Om ett land är framgångsrikt inom vetenskap, konst eller vid förhandlingsbordet så är landets överhet normalt stolt over detta. De som växte upp vid mitten av förra århundradet och läste om svenska framgångar inom vetenskap, teknologi och framgångsrika företag var också uppriktigt stolta. De kände sig som del i en framgångssaga. Lite finns kvar att detta, även om vänstern gjort allt de kan för att skambelägga Ingvar Kamprads 70 år gamla ungdomssynder.

Idag har som sagt skam företräde framför stolthet. Svenska politiker och myndigheter påhejade av den politiskt korrekta mediamakten gör allt för att nedvärdera det egna landet. Medborgarna skall inte vara stolta över sitt land, de skall skämmas. Det egna landet ses som ett problem, i alla fall huvuddelen av dess medborgare, som inte inser hur illa de sköter sig.

Frågan är om landet överhuvudtaget har rätt att finnas till. Dels borde det helst lämnas tillbaka landet till dess urinnevånare (vilka dessa nu var), dels borde det ges till alla världens andra människor som vill komma hit, eftersom alla som vill komma hit anses ha rätt att göra så. Beteendet börjar likna ett slags självskadebeteende som man finner hos frustrerade och olyckliga tonårsflickor. Låt mig ta ett exempel från landets energi- och miljöpolitik.

Sverige har ett av världens allra bästa energisystem. Den viktigaste delen av denna utgörs av elkraft. Under en längre tid under ledning av framgångsrika ingenjörer och tekniker stödda av insiktsfulla politiker har landet byggt upp ett elsystem som praktiskt taget är helt fossilfritt. Endast under situationer med sträng vinterkyla får man ta till fossilenergi för att klara situationen. Dessutom är det synnerligen tillförlitligt och robust genom kombination av vattenkraft, kärnkraft och, skogsavfall. Kan någon överhuvudtaget minnas något större elbortfall?

Sedan en längre tid är det svenska energisystemet under attack från landets extrema miljörörelse understödda av diverse vänstergrupper. Det är där ingen måtta hur syndiga de stackars svenskarna är och hur illa de beter sig mot det stackars klimatet. Det är ingen ände på antalet extra skatter, pålagor och moraliska fördömanden. Trots att de svenska växthusgasutsläppen är försumbara (mindre är två promille av det globala) så balanseras de dessutom nästan helt av ackumulation i skog och mark. Sverige har praktiskt taget inget nettoutsläpp av växthusgaser. Dessutom exporterar Sverige fossilfri el till omvärlden som därigenom kan minska sina fossilutsläpp. Exporten av fossilfri el uppgick förra året till 22,6 TWh. Skulle denna mängd elenergin produceras med kol skulle man behöva 3,16 Mton kol vilket i sin tur skulle producera 11,6 Mton koldioxid. Som jämförelse släpper inrikesflyget ut 0,53 Mton koldioxid och utrikesflyget 2,56 Mton enligt uppgift från Energimyndigheten.

Miljöpartiet har lyckats driva igenom en extra skatt på utrikesflyg eftersom partiet anser att svenska folket reser alldeles för mycket och därför bidrar till att förstöra klimatet (vad nu detta innebär). Kanske ändå det jagade och utpinade svenska folket kunde ha fått sig tillgodoräknat den extra exporten av fossilfri el och av denna anledning slippa ytterligare pålagor i klimatets namn. Om det nu visar sig att statskassan är i mycket sämre skick än vad finansministern medger och pengar behövs för att täppa till alla hål då kunde man ju i ärlighetens namn medge detta.