvandring till Amerika, Guinness Stout, Paddy’s whiskey, hästar, hundkapplöpning, regnskurar och vemodiga ballader.

Jag hade en god vän i mediebranschen som köpte en pub i Galway och försökte få irländarna att uppskatta det franska köket. Jag hörde en gäst säga: ”Tommy, I pay you extra for the beef, bara jag slipper portvinssåsen…”

I början på åttiotalet hyrde jag under semester en båt och flöt fram på floden Shannon. Jag försökte proviantera grönsaker. Handlaren såg frågande på mig: ”Vegetables? Only on Saturdays.”

Dessa Irlandsbilder är förlegade.

Dagens Irland är en modern liberal demokrati med sitt näringsliv långt inne i framtiden. De största internationella IT-företagen har på grund av gynnsamma skatter lagt sina huvudkontor på Irland. Irland är världens största exportör av mjukvarurelaterade varor och tjänster. Landet har näst högst BNP per capita i världen Det anslöt sig till euron från starten.

Europas största och mest framgångsrika flygbolag, Ryan, har sitt säte i Dublin. Export har en stor roll i landets kraftiga ekonomiska tillväxt, men det har också den ökade konsumtionen och nybyggande. EU har bistått med vägar.

På fredag denna vecka greppar landet en fråga, som ligger i krysset mellan modernisering, tidsandans krav och primär etik: Ska abort tillåtas?

Abortfrågan – valet mellan barnets ”right to life” och kvinnans ”right to choice” har varit delikat i många länder och kulturer; i Amerika och Sverige fick kvinnor inte rätten att göra abort förrän 1973.

I Irland avgörs frågan i en folkomröstning. Vinner Choice får den irländska kvinnan rätt till abort under fostrets första tolv veckor.

Debatten är känsloladdad. ”Rätten till abort”, sa en Pro-Life-supporter och citerade Ronald Regan, ”förespråkas bara av personer som själv har blivit födda.

En annan röst hördes: ”Om män kunde bli gravida skulle aborten vara ett sakrament.”

Dagens irländska abortlagstiftning från 1983 är sträng. Den förbjuder abort under nästan alla omständigheter. Sedan lagen infördes har 170 000 kvinnor rest ut ur landet för att genomföra aborter, oftast i England. Straffet för abort är 14 års fängelse.

Opinionsmätningar förra veckan visade, att stödet för Choice är större än för Life, 47 – 28. Det stränga abortförbudet har fått kritik från ett FN-organ. Den vanlige irländaren anser sig vara katolik. Samtidigt har den katolska kyrkan förlorat anseende på grund av prästerliga sexuella skandaler. Irländaren anser numera att kyrkan inte har ett överinseende över hans personliga moral.

Ett tecken i tiden är att för tre år sedan röstade irländarna för rätten till samkönade äktenskap – och det är inte oviktigt, att landets premiärminister är öppet homosexuell.

Folkomröstningen om abort är ett test vad gäller landets modernisering.

Vinner JA, Choice, blir Irland ännu mera ett land i tiden – och snart går det att köpa grönsaker även om det är torsdag och Paddy vågar sig på en portvinssås.