I Sverige har vi en statlig värdegrund. Wikipedia säger att denna värdegrund är unikt svensk även om den ibland gästspelar i Norge: ”Det svenska begreppet värdegrundsarbete har inte förbindelse till den internationella diskursen.”

Vem som har uppfunnit värdegrunden eller ens vad den betyder är oklart. När man googlar på företeelsen får man lätt känslan av att det är Skolverket och andra pedagogiska myndigheter som ligger bakom. Den centrala tesen i värdegrunden verkar vara den numera så välbekanta idén om ”alla människors lika värde”.

Jag har flera gånger försökt rycka undan mattan för den idén, till exempel här och här. Liksom så många andra har jag påpekat att sentensen är en säregen svensk och norsk felöversättning av första paragrafen i FNs deklaration om mänskliga rättigheter, där det i själva verket står att alla människor är lika i värdighet. Således inte ”värde”, utan ”värdighet”.

Sådana påpekanden har naturligtvis ingen som helst effekt på värdegrundsivrarna om de ens noterar dem. Värdegrunden har i pedagogiska och andra sammanhang utvecklats i Sverige sedan 1990-talet och har fått ett eget liv, ett eget momentum och ett eget prästerskap som tycker att eventuella felöversättningar är pedantiska småsaker som inte ska få stå i vägen för värdegrundstankens framgångsrika infiltration av andra organisationer. Till exempel har Hyresgästföreningen nyligen beslutat att medlemmar som inte delar föreställningen om allas lika värde ska kunna uteslutas. Så här skriver föreningens tidning Hem & Hyra i artikeln ”Medlemmar som bryter mot värdegrunden kan uteslutas” (12/3):

Att som medlem bli utesluten ur Hyresgästföreningen har hittills varit en tämligen ovanlig företeelse. De senaste tio åren har det hänt två gånger i region Aros-Gävle och ingen gång i Mitt. Men det kan det bli ändring på nu. Region Mitt ska aktivt börja jobba med att sprida kunskap om Hyresgästföreningens värdegrund.

Du kanske undrar vad den stora skillnaden är mellan ”värde” och ”värdighet”. Det undrar jag också. Jag anar det, men jag har inte formulerat det på ett tillräckligt pregnant sätt för att själv vara nöjd.

Av en händelse läste jag nyligen encyklikan Rerum novarum – ”Om de nya tingen” – som påven Leo XIII presenterade år 1891. Det var en turbulent period (vilket kanske alla perioder är). Åtskilliga länder genomgick industriella revolutioner. Gamla trygghetsinstitutioner försvann utan att några nya tog deras plats. ”Arbetarnas gamla skrån försvann under förra seklet”, säger påven, ”utan att andra trygghetsorganisationer uppstod”. Socialistiska rörelser framträdde som manade till klasskamp och ville kasta hela samhället över ända. Rerum novarum, som har undertiteln ”Kapitalets och arbetets rättigheter och skyldigheter”, är kyrkans ställningstagande i de avgörande sociala frågorna. (Läs här på engelska. Om man bortser från en del religiösa resonemang så framstår den nästan som tidigt socialdemokratisk i sina allmänna överväganden.)

Leo XIII är grundlig och kommer självklart in på det där med jämlikheten. Hans resonemang är relevant för frågan om alla människors lika värde.

Han börjar med att konstatera att människor i verkligheten är långt ifrån jämlika:

Av naturen existerar stora skillnader inom människosläktet. Folk skiljer sig från varandra när det gäller förmåga, skicklighet, styrka och hälsa och detta olika förutsättningar leder med nödvändighet till olika rikedom. Denna brist på jämlikhet är emellertid ingalunda till skada varken för individerna eller samhället. Samhällslivet kan bara upprätthållas genom att olika förmågor får spela sina speciella roller och var och en väljer normalt den roll som passar hans speciella förmåga.

Betyder det att påven helt förkastar det där med jämlikhet? Inte alls. Kapitalet och staten har avsevärda skyldigheter mot det arbetande folket, men hur godsint överheten än är så kommer avsevärda skillnader att bestå, ty sådan är världens ordning. Men det betyder inte att det inte skulle kunna existera annan jämlikhet än materiell jämlikhet. Människan har en själ, förklarar påven, och detta ger henne en värdighet som gör alla människor jämlika.

Det är själen som skapades efter Guds förebild och likhet. Det är i själen den överlägsenhet existerar som ger människan rätten att bestämma över de lägre varelserna och att utnyttja jorden och haven till sin nytta. ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.” I detta avseende är alla människor jämlikar, här finns ingen skillnad mellan rika och fattiga, herre och tjänare, styrande och styrda ”ty alla har samma Herre”. Ingen människa ska ostraffat kränka den mänskliga värdighet som Gud själv behandlar med sådan respekt…

Rerum novarum var en epokgörande encyklika som la grunden för katolicismens tänkande i sociala frågor och fick därmed inflytande över hela västerlandets tänkande. FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna är ett slags kompilat av västerlandets ädlaste funderingar i detta ärende. Det är, tror jag, självklart att Rerum novarum påverkade deklarationen. Det är, tror jag vidare, lika självklart att FN visste vad det gjorde när det valde uttrycket ”värdighet” och inte ”värde”. Men det behöver ju Skolverket och Hyresgästföreningen, med sina högre förnuft, inte bry sig om.