Den syriska attacken

Patrik Engellau

Nu ska jag, som så många gånger tidigare, uttala mig om saker som jag egentligen inte begriper, men eftersom de andra som uttalar sig, exempelvis i media, inte heller verkar begripa så törs jag besvära er som orkar läsa med diverse spekulationer.

Det handlar om den attack mot syriska mål som USA, Storbritannien och Frankrike genomförde natten mot lördagen den 14 april. De syriska målen var laboratorier, fabriker och lager där det sysslades med kemiska vapen.

Min stora fråga till mig själv och till dem som vet bättre än jag är varför de tre allierade nationerna genomförde denna attack. Det är inte så självklart.

Bakgrunden är att någon påstås ha skickat kemiska vapen mot staden Douma i Syrien den 7 april varvid 60 personer, troligen många civila, ska ha dött.

Det är inte klart vem som ligger bakom detta dåd. USA misstänker Syriens regering, president Bashar al-Assad. Men därom kan man ha dubier. Syriens regering i koalition med Ryssland och Iran håller på att vinna kriget mot oppositionen, i huvudsak ISIS. Varför skulle al-Assad reta USA när han ändå är på väg att vinna?

En alternativ hypotes, som jag inte nödvändigtvis tror på,  är att oppositionen, terroristerna, ligger bakom dådet, alltså att de skulle ha dödat civila i sina egna områden med kemvapen för att väcka USAs ilska och förmå USA att gripa in mot oppositionens motståndare, således Bashar al-Assad. Enligt en brasiliansk källa, som brukar vara väl insatt om än ibland lite marxistinspirerad, ska Ryssland redan för en månad sedan ha informerat USA om att den syriska oppositionen stulit kemiska vapen från den syriska regeringen. ”Du Donald, det är Vladimir, jag vill bara tala om att ISIS gjort ett inbrott i Bashars kemvapendepåer och snott en massa gas. Så om det kommer en kemvapenattack så är det inte jag och Bashar som ligger bakom, utan ISIS. Fattaru?”

Om jag varit Donald skulle jag ha struntat i vem som var skyldig till de kemiska morden. Jag skulle ha upplevt det som att jag äntligen fått lite flyt i en jobbig situation. Jag hade ju plötsligt fått en möjlighet att skicka två angelägna meddelanden till två olika mottagare.

Det första budskapet riktas till USAs folk och alla andra västerlänningar och går ut på att civiliserade stater a) inte tolererar omänskliga vapen som i huvudsak drabbar civila såsom kemvapen och b) när civiliserade stater ingriper militärt så görs detta med kirurgisk precision så att inga civila drabbas. Därför ingrep de tre allierade snabbt och beslutsamt genom att bomba Bashar al-Assads kemvapenanläggningar och, precis enligt plan, så lär aktionen inte ha drabbat några civila.

Jag blev faktiskt själv rätt imponerad. Jag hade oroat mig för att USA än en gång skulle göra bort sig och fastna i kvicksand. Men så verkar det inte ha blivit. USA informerade tydligen ryssarna om vad som skulle ske så att ryssarna kunde hålla sig borta och deklarerade dessutom på förhand, enligt Reuters, att avsikten varken var att störta al-Assad eller att lägga sig i inbördeskriget i Syrien.

Men vad var i så fall meningen med de tre allierades intervention? Kan USA ha brytt sig så mycket om att 60 syrier dödats, på fel sätt, det vill säga med gas? I propagandan till de amerikanska väljarna, javisst, men i verkligheten?

En sak slog mig i de amerikanska kommunikéerna efter de allierades attack mot de syriska kemvapenanläggningarna, även Trumps tweets, nämligen att det särskilt framhölls hur tekniskt framgångsrik operationen varit. Man hade lyckats exakt med vad man föresatt sig. Man hade gjort en plan och planen hade genomförts med fullständig framgång.

Till vem var det budskapet riktat? Inte till det amerikanska folket i alla fall. För det amerikanska folket är precisionen och den tekniska succén i och för sig intressant, men det viktiga var att bestraffa mördaren al-Assad.

Men se situationen i stort. Vad som just nu händer i Syrien är att den syriska regeringen i koalition med Ryssland och Iran håller på att vinna ett krig mot USA, Israel och Saudiarabien. Det kan USA och dess allierade inte göra något åt, i varje fall inte på kort sikt. I det perspektivet får attacken mot kemvapenanläggningarna plötsligt mening. USA skickar ett budskap till den vinnande sidan att ni visserligen har vunnit, i varje fall tills vidare, men kom ihåg att vi fortfarande har förmåga att göra precis vad vi vill med er, kirurgiskt, precist, exakt och vid varje tillfälle som det passar oss. Och vi kommer i framtiden att vara lika oberäkneliga som den här gången. Så gör inget dumt!