Vad kan vi lära oss från den svenska befolkningsstatistiken

Lennart Bengtsson

Sverige tillhör de länder som har en tillförlitlig befolkningsstatistikstatistik, inte minst sedan mitten av 1800-talet, se SCB om in- och utvandring.

Före 1930 var utvandringen större än invandringen med ett maximum under 1880-talet då det under vissa år var mer än 50 000 människor som utvandrade, huvudsakligen till USA. Efter 1930 har invandringen dominerat i stigande grad med ett maximum under 2016 på 163 000 personer.

Det intressanta är dock att utvandringen samtidigt ökar och överträffar till och med de höga utvandringstalen från 1880-talet. 2015 utvandrade till exempel 55 830 individer.

Vilka är de som utvandrar? En artikel i SVT Nyheter ger viss information. En del utvandrar till andra länder inom EU som Sydeuropa där de finner klimatet varmare och mer angenämt. Andra tidigare invandrare, numera med svenskt medborgarskap återvänder till sina ursprungsländer, främst inom EU. Andra flyttar som en följd av internationell anställning eller liknande.

I en öppen och globaliserad värld är det sannolikt att allt fler människor kommer att flytta och bosätta sig i andra länder än sitt födelseland antingen permanent eller för ett antal år. Problem när det gäller språk och kultur är i dag ett mindre hinder än tidigare som en följd av bättre utbildning, Internet, tillgång till media från hemlandet samt en förbättrad språkkännedom numera kraftigt underlättad genom Googles ständigt förbättrade översättningar. Sannolikt är det bara en fråga på några decennier innan system av artificiell intelligens kan klara språkutbytet i realtid utan allt för stora begränsningar.

Om nu till exempel vissa länder genom sin lagstiftning och andra åtgärder kraftigt underlättar migration så kommer detta på sikt att påverka och ändra befolkningsstrukturen. Många invandrare från MENA-länderna känner sig välkomna och hemmastadda i Sverige (se klippet nedan) medan exempelvis svenska pensionärer föredrar att flytta till Portugal där skatten för pensionärer är lägre. Det portugisiska klimatet är också mer behagligt eftersom de flesta finner en lång, kall och mörk vinter i Sverige mindre tilltalande än behaglig värme och solsken. Här är ett hotande växthusklimat, all medial skräckinformation till trots, ännu inte särskilt avskräckande.

Några hävdar vidare att det tilltagande våldet, kriminalitet och det växande tiggeriet har gjort Sverige mindre attraktivt, andra menar också att ett multikulturellt Sverige är mindre tilltalande. Trots allt föredrar de flesta svenskar kyrkklockor framför offentliga arabiska böneutrop. Men böneutropen kan komma att överrösta klockklangen den dag då kanske de muslimska invandrarna är fler än de svenska urinnevånarna. Något sådant kan inte uteslutas inom en 100-års period om Sverige fortsätter att vara ett prioriterat invandringsland för dessa kategorier.

Kanske är det helt enkelt tidens och historiens obevekliga gång vi bevittnar. Sverige och Europa kommer aldrig att bli som förr. Jorden har om cirka 25 år en befolkning på 10 miljarder människor med allt högre krav på en bättre tillvaro. Om inte länder i främst Afrika och Asien kan skapa fungerande samhällen så kommer människorna där att ge sig i väg till andra fungerande länder. Så har det alltid varit. Och är förändringen alltför snabb så är det högst troligt att det mottagande landet kommer att fungera lika illa efter en tid som de länder som migranterna lämnar. Det är precis av denna anledning som migranterna måste prioritera problemen i sina hemländer eftersom det är där de, i egenskap av företagsamma medborgare, behövs. De skall därför på intet sätt lockas iväg med allmänna löften. Vidare måste migrationen på alla sätt begränsas till vad som rimligt kan klaras av. Här har svenska politiker under påverkan av media och huvudlösa aktivister gravt misslyckats.