I höstens riksdagsval riskerar tre riksdagspartier (C, L och MP) att hamna under fyraprocentsspärren. Ett antal nya partier knackar på dörren, men kommer sannolikt inte lyckas komma in. Bland dessa finns vänsterpartier som Feministiskt initiativ och borgerliga och nationalistiska partier som Medborgerlig samling och Alternativ för Sverige. Alla som inte lyckas komma in, eller som åker ur, kommer när det är dags att fördela mandat att få sina röster proportionerligt fördelade mellan de partier som klarat fyraprocentsspärren. Detta måste vi ändra på. Det är dags att införa andrahandsval.

I det nuvarande system utgår man indirekt ifrån att den som röstat på ett parti utanför Riksdagen inte har några preferenser bland de övriga partierna. I vissa fall kan det säkert vara så, men i de allra flesta fall så har nog även den som röstar på ett parti utanför Riksdagen – eller som röstar på ett parti i Riksdagen som råkar halka ur Riksdagen! – något eller några partier i Riksdagen som denne tycker mer om än andra.

Om Feministiskt initiativ inte lyckas nå fyra procent samtidigt som Sverigedemokraterna når 20 procent så kommer 20 procent av FIs röster att tillfalla Sverigedemokraterna. Hur många som röstar på Feministiskt initiativ hade valt Sverigedemokraterna om FI inte funnits som alternativ? Jag törs lova att andelen är mindre än 20 procent.

Samma problem har de som röstar på Medborgerlig Samling eller Alternativ för Sverige, två partier som sannolikt kommer få någon procent vardera men inte nå över spärren: En överväldigande majoritet av dessa väljare har sannolikt SD, M eller KD som andrahandsval, men ändå kommer en stor del av deras röster att tillfalla de rödgröna partierna. Hur kan detta anses demokratiskt? Andrahandsval skulle göra så att valresultatet bättre speglade befolkningens åsikter – även de som har oturen att inte få sitt förstahandsval representerat i Riksdagen.

Andrahandsval skulle också innebära ett slut för taktikröstande. Ingen Moderat skulle behöva känna sig tvungen att rösta på Kristdemokraterna och vara ”Broder fyra procent”.

Kristdemokraternas väljare kommer ju rimligtvis välja andra borgerliga partier som andrahandsval, och därför skulle Alliansens totala röstandel inte sjunka även om de åkte ur. Valresultatet skulle därför bättre spegla hur många procent som verkligen tycker att ett visst parti är det bästa, samt reflektera det faktum att vi har politiska block i Sverige och att bara för att man röstar på ett visst parti så betyder det inte att man tycker lika illa om alla andra partier.

Inte heller skulle någon väljare längre behöva tveka inför att lägga sin röst på ett parti utanför Riksdagen. Om partiet inte kommer in, så händer ju inget allvarligare än att ens röst tillfaller det parti man markerat som andrahandsval. Ingen röst är således bortkastad, och jag hoppas att vi alla kan vara överens om att demokratin skulle stärkas om ingen röst längre vore bortkastad.
Tyvärr är detta också andrahandsvalets stora svaghet i riksdagspartiernas perspektiv: Uppstickarpartier får lättare att komma in i Riksdagen när de etablerade partierna inte längre kan hävda att man som väljare riskerar att kasta bort sin röst genom att rösta på uppstickarna.

Andrahandsval skulle såklart göra rösträkningen något mer komplicerad och öka risken att vi inte har ett valresultat på valnatten. Detta är i egentligen ingen katastrof, men ett snabbare resultat är att föredra så att regeringsförhandlingarna kan börja snarast möjligt efter genomfört val. I Sverige kan man tänka sig att rösträknarna skulle kunna räkna andrahandsrösterna från de små partierna direkt och bara sätta ner ”En andrahandsröst från FI till MP” tillexempel. Det finns ju egentligen ingen anledning att räkna andrahandsröster från Socialdemokraternas väljare på valnatten då Socialdemokraterna garanterat kommer klara spärren, och andrahandsrösterna ju inte har någon betydelse om förstahandsvalet klarar spärren. Man skulle kunna införa en regel att väljare till partier som fick över 10 % i förra valet inte får sina andrahandsröster räknade på valnatten, då det är osannolikt att ett så stort parti halkar under spärren. Dessa andrahandsröster kan då räknas senare (om de räknas alls) så att valresultatet inte fördröjs mer än nödvändigt.

Om vi har otur kan så mycket som 10 – 15 procent av väljarna i september rösta på partier som inte klarar fyraprocentsspärren. Genom andrahandsval så kan vi stärka demokratin och se till så att även dessa valkampanjens olycksbarn kan få bli representerade.

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook.