Jag har alltid tyckt om Lars Lerin. Förutom att han är en fantastisk konstnär verkar han vara en uppriktig humanist, med ett stort mått av ödmjukhet och visdom. Leif G W Persson (som brukar veta vad han talar om) beskriver honom som en genuint god människa. Han verkar besitta just de egenskaper som många efterlyser i politiken. Vore det inte en god idé att utse Lars Lerin till statsminister?

I sitt verk ”Staten” beskriver Platon en idealstat, där politiken inte styrs av en flock makthungriga karriärister, utan av filosofer. Insiktsfulla personer, som inte ser till egoistiska särintressen utan fattar beslut med mänsklighetens bästa för ögonen. Låter inte det förnuftigt?

Redan Sokrates invände att det kan vara svårt att avgöra vilka som är de ”riktiga” filosoferna, och vilka som är ”wanna be filosofer” av typ Gustav Fridolin (ni vet han med handhjärtat). Men jag tror inte det är där problemet ligger.

Varken Platon eller vår samtid verkar riktigt ha förstått vad politik innebär (det låter pretentiöst, men ibland måste man tillåta sig att läxa upp även Platon). Politik är historiskt sett en civiliserad ersättning för krig. För att lyckas i politiken är det kanske inte fel att vara humanist, men framför allt måste man vara en god krigare. En dålig krigare på tronen har svårt att förhindra att onda och destruktiva krafter tar över. Ett helgon på presidentposten är ingen garanti för att det inte samtidigt förekommer halshuggning på gatorna. Att det just nu verkar pågå ett folkmord i Burma, behöver till exempel inte betyda att Aung San Suu Kyi, som förut var ”god” plötsligt blivit ”ond”. Det kan lika gärna betyda att hon inte är tillräckligt kompetent politiker för att basa över sin egen militär.

Så även om Gustav Fridolin vore den filosof han ibland försöker ge sken av, löser det varken Sveriges eller Miljöpartiets problem. Risken kvarstår att islamister och extremister tillåts styra och ställa, så länge de sitter inne med de bästa soldaterna.

Platon hade fel på ännu en punkt. Han föreställde sig (om jag förstått honom rätt) att filosofer skulle leda staten ”utan” folkets uttalade stöd. Även i riktiga krig är folkets stöd en viktig framgångsfaktor, det vet alla militärer. Om politik är krig (om än i symbolisk dräkt) borde den som stöder sig på folkets flertal ha en strategisk fördel. Det är därför demokrati ofta vinner över diktatur.

I Sverige finns en väl förankrad idé att politiker ska vara goda. Därför tillåter vi oss att åsidosätta viktiga demokratiska spelregler (som i fallet Decemberöverenskommelsen) för att hindra att mindre goda politiker tar över. Men ”godhet” har inget egenvärde, allra minst i politik. För en islamist kan godhet vara att kämpa för Allah, för en miljöpartist är det att inte åka jetflyg och för en feminist är det att bekämpa män i maktposition. Alla kallar sin ståndpunkt för god. Det som präglar en bra politiker är istället följande två egenskaper:

• att vara en duktig krigare
• att ha folkets stöd

I Sverige finns just nu (såvitt jag kan se) bara två toppolitiker som uppfyller de kriterierna, Hanif Bali och Jimmie Åkesson. Man må tycka vad man vill om deras idéer eller metoder, men de verkar i alla fall ha förstått vad politik handlar om. Därför har de också framgång. Att försöka stoppa dem med censur eller uteslutning leder bara till att man fortsätter hålla liv i Platons vansinniga idé om idealstaten.

Tillbaka till Lars Lerin. Uppriktigt sagt tror jag han skulle bli en usel statsminister. Och jag misstänker att han själv håller med på den punkten. Däremot fyller han en annan viktig funktion. I likhet med storheter som Lill-babs, Björn Borg, Ingvar Kamprad och Astrid Lindgren bidrar han till att bygga det som ibland kallas ”en svensk identitet” (och som många påstår inte finns). Om politik är en tyglad form av ”krig”, kan kultur beskrivas som samhällets uttryck för ”fred”. Det vill säga allt det vi ägnar oss åt när vi inte slåss. Därför bör kultur precis som religion, i ett sant sekulärt samhälle stå fri från politiken.

Så överlämna politiken åt krigarna. Låt kulturen spegla vår kollektiva identitet, och låt religionen ta hand om vår själ. Om det därutöver finns något som lever upp till begreppet godhet, må var och en odla denna egenskap i sitt eget hjärta.