Brottsförebyggande rådet (Brå) har i dagarna gått ut med att man svängt – eller åtminstone kraftigt överväger att svänga – kring huruvida det behövs en ny utredning om invandringens effekt på brottslighet och hur många brottslingar som har invandrarbakgrund. Den förra studien gjordes 2005 och hade så pass katastrofala resultat – sett från etablissemangets perspektiv – att man fram till nu vägrat göra en ny. Dock brukar försvarare av massinvandringen vara snabba med att påpeka att studien från 2005 trots allt visade att socioekonomiska faktorer var en viktigare förklaring än etnicitet.

Detta stämmer dock inte. Jag har gjort flera empiriska studier i samhällsvetenskap (nationalekonomi) och är därför väl bekant med de problem man ofta stöter på när man bedriver sådan forskning. Ett av de största problemen är att etablera orsakssamband: bara för att A och B verkar hänga ihop, så betyder det ju inte att A orsakar B, eller att B orsakar A. Det kan vara en ren slump, eller också kan det finnas en tredje faktor man glömt bort som orsakar både A och B.

Med invandring och brottslighet är det ju glasklart att brottslighet inte kan orsaka någon att bli invandrare – antingen är man invandrare, eller så är man det inte. Men hur är det med de ständigt omtalade socioekonomiska faktorerna, såsom huruvida en person är arbetslös, växt upp med fattiga föräldrar, har dålig utbildning och så vidare?

För att kunna svara på den frågan så måste vi först svara på varför invandrare, eller rättare sagt invandrar från vissa regioner, är mer brottsbenägna än andra. Studien BRÅ gjorde från 2005 visade ju att så var fallet, även efter att man tagit socioekonomiska faktorer i beaktande. Den mest logiska förklaringen är att dessa invandrare har andra kulturella värderingar och normer, som de inte är intresserade av att anpassa till svenska förhållanden.

Jag tror att detta är förklaringen både till invandrarnas ökade brottsbenägenhet samt deras socioekonomiska position. Den som vägrar acceptera svenska värderingar kommer att ha det väldigt svårt att komma in på arbetsmarknaden och därför kommer han att bli relativt fattig, och likaså hans barn. Den som går på socialbidrag får ju inte välja lägenhet själv, och har därför betydligt större risk att hamna i ett utanförskapsområde. Den som inte accepterar våra värderingar blir också mer brottsbenägen, inte minst då det gäller sexualbrott eftersom sådana människor tenderar att se kvinnor som lägre stående och svenska, obeslöjade kvinnor som ”slynor” som förtjänar att våldtas.

Det är alltså inte den socioekonomiska statusen som orsakar brottsligheten, utan kulturella värderingar som orsakar både den socioekonomiska statusen (med fattigdom och utanförskap) och brottsligheten. Vill du lösa de socioekonomiska problemen så måste du först tackla kulturen.

Men kan inte socioekonomiska faktorer orsaka brott? Jo, vissa brott har uppenbarligen delvis en socioekonomisk förklaring, men det rör sig främst om brott som rån, snatteri, stöld och finansiella bedrägerier. En person som svälter lär inte bry sig om att det är olagligt att stjäla mat, och därför har stölden orsakats av att personens fattigdom (en socioekonomisk faktor).

Våldtäkt är inte ett sådant brott. Våldtäkt ger vare sig mat för dagen eller desperat nödvändig extra inkomst, likt en stöld kan ge. Det finns alltså ingen uppenbar förklaring till varför fattigdom skulle leda till ökad benägenhet till sexualbrott. Däremot är det som sagt fullt möjligt att förklara både sexualbrott och fattigdom med kultur och den självvalda segregering alltför många invandrare försätter sig själva i.

Jag vet inte exakt vad nästa Brå-rapport, om det blir någon, kommer att visa. Jag vet däremot att invandringskritiker, med SD i spetsen, kommer att poängtera att utrikesfödda är överrepresenterade medan etablissemanget kommer att peka på alla andra faktorer, främst då de socioekonomiska. Därför är det viktigt att vi förstår att och hur kultur utgör en gemensam nämnare för båda två, och är redo att försvara detta faktum när etablissemanget kommer med sina förklaringar.

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook.