Förr var för ett halvt sekel sedan. Var det bättre då?

När jag ställer mig den frågan brukar jag frammana känslan av att gå till tandläkaren på den tiden. Det var inte som att amputera lemmar med brännvin som enda bedövningsmedel men det gjorde förskräckligt ont att laga hål. Bedövningsmedel var förresten inte påtänkt.

I en bemärkelse är allting bättre nu än det var förr. Människor är friskare och lever längre, livet är bekvämare, vi behöver inte anstränga oss så mycket, vi är rikare, maten är mer varierad och godare och så vidare. I alla de avseenden som relativt enkelt kan mätas och redovisas i en tabell tror jag att det är bättre nu än förr.

Sedan har vi det där som inte så enkelt kan mätas och redovisas med statistik, till exempel hur tillvaron känns, samhällsandan om man så vill. Där tror jag det var bättre förr. Numera kan man inte knäppa på teven utan att bli nedstämd av allt elände och alla faror som kringgärdar oss och hotar att belägra oss.

Så var det inte förr. Förr fanns, påstår jag, en stark framtidstro. Det ansågs att världen höll på att bli bättre (vilket den ju också gjorde, så tidsandan hade rätt). Låt mig som belägg citera ur boken Berättelsen om jobben som jag publicerade år 1996. Jag hade nämligen sett ett antal gamla SF-journaler som återgavs på teve.

SF-journalen

SF-journalen var ett halvtimmeslångt program som nygjordes en gång i veckan och visades på biograferna runt om i landet mellan 1920 och 1960. Varje program bestod av ett antal korta reportage som redovisade betydelsefulla saker som inträffat i och någon gång utanför riket. Speakern var hurtig och stram, ungefär som Kapten Uggla, som ledde folkhemmets fostrande morgongymnastik i radion.

När den som idag ser SF-journalen hämtat sig från chocken över att ha hamnat på en annan planet inser hon snart att skillnaden ligger i den anda som vilar över programmet och som så radikalt skiljer sig från den anda som kännetecknar vår tids motsvarigheter, till exempel Aktuellt, Rapport och Nyheterna.

Om man tar alla femtiotalets SF-journaler, lägger dem i en stor kastrull och kokar och reducerar tills bara själva essensen återstår så upptäcker man att essensen består av två paroller: ”allt står rätt till” samt ”livet blir bättre”.

Det var inte så att olyckor inte redovisades, att drabbade människor inte fick komma till tals, att man struntade i översvämningar och elände. Sådant fanns och registrerades, men betraktades som en oundviklig del av tillvaron. Skillnaden var att människorna, inte minst myndigheterna, gjorde en heroisk insats för det allmänna bästa. Så här kunde det låta:

En förfärlig tågolycka har inträffat i Göteborg (smattrade Kapten Ugglas like medan kameran panorerade över urspårade och kullvräkta tågvagnar). Fem personer har dödats och åtskilliga skadats. Brandkår och sjukvårdspersonal kom snabbt till platsen och räddningsarbetet är nu i full gång (närbild av två ambulansförare som springer i rasande fart med en tom bår). Detta är inte platsen att i detalj redogöra för det svåra arbetets förlopp, men jag kan försäkra publiken om att insatserna görs med största tänkbara brådska och noggrannhet för att trafiken snarast ska kunna återupptas.

Det var också mycket information om mänsklighetens framsteg, till exempel följande:

Svenska mejeriföreningen kommer inom kort att lansera en helt ny metod att distribuera mjölken till hushållen. Nu kommer den hygieniska enlitersflaskan som fylls redan i mejeriet! (Filmen visar ett löpande band där mjölken sprutas ned i de hygieniska enlitersbuteljerna av glas. En stolt mejeriarbeterska lyfter en flaska och ler mot kameran.) Nu behöver husmödrarna inte längre bära sina tunga plåtkärl till butikerna och köpa mjölk i lös vikt. Se här så geschwint allt kommer att ske! (Man ser interiören i en experimentbutik. Ett biträde med en lite stärkt vit mössa på huvudet lyfter glatt upp enlitersflaskor ur en back och överlämnar till en kö av förväntansfulla husmödrar i hatt med fjäder. Ja, vad säger ni om det, mina kära husmödrar?

Kapten Uggla var stolt över framstegen och tiden gav honom rätt. Den hygieniska enlitersflaskan av glas blev en formidabel succé. Mänskligheten gick från klarhet till klarhet.