Jag är en foliehatt

Jan-Olof Sandgren

Jag råkade nämna för en vän, som forskar inom ämnet mikrobiologi, att jag känner viss skepsis inför vaccinationer och upptäckte att jag trampat på en mycket öm tå. Fick en lång föreläsning om hur korkat och djupt oetiskt det är att ifrågasätta vacciner.

Han förklarade att hela denna inflammerade debatt startades av en oseriös forskare, som för ett antal år sen presenterade falska bevis för att vaccin skulle vara farligt. Att skurkaktiga forskare förekommer inom alla läger vet vi ju från Macchiarini-affären, så låt oss anta att min vän har rätt.

Med detta sagt. Vad är det som säger att läkemedelsbolag ändå inte fuskar med vaccinationer? Ytterst handlar det ju om förtroende och kan vi lita på läkemedelsbolagen?

En annan vän har jobbat med patent på Astra Zeneca, och berättade att läkemedelsföretag är enormt kostnadskrävande organisationer som knappast finansieras av försäljning av magnecyl. Istället är man beroende av återkommande ”blockbusters” – det vill säga innovationer som blir till lönsamma patent, som blir till storsäljare och kassakossor för lång tid framåt.

En sådan blockbuster var exempelvis magsårsmedicinen Losec, som inbringade ungefär 30 miljarder årligen (nästan hälften av företagets vinst). När ett sådant patent går ut, måste det följas upp av en ny blockbuster annars hamnar företaget i kris.


Av någon anledning har innovationstakten gått ner bland läkemedelsföretag. Riktigt bra patent är numera sällsynta. För Astra Zenecas del har det inneburit stora nedskärningar och trenden är liknande i USA. Det finns nästan bara två saker som ekonomiskt skulle kunna uppväga förlusten av blockbusters, nämligen massmedicinering och vaccin.

Lyckas man inte hitta nya läkemedel till befintliga sjukdomar, kan man hitta nya sjukdomar till befintliga läkemedel. Det låter kanske konspiratoriskt, men definitionen av vad som är beteendestörning och psykisk diagnos blir allt bredare, samtidigt som det lär finnas en stark press på läkare i USA att rutinmässigt skriva ut psykofarmaka till skolungdomar. Ofta i förebyggande syfte. Många varnar för att denna övermedicinering kommer att leda till större ohälsa och större behov av läkemedel i framtiden. Enligt en artikel i LäkemedelsVärlden är trenden densamma i Sverige.

Ett skäl till att kostnaden för nya läkemedel är så hög, är att myndigheter ställer höga krav på säkerhet. Stora belopp måste plöjas ner i forskning för att utreda tänkbara biverkningar. Om biverkningarna bedöms som allvarliga, godkänns inte läkemedlet och pengarna är kastade i sjön. För vaccin gäller dock helt andra spelregler.

Vaccin måste snabbt kunna produceras i händelse av epidemi, och lika snabbt modifieras om exempelvis en virusstam förändras. Därför är kraven på tester minimala. Det är svårt att i efterhand utkräva ansvar av företaget, ifall vaccinet skulle ha biverkningar eller visa sig inte vara tillräckligt effektivt.

Det gör vaccin billiga att producera jämfört med konventionella läkemedel. Vinsten är hög eftersom myndigheter ofta köper in stora lager, till ett pris som inte utsätts för konkurrens.

Onödiga vaccin är ungefär lika lönsamma som nödvändiga. Skulle biverkningar uppstå, till exempel i form av generellt nedsatt immunförsvar (som den här artikeln påstår) kan det istället innebära långsiktig vinst för företaget, genom framtida försäljning av läkemedel. Samhället borde alltså kunna ställa ytterst höga moraliska krav på företag som är inblandade i produktion av vaccin.

Även om min vän mikrobiologen har rätt och vaccinationsmotståndare verkligen blivit förda bakom ljuset, kan ingen förneka att det finns starka ekonomiska ”incitament” att producera onödiga, verkningslösa eller till och med livsfarliga vaccin. Ingen kan heller förneka att läkemedelsindustrin tillhör de branscher som oftast anklagas för fusk, korruption och dålig moral. Till exempel i boken Forskningsfusket av Ralf Sundberg.

Därför föredrar jag att vara ”foliehatt”. Ett begrepp som ibland missbrukas, i likhet med ordet ”rasist” – en praktiskt dum-dum-strut att sätta på meningsmotståndare när man inte orkar argumentera. Jag utesluter inte att det kan finnas bra vacciner, men skulle väga varje spruta på guldvåg om jag hade barn. Debatten om tvångsvaccinering tycker jag känns ytterst obehaglig. Närmast som en bekräftelse på att vaccinmotståndare kan ha en poäng. Framtida rapporter om fågel- och svininfluensor kommer jag att ta med en betänklig nypa salt.

För övrigt anser jag att astronauterna i Apollokapseln verkligen kan ha besökt månen, men betvivlar att den brittiska kungafamiljen härstammar från ödlorna.