Du betalar skatt till staten. Staten använder en del av sitt anslag för att betala en konsult som skriver en rapport om att svenskarna är rasister och att staten själv är medskyldig eftersom den inte agerar tillräckligt kraftfullt för att få stopp på rasismen. Konsulten ska lobba så att Förenta Nationerna – ja, United Nations – antar resolutioner som kritiserar Sverige för rasism.

Jag begriper om du har svårt att tro på detta. Därför ska jag först beskriva detaljerna och sedan diskutera hur saken kan förstås.

Staten representeras i detta fall av Sida och UD. Konsulten är Svenska FN-förbundet. FN-förbundet är en non-governmental organization (NGO) som inget har med staten att göra annat än att staten nästan helt betalar dess kostnader. Tjugosex av de trettioen miljonerna, 84 procent, som FN-förbundet kostade år 2016 betalades av svenska staten, se verksamhetsberättelsen för 2016. Det kan hända att staten betalar mer än tjugosex miljoner, uppgifterna är inte glasklara.

Nu kommer en fråga som faktiskt är svårare än man normalt gör sig uppmärksam på. Vet Sida vad det gör? Inser Sida vad slags budskap FN-förbundet kolporterar? Vi ska inte överdriva myndigheters intelligens, men vi ska inte heller frånkänna dem förmågan att förstå om de gillar eller ogillar konsekvenserna av sina beslut. Om de år efter år ger bidrag till en organisation måste vi utgå från att de gillar de vad organisationen står för. I det här fallet har Sida visat ett långsiktigt intresse så man måste dra slutsatsen att Sida gillar budskapet. Staten vet på förhand vad den får när den betalar Svenska FN-förbundet och den uppskattar vad den får.

Svenska FN-förbundet, privat organisation och i det här fallet konsult eller lobbyist för den svenska staten, rapporterar alltså om svenskarnas rasism och den svenska statens släpphänthet och oförmåga att ta itu med den svenska rasismen. Rapporten ställs till Förenta Nationernas ”Committee on the Elimination of Racial Discrimination”, läs den här.

Skälet till dessa obehag, förklarar FN-förbundet, ”är att allmänhetens stöd till populistiska högerradikala partier har ökat och är nu högre än på trettio år… Religiösa, etniska och andra minoriteter attackeras. Sverige är inget undantag.”

En mängd missförhållanden framhålls i FN-förbundets anklagelseakt. Den svenska staten prioriterar inte sina internationella skyldigheter vad avser mänskliga rättigheter. Det kommunala självstyret gör att de mänskliga rättigheterna tillämpas olika. Sverige har vägrat att inrätta en myndighet för mänskliga rättigheter. Kvinnor, särskilt från eftersatta minoritetsgrupper som samer, romer, migranter, asylsökande och flyktingar, har svårt att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda i det svenska rättsväsendet. Kvinnor diskrimineras särskilt inom utbildningsväsendet, hälsosektorn och när det gäller ”deltagande i det politiska och offentliga livet”. Visserligen finns många kvinnor i det politiska och offentliga livet men dessa representerar inte alla samhällets kvinnor.

Hatbrotten växer i antal och leder sällan till åtal. Rättsväsendet har ingen enig uppfattning om vad som menas med hatbrott. Minoriteter bör i större utsträckning kvoteras till attraktiva positioner. Samerna är utsatta för strukturell diskriminering på grund av Sveriges koloniala historia. Romerna lider av strukturell diskriminering och marginalisering. Skolorna ger ingen utbildning i romernas kultur, språk och historia. Judar utsätts för alltfler hatbrott. År 2016 hade antalet hatbrott mot judar på ett år stigit med 34 procent till 180 stycken.

Folk av afrikanskt ursprung är ”särskilt utsatta för rasism och hatspråk”. 440 antimuslimska hatbrott registrerades år 2016. Skolböckerna framställer muslimer på ett ”stereotypt och diskriminerande” sätt. I skolorna får man inte lära sig något om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln.

Sådär håller det på över 49 tätskrivna sidor. Bakom missförhållandena, förklaras det, ligger rasistiska organisationer och vitmaktrörelsen, särskilt Nordiska Motståndsrörelsen. Vitmaktrörelsen infiltrerar politiken och bildar politiska partier ”för att vinna respekt i offentligheten”. Sverigedemokraterna är nu det tredje största partiet, påpekas det.

Denna analys av förhållandena i Sverige, betald av skattebetalarna, skickas så till FN som på basis av det svenska FN-förbundets verklighetsbeskrivning ger ett antal skarpa förmaningar till svenska staten, se Sveriges Radio: ”Regeringen instämmer i FN:s rekommendationer”.

Fyra av dessa förmaningar framhålls särskilt. Den svenska staten bör 1) förbjuda organisationer som uppmuntrar till rashat, 2) säkerställa att kampen mot terrorismen inte genomförs så att någons mänskliga rättigheter kan hotas, 3) säkerställa att romer skyddas bättre och att deras rättigheter tillvaratas, exempelvis genom att se till att romer inte blir vräkta från sina bostäder samt 4) stoppa ”polisprofilering” – det vill säga att svensk polis ska sluta begränsa sökandet efter gärningspersoner till grupper som anses rimligen misstänkta – särskilt när det gäller afrikaner, muslimer och romer.

Svenska staten protesterar inte mot beskrivningen utan tar milt emot förmaningarna och offentliggör dem. Så här skriver SVT Nyheter:

Domen är hård mot Sverige i den rapport där svenska FN-förbundet framfört krav på att ”det ökande hotet från rasistiska och nazistiska grupper måste bemötas”. Nu har rapporten godkänts av Sveriges regering, och i slutsatserna från FN:s rasdiskrimineringskommitté framförs ett rågat mått av oro och skarp kritik.

Varför gör staten så här? Varför betalar den för att få skarp kritik av FN? Därför att den är listigare än du tror. Politikerväldet och dess apparater vill alltid ha mer makt och pengar. Med vilka argument ska staten övertyga dig och mig och alla andra nettoskattebetalande medelklassare att skatten är otillräcklig? Ett bra argument är att världsorganisationen FN inte anser att staten gör tillräckligt. Då måste den ju har mer resurser och mer makt. Och om du protesterar mot det är du rasist, så håll tyst.

Att det är staten själv som köpt hela kampanjen från en av staten nästan totalfinansierad lobbygrupp som heter Svenska FN-förbundet är det knappt någon som genomskådar.