Vänta bara, har det sagts, tills medelklassen börjar drabbas av migrantbrottslighet, då kommer det minsann att bli fart på polisen. Nu har den stunden kommit, men ingen har märkt att det skulle ha blivit mer fart på polisen.

Jag träffade nyligen en medelklassvän som bor i finaste bostadsrätt i Stockholms centrum några hundra meter från Kungliga Biblioteket. Han berättade att folk i hans kvarter inte längre törs gå ut efter skymningen. De kan bara hämtas och lämnas vid porten med taxi. Rånarligor härjar nämligen i trakten. Grupper om tre eller fyra afrikaner muddrar folk de får klorna i. En del misshandel ska också förekomma. (Överdriver min vän? Är kanske faran inte så överhängande? Men det spelar inte så stor roll. Att folk överhuvudtaget ska behöva oroa sig för att gå på en vanlig gata i centrum av Stockholm är illa nog.)

Polisen säger att den inte har resurser. Den håller nämligen på att hålla efter buset i trakterna kring Plattan vilket, förmodar den, är varför buset flyttat sig till nya jaktmarker någon kilometer därifrån.

Sådant ger begreppet no go-zon en ny innebörd. Här betyder det inte att polisen inte törs gå dit, utan att medborgarna inte törs gå dit, alltså till sina egna hem.

Om jag träffade en svensk partiledare, eller vilken annan politiker av betydelse som helst, så skulle jag säga att hon nu, så här inför valet, kan sluta prata om höghastighetståg och sjukvård och bättre lärarlöner ty allt sådant är sekundärt. Det primära är statens våldsmonopol. Statens grundläggande uppgift i ett civiliserat samhälle – ja, det som gör att civilisation kan etableras – är att förhindra privat våldsutövning. År 1651 publicerade Thomas Hobbes boken Leviathan, där han, vad jag vet för första gången i mänsklighetens historia, vältaligt beskrev fördelarna med en oändligt mäktig statlig våldsapparat som ingen vågar utmana.

Statligt våldsmonopol betyder att ingen annan än staten får bruka våld mot människor. Att stjäla, råna, misshandla, mörda, hota eller i övrigt skada sin nästa är brottsligt och ska bestraffas. Så ska det vara och så har det, på det hela taget, fram till helt nyligen varit i Sverige.

Om det statliga våldsmonopolet inte upprätthålls står samhället på lösan sand. Vad är det för mening med högre lärarlöner om läraren blir rånad när han går genom skogen på vägen hem? Höghastighetståg? Men om ligor rånar tågen när de stannar vid en station som i gamla Västernfilmer? Ett sjukvårdssystem som tvingas avsätta stora resurser för att plåstra om skjutna knarklangare?

Det kan du ha rätt i, skulle partiledaren kanske säga och fundersamt stryka sig om hakan. Men hur ska man göra för att återupprätta statens våldsmonopol?

Bra fråga, skulle jag svara. Kanske ska man börja nedifrån och bekämpa småkriminella inklusive folk som cyklar på trottoarerna för att visa att man menar allvar med att regler ska följas för att sedan avancera mot de tyngre brottslingarna. Eller också gör man tvärtom och börjar direkt med de värsta ligisterna.

Det tål att tänka på, skulle partiledaren med all säkerhet svara.

Det är det du borde ha gjort för länge sedan, skulle jag genmäla. Så dags att börja nu! Men sätt igång direkt. Vet du förresten vad som är det viktigaste?

Nej.

Det är att du, i egenskap av nationens ledare, har ett allvarssamtal med svenska folket. Låtsas att du är Churchill som inbjöd det engelska folket till en kamp mot ondskan själv, hitlerismen. Det här kommer inte att bli lätt, måste du säga. Av feghet, dumhet och lättja har Sveriges politiker struntat i att vidta åtgärder mot ett problem som blivit alltmer uppenbart under de senaste tio, tjugo åren. Nu måste vi anstränga oss tillsammans för att få rätsida på eländet. Bered er på att folk kommer att dö, såväl kriminella som poliser och militärer som troligen kommer att behöva mobiliseras i den här kampen. Om vi inte tar den här striden nu är vi emellertid dömda till undergång som civiliserad nation. Låt oss hjälpa varandra.

Tror du inte att medborgarna bara kommer att bli förbannade och säga åt oss politiker att vi själva får hantera den sörja vi åstadkommit?

Det är möjligt. Då är det bara för dig och dina kollegor att övertyga folket om att just den här gången, för första gången, så menar ni allvar med era pudlar.

Tror du det kan funka?

Har du något alternativ?

I och för sig skulle jag nog kunna få en bra tjänst inom FN.