Min fru och jag satt och jämförde Rom och Paris. Jag har svårt för Paris: Jag tycker staden är hård, kall och dränkt av bilar. Rom är mänskligt rörigare och trängre. Senaste gången vi var i Paris retade sig dessutom min fru på alla prostituerade som stod parkerade längs väggarna i det kvarter där vi bodde.

”Det störde inte mig så mycket”, sa jag. Vi fortsatte att resonera om ämnet samtidigt som vi vidgade det och talade om män som prostituerar sig och det nya fenomenet i Sverige: Afganer som våldtar yngre landsmän (och kanske också andra). Och jag tänkte också på män som säljer sig till män.

Plötsligt kände jag ett obehag inför tanken på manliga prostituerade. Tidigare har det mest roat mig när jag tänkt på medelålders kvinnor som köper sig sex från yngre män. Varför inte? Det skall väl de också kunna göra (frånsett att det numera är förbjudet).

Men nu förstod jag min frus inställning bättre. Hon tänkte på en människa som låter sig användas, utnyttjas. Först när det var två män inblandade kom jag att tänka på den som utnyttjades, som lät sig utnyttjas, och jag kände obehag. Men samma förhållande kan tydligen också väcka munterhet. Betrakta det här klippet som beskriver kärvänligheten mellan Trump och Macron, ett förhållande som får en av kvinnorna i panelen att känna sig generad. Detta kommenteras av förre presidenten Hollande.

Hollande låter undslippa sig en uppenbart sexistisk kommentar om att Macron skulle ha varit ”den passive”, till publikens jubel. Vad är det som är så roligt? Låt oss ta ett annat, äldre exempel.

Caesar påstods i sin ungdom har haft ett förhållande med kung Nicomedes när han var utsänd till dennes hov en längre tid. Sant eller inte, det pikades han för under hela sin levnad. Man utgick nämligen från att Caesar, som varande den yngre i förhållandet, hade spelat den passiva rollen.

Fortfarande, i vår tid, anses det tydligen var löjligt och förnedrande att vara den passive, det vill säga den underlägsne och därmed också kanske den utnyttjade i ett förhållande mellan två män.

Var det därför jag kände obehag inför tanken på män som sålde sig till män? Hursomhelst är det mycket laddat, och jag tror mig veta varför. Det handlar om makt: om överlägsenhet och underkastelse. Det som visserligen kan te sig litet genant och löjligt – som en av de kvinnliga diskussionsdeltagarna i det första klippet säger – blir mycket mer laddat och giftigare när man kan insinuera att det handlar om ett sexuellt förhållande. Och tänk på den vidare innebörden, den yngre, liksom Caesar mycket snygge presidenten för ett mindre, inte så viktigt land, underkastar sig den äldre mannen, president för ett större och mäktigare land.

Men jag är väl ute och cyklar. Kan inte någon i genusvetenskapen välutbildad feminist förklara detta för mig? Eller det kanske inte skall var en feminist utan en hominist – om någon sådan finns.