Offentlighetsprincipen innebär att envar medborgare ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar som inte är sekretessbelagda. Allmän handling betyder ett aktstycke som upprättats av eller förvaras hos en myndighet eller ett kommunalt bolag. Offentlighetsprincipen infördes genom tryckfrihetsförordningen år 1766 under kung Adolf Fredriks styre.

Hur kunde kungen låta göra grundlag av en princip som innebar att vem som helst kunde komma och snoka i statsförvaltningens arkiv, kungens egna papper? Det berodde på att Adolf Fredrik inte hade något att säga till om. Det här var under Frihetstiden, som började när envåldshärskaren – diktatorn – Karl XII föll och svenska folket bestämde att det aldrig någonsin mer skulle underkasta sig ett centralstyrt envälde. Att medborgarna gav sig rätten att fritt rota i överhetens pärmar stämmer väl med den ambitionen.

Men efter fem år installeras Gustav III på tronen. Han har ambitionen att bli enväldig härskare. År 1772 gör han statskupp och presenterar en ny regeringsform som sätter kyrkan mitt i byn: ”Konungen äger styra Rike sino” vilket betyder att han styr ensam även om han kan fråga sin regering om råd ifall han vill. Två år senare kom han igen med en förordning som inskränkte tryck- och yttrandefriheten. Exempelvis höjdes straffet för kritik av grundlagarna från 300 daler silvermynt i böter till möjlig avrättning.

Men kungen var inte nöjd med det. År 1789 drev han igenom Förenings- och Säkerhetsakten som gav honom helt diktatoriska befogenheter, till exempel rätt att utan att fråga någon förklara krig och sluta fred. (Dessutom knäckte han ryggen på adeln genom att beröva den ensamrätten till de flesta högre befattningar. Kanske räddade han därmed adeln från en svensk motsvarighet till franska revolutionen, som inträffade några månader efter Förenings- och Säkerhetsakten, ett faktum som aldrig slutar att förundra mig.)

Men offentlighetsprincipen lät Gustav III vara ifred. Uppenbarligen tyckte han att offentlighetsprincipen var förenlig med hans typ av diktatur, som var en mild, svensk och civiliserad diktatur. Jag tror han tänkte att ingen fick påverka honom eftersom han avsåg att fatta alla beslut själv, men sedan han väl fattat dem och skrivit ned dem så kunde alla gärna gå och titta och läsa vad han bestämt. I detta avseende fanns ingen motsättning mellan diktaturen och offentlighetsprincipen. Tids nog skulle ju folket ändå bli varse resultaten av kungens enrådiga beslut. Det kunde ju till och med vara så att kungen genom medborgarnas gräv fick reda på saker som han inte anat, till exempel förekomsten av underslev, korruption och andra oegentligheter i statsförvaltningen. (Om jag hade varit Stefan Löfven skulle jag ha blivit tacksam för vad journalister lyckades nosa fram kring Transportstyrelsen. Jag hade använt det som ett generalangrepp på en ansvarslös statsapparat som slarvar och gör sig bred. Jag hade utnyttjat skandalen för att exempelvis återinföra ämbetsmannaansvar och straff för försumliga statsanställda. Skillnaden mellan mig och Stefan Löfven är att han står på apparatens sida mot skattebetalarna.)

Vår tids politikervälde påminner starkt om Gustav IIIs envälde däri att det är en starkt centralistisk ordning. Precis som på Gustav IIIs tid är makten – som i vårt fall motsvaras av regeringen – enväldig (dock att sjuklövern till egen skada trasslat till det för sig genom att vägra resonera med sverigedemokraterna). Riksdagen är normalt ett lydigt transportkompani.

Den stora likheten mellan Gustav IIIs envälde och vår tids politikervälde är annars att folket inte vet vad härskarna tänker göra. Det går inte att veta vad de olika partierna har för avsikter. Tänker Annie Lööf fortfarande välkomna trettio miljoner migranter? Anser Gustav Fridolin att han har grejat den svenska skolan, vilket han redan år 2014 lovade att göra på hundra dagar? Är jobbet klart nu eller behövs det något mer? Ulf Kristersson vill ha frihet och krav i migrationspolitiken. Vad betyder det?

Den stora skillnaden mellan Gustav IIIs envälde och vår tids politikervälde är att Gustav III inte ens behövde låtsas bry sig om Riksdagen. Han kunde göra i stort sett vad han ville utan dess godkännande. Det stod så i hans enväldiga regeringsform. Vår tids politikervälde, däremot, slipper inte undan riksdagens inflytande vilket gjort att politikerna trasslat till Sveriges situation så kopiöst att landet driver redlöst. Det finns inte ens en Gustav III som kan ta makten och styra upp det hela (och eventuellt bli mördad som tack för sina insatser).