Känner du till någon moské i något islamiskt land som endast kallar till bön på fredagar? Nej, alla moskéer, förutom de shiitiska, kallar till bön fem gånger om dagen. Shiiterna har liksom sunniterna fem böner, men de slår ihop två av dem, så de har tre bönetillfällen.
Varför är detta intressant? Jo, för att en sunnitisk moské i Växjö har beviljats tillstånd att kalla till bön med högtalare en gång i veckan – på fredagar. Vad jag vill säga är att detta endast är början – målet är självklart fem böneutrop per dag, sju dagar i veckan. Inte bara för denna moské i Växjö utan för alla sunnitiska moskéer i Sverige. Det måste man ha klart för sig när man debatterar frågan.
Islamiseringen är inte något som händer över en dag – den är en stegvis process. Vi kan titta tillbaka för se hur den gått till hittills. Först hade vi inga moskéer alls, sen fick vi källarmoskéer, vilka följdes av riktiga moskéer. Först hade vi inga böneutrop, nu har vi några. Det är inte svårt att dra slutsatser om framtiden. Det är bara att titta på hur det var, hur det blivit, och få en bild av vart vi är på väg.
Varför har de fem dagliga böneutrop i islamiska länder, men ansöker om bara ett i veckan här? Följer man en annan tolkning, en ”svensk islam”, i Sverige? Nej, det självklara svaret är att religionen föreskriver fem böneutrop. I islamiska länder har man möjlighet att ha fem utrop, därför har man det. Här får man ta det stegvis. Det börjar med lillfingret, slutar med hela handen.
När vi debatterar böneutrop debatterar vi alltså inte bara ett böneutrop, utan islamiseringen som sådan. Det är ett sluttande plan. Vart ska vi dra gränsen? Om vi inte gör det idag, så får vi göra det i framtiden. Och det kommer förmodligen bara att bli svårare ju mer den muslimska befolkningen växer i antal och inflytande. Men å andra sidan växer också kritiken. Frågan är, om man skulle rita ett diagram, vilken stapel som växer snabbast, islamiseringsstapeln eller den kritiska stapeln.
När ett område väl har fått fem böneutrop om dagen, eller kanske det räcker med ett i veckan, så kommer icke-muslimerna inte att vilja bo där. De islamiska böneutropen kommer att leda till att fler troende muslimer flyttar till området, och fler icke-muslimer och sekulära flyttar därifrån. Det kommer alltså att försämra integrationen och snabba på bildandet av islamiska enklaver.
Ljudnivån, antalet decibel, är inte relevant i detta hänseende. Det som är relevant är dels ljudets innehåll och mening. Även om ljudet är ganska lågt så skulle det stöta bort människor. Islam är den minst omtyckta religionen i Sverige, vilket är begripligt då det finns en tydlig konflikt mellan den vanliga livsstilen i Sverige och vanlig islam. En annan faktor är att islam i Sverige är en invandrarreligion som associeras med invandrargrupper med låg utbildning, hög arbetslöshet, som har svag förbindelse med den svenska kulturen och är överrepresenterade i brottsstatistiken. Ju mer ett område associeras med islam, desto mindre attraktivt kommer det att bli både för etniska svenskar och för ambitiösa invandrare.
Massinvandringen från islamvärlden leder till att Sverige blir mer likt islamvärlden. Böneutropen är bara ett uttryck för denna förändring. Ju fler invandrare som kommer, desto sämre blir förutsättningarna för integration eller assimilation.
En muslimsk predikant, konvertiten Dominic Driman, föreläste nyligen (3 maj) för Klippans Unga Muslimer (KUM) under rubriken ”Muslim i Sverige”. Föreläsningen filmades och lades upp på Facebook.
”Det måste inte ta 20 år innan Sverige blir ett muslimskt land”, säger predikanten. ”Och jag skojar inte – Sverige kan bli ett muslimskt land. Hur många muslimer var det i början?”
Målet med muslimernas närvaro i Sverige, förklarar han, är att göra Sverige islamiskt.
”Poängen, som ni kanske börjar känna av nu, det är att vi är i Sverige endast för att sprida islam. Om vi gör någonting annat, så är vi helt fel ute.”
Det denna predikant säger är egentligen självklarheter. Missionen är ju en del av islam och det gäller alla riktningar och skolor. Det som är förvånande är att inte fler svenskar begriper detta.
Du kanske tycker att religionsfriheten står över alla andra hänsyn. Men religionsfriheten har gränser. Till exempel förordar traditionell islam att äktenskapsbrytare stenas, men det går inte att genomföra i Sverige, fast vi har religionsfrihet. Så frågan är inte om religionsfriheten har gränser, utan var gränserna ska dras.
Och den som värderar vår religionsfrihet bör också ta en titt på hur det är ställt med religionsfriheten för icke-muslimer i islamvärlden. Och inte bara för icke-muslimer. Shiamuslimer har det inte lätt i strikt sunnitiska Saudiarabien. Mer islam i religionsfrihetens namn kan alltså långsiktigt betyda mindre religionsfrihet.
DET GODA SAMHÄLLET 