Är alla som åker tunnelbana i Stockholm svenskar? Det hävdade Åsa Romson, före detta språkrör för Miljöpartiet, under en debatt i riksdagen 2012:

”Att säga att man inte kan vara svensk för att man har en annan kultur än det vi skulle kalla den historiskt svenska i Sverige provocerar mig ganska mycket. När jag går omkring i Stockholm till vardags och möter de invånare som bor och lever här tycker jag nämligen att alla som åker på tunnelbanan är svenskar. Sedan är vi olika, och det är jag väldigt glad för. Vi har olika kulturell bakgrund, vi har olika kön och vi har olika preferenser. Vi är dock alla svenskar när vi sitter där i tunnelbanan. Man kan vara invandrare och svensk; man kan vara svenskamerikan eller svensksomalier.”

Men turisterna då? De tyska och engelska medborgarna som åker tunnelbana i Stockholm? Är de också svenskar? Måste man inte ens vara svensk medborgare för att räknas som svensk?

Romsons försök att tvångsförsvenska alla som åker tunnelbana i Stockholm fungerar inte. För folk vill vara sig själva. Den som inte känner sig som svensk, den som inte känner sig apostroferad när man talar om svenskarna, blir inte svensk bara för att han eller hon råkar befinna sig i landet.

Det här videoklippet visar en konversation mellan en kurd (sannolikt från det irakiska Kurdistan) och en tunisier. Båda befinner sig i Sverige, men ingen av dem uppfattar sig som svensk. De sitter på ett tåg. Jag har inte orkat ta reda på om det är pendeltåget eller tunnelbanan. Hur som helst, konversationen utmynnar i ett slagsmål.

En av de två männen, tunisiern, nämner ”sin” historia. Det är knappast vikingarna han hänvisar till. Hans historia är ett annat lands historia. När vi svenskar talar om ”vår” historia syftar vi på Sveriges historia. Detta avslöjar hur man ser på sig själv.

Klippet visar något som vi alla borde känna till vid det här laget. Invandrare som kommer till Sverige behåller i många fall sin identitet. De umgås med sina landsmän. De fortsätter att tala sina språk. De har egna föreningar. Egna högtider och fester. Egna moskéer. De engagerar sig i hemlandets politik. Det här är ju till och med något som mångkulturalismen bejakar. I propositionen från 1975, då en enig riksdag beslutade att vi skulle bli en mångkultur, står det så här:

”Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.”

Tvärt emot bokstaven och andan i denna proposition, påstår alltså Romson att alla som befinner sig i Sverige är svenskar. Om alla är svenskar, på vilket sätt är vi då en mångkultur? Och hur rättfärdigar man då bidrag till etniska föreningar?

Slagsmålet i klippet innefattar bara två män. Men vad händer när dessa konflikter blir större? När det handlar om stora grupper? Sverige har genom sin ansvarslösa invandringspolitik och sin mångkulturalism, bäddat för problem för en lång tid framåt. När det brinner i Mellanöstern, riskerar det att börja brinna även här.

Den 9 april 2016 höll Turkiska Riksförbundet möte på Sergels torg i Stockholm. Förbundets vice ordförande Barbaros Leylani uppmanade till mord på armenier. ”Turken vaknar!” skrek han. ”Armeniska hundar bör akta sig! Död åt armeniska hundar! Död! Död! Död!”

Talaren fortsatte att tala kärleken till fosterlandet. Han gav sedan uttryck för en storturkisk tanke om att alla folk som tillhör den turkiska folkgruppen ska enas i ett land. Med ”fosterland” menade han inte bara det nuvarande Turkiet utan alla områden som bebos av etniska turkar. För att förverkliga den storturkiska staten kan blod komma att flyta, tillade han.

Denne man innehar svenskt medborgarskap. Och han åker sannolikt på tunnelbanan. Jag tror det är dags att vi på allvar börjar fundera på ett återvändarprogram. Ett sådant program skulle genom ekonomiska bidrag hjälpa invandrare som inte trivs i Europa att återvandra till sina hemländer.

För om den här enklaviseringen fortsätter och det bildas chauvinistiska nationer inom de europeiska nationerna, spår jag våldsamma konflikter i framtiden. Både konflikter mellan invandrargrupper, påverkade av religiösa och etniska konflikter i hemländerna, och mellan invandrargrupper och de europeiska ursprungsbefolkningarna.