I ett nytt nummer av serietidningen Fantomen (nr 9, 26 april) slåss hjälten i de blåa trikåerna mot polska nationalister. Skurkarna, som är karikatyrer av onda, vita kristna män, försöker stoppa en prideparad i Warszawa. Men Fantomen sätter i stället stopp för dem. På omslaget ser man honom slå ner nationalistledaren med en regnbågsflagga.

Omslaget har fått kritik, men Mikael Sol, redaktör för Fantomen i Sverige, försvarar tilltaget: ”Jag förstår så klart att omslaget är kontroversiellt, men ibland måste man stå rakryggad i sitt val”.

Han har dock fel. Pride är inte ett dugg kontroversiellt. Det är helt och hållet mainstream. Hela etablissemanget går i prideparaden. Inte heller är det kontroversiellt att utmåla europeiska nationalister som ondskefulla.

”Det är lönlöst att försöka resonera med de oresonliga”, säger Fantomen. Detta är en farlig attityd som banar väg för inskränkningar i yttrandefriheten, mobbning och våld. I verkligheten är det snarare vänsteretablissemanget som inte vill resonera, utan stämplar kritiker som ”rasister” och ”islamofober”.

Det nya Fantomenäventyret försöker också sammanblanda kritik mot massinvandring och islamism med hat och homosexuella. Man glömmer då att situationen i västvärlden för homosexuella är mycket bättre än i islamvärlden. Och fortsatt massinvandring kommer med stor sannolikhet att innebära att västvärlden blir mer lik islamvärlden.

I en ruta får vi veta att nationalistledaren finner tröst och stöd i läsningen av Johannes Paulus II:s biografi. Det verkar vara ett försök att koppla ihop katolsk tro med våld och extremism.

”Fantomen står ju upp för allas lika värde och rättigheter eftersom han är en stor humanist”, säger Mikael Sol.

Om Fantomen står upp för ”allas lika värde”, ett uttryck som är svårt att begripa, borde han ju inte kunna acceptera islamisk fundamentalism med dess hat mot icke-muslimer. Trots detta har inte Sol publicerat något omslag – någonsin – som visar hur Fantomen misshandlar en fundamentalistisk imam.

Det stora hotet i vår tid kommer från islamistiska extremister, ändå finns det inte, såvitt jag vet, ett enda äventyr där Fantomen slåss mot Al-Qaida eller Islamiska Staten. Inte ett enda äventyr som visar hur terrorister sitter i moskén och läser Koranen.

Man får intrycket att Fantomens redaktion gärna står upp för ”allas lika värde” när det inte kostar något. När det inte är kontroversiellt. När man får applåder av etablissemanget.

Jag skulle vilja påminna Sol om att Fantomen faktiskt är överbefälhavare för Djungelpatrullen. Det är en gränsvaktsstyrka i det påhittade afrikanska landet Bengalen där han bor. Han om någon borde förstå vikten av att skydda ett lands gränser och ha kontroll över invandringen.

I äventyret ”Mysteriet med diamantbägaren” från 1954, publicerad på svenska i Fantomens julalbum 1963, lyckas skurkarna få Djungelpatrullen att lägga ner. Resultatet är våld, otrygghet och etniska konflikter. I en ruta får man se hur gränsvakterna lämnar sina poster. Tre afrikaner står med böjda huvuden:

”Bestörta ser infödingarna dem köra bort. I sekler har Djungelpatrullen bevakat gränserna mot förbrytare och invasionsstyrkor…”

I en annan ruta får man se en man ligga slagen på en väg:

”Våldsdåden och brotten ökar…”

Och längre fram en brinnande by och en afrikan som skjuter med gevär:

”Strider blossar upp mellan stammarna tack vare insmugglade vapen och ’eldvatten’…”

När gränserna inte bevakas breder otryggheten ut sig. Massinvandringen från islamvärlden har lett till parallellsamhällen, islamisering och etniska konflikter i västvärlden.

De som författat det nya numret verkar också ha glömt att den förste Fantomen, som levde på 1500-talet, var korsriddare. I äventyret ”Skatten från Rhodos”, publicerat i nr 6/1980, faller han på knä inför Johanniterordens stormästare som upphöjer honom till riddare: ”Stå upp, Fantomen, illuster hedersriddare av Johannes Döparens broderskap!”

Johanniterriddarna var alltså korsriddare, kristna krigare från hela Europa, kallade att försvara kristenheten mot jihad. De var gränsvakter.

År 1521 hade en ny stormästare valts för orden, Philippe Villiers de L’Isle-Adam. Han visste att en turkisk attack skulle komma och gjorde det han kunde för att förstärka försvaret. Belägringen av Rhodos år 1522 var det andra turkiska försöket att erövra ön från de kristna. Den första belägringen år 1480 var ett misslyckande. Efter att riddarnas fästning fallit bosatte sig Johanniterna på Malta.