Västerlandet är speciellt

Mohamed Omar

För femtio år sedan, den 2 april 1968, visades Stanley Kubricks science fiction-mästerverk År 2001 – ett rymdäventyr (2001: A Space Odyssey) för första gången. Filmen bygger på den brittiske författaren Arthur C. Clarkes roman Vaktposten (The Sentinel, 1951).

Clarkes roman med samma namn som filmen, på svenska 2001 – en rymdodyssé (engelska 1968, svenska 1970), skrevs parallellt med att han och Kubrick skrev filmens manus, och kom ut efter att filmen redan haft premiär. Det är stor skillnad mellan Clarkes berättelse och Kubricks framställning. Clarke förklarar handlingen i detalj medan Kubrick använder väldigt lite dialog – musiken och bilderna får tala i stället.

År 2001 – ett rymdäventyr är en poetisk och mystisk upplevelse – vacker och underlig, men också skrämmande. Det är en film som är öppen för många tolkningar, men alla är överens om att evolutionen, livets utveckling, är ett grundläggande tema. Men utvecklingen skildras inte på ett vetenskapligt utan ett fantastiskt sätt: människan har inte blivit den hon här genom många små förändringar utan genom väldiga språng.

Läs mer

Annie Lööf och föraktet för lagen

Stefan Hedlund

Centerledaren Annie Lööf påstås ha studerat juridik. Det kan inte ha varit särskilt framgångsrikt. Hon tycks i alla fall inte ha lyckats tillägna sig en av rättsstatens mest centrala principer, nämligen den som säger att lagen måste äga företräde framför moralen.

Så snart lagar har stiftats är det, i ett rättssamhälle, varje politikers och myndighetsföreträdares glasklara skyldighet att ställa sig bakom dessa lagar, och att aldrig göra något som kan försvåra deras tillämpning. Detta måste även gälla rättslig prövning av ensamkommande ”flyktingbarns” eventuella rätt att beviljas asyl.

I de fall där den rättsliga processen har lett fram till beslut om utvisning, av det mycket enkla skälet att de sökande funnits sakna skäl att få asyl, är det faktiskt även Annie Lööfs självklara plikt, som folkvald parlamentsledamot, att ställa sig bakom dessa beslut. Hon väljer dock att anmäla en avvikande uppfattning. Den formella bevekelsegrunden består av två led.

Läs mer

Bakom flötet

Patrik Engellau

När betydelsefulla tänkare säger saker som man inte förstår eller inte instämmer i så känner man sig ofta dum. Det beror troligen på att man inte anser sig vara en auktoritet även om man, som jag, har gått på alla möjliga universitet.

Så har det genom livet alltid varit för mig. Det vore mig fjärran att klaga. Livet har hittills behandlat mig mycket välvilligt. Men i intellektuella frågor har jag alltid känt mig lite vid sidan om. Det har alltid funnits specialister med ett annat perspektiv som ansetts mer bildat, kunskapsmässigt mer välgrundat eller i största allmänhet mer genomtänkt. Därför har jag aldrig lyckats med någon vidare akademisk karriär. När jag doktorandstuderade i ekonomisk historia vid Uppsala universitet gav jag upp därför att jag för det första tyckte studierna var oändligt tradiga och långsamma och för det andra hade fått ett jobb som chef för svenska ambassaden i Guinea-Bissau, ett obetydligt land i Västafrika.

Jag skriver detta för att inspirera kurage, i den mån det behövs, hos andra människor som eventuellt, liksom jag, tidvis kan ha känt sig bortgjorda och korkade för att de inte varit precis ton-i-ton med det intellektuella modet.

Läs mer

Ny podd! Politisk korrekthet

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden ”Försöka förstå” (inspelat 26 april) försöker jag och Patrik Engellau förstå begreppet ”politisk korrekthet”. Den 18 april publicerade Engellau artikeln ”Det politiskt korrekta” här på Det Goda Samhället. Engellau ville ta reda på vilken som var den gemensamma nämnaren för alla idéer som kallas politiskt korrekta. Han läste någonstans att begreppet uppfunnits i Sovjetunionen:

”Till slut läste jag någonstans att begreppet uppfunnits i Sovjetunionen. Jag vet inte om det är sant, men det är lätt att föreställa sig. Typ att ledningen för ett stålverk i Sverdlovsk resonerar kring hur många ton stål de ska rapportera att stålverket producerade förra månaden och en diskussion utspinner sig om vilket svar som ska anges, det korrekta eller det politiskt korrekta, till exempel att man i verkligheten producerat femtusen ton, medan det politiskt korrekta svaret var hundratusen ton.”

Det är ungefär samma sak hos oss idag, menar Engellau. Det politiskt korrekta är det som makten gillar att höra, till skillnad från det korrekta, som den ogillar. Och det rör sig alltså inte bara om åsikter, utan även om fakta.

Läs mer

Karta och kompass för att orientera sig i Sverige

Patrik Engellau

Om man inte förstår det här med var huvudmotsättningen i samhället går, säger jag för femtioelfte gången, så har man ingen chans att förstå vad som händer runt omkring oss. Jag tar det från början och fyller sedan på med belysande exempel.

Huvudmotsättningen i Sverige idag går mellan å ena sidan den dominerande klassen (eller gruppen eller skiktet eller vad du vill) som består av politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex (som har sina lydiga härolder i media) och å den andra sidan den nettoskattebetalande medelklassen.

Klasskampen förs med idéer. Striden handlar om tolkningsföreträdet på verkligheten. Den vars tolkning är allmänt accepterad har makten. Var och en av de motsatta klasserna har sin tolkning. Samhällstolkning kallas ideologi. Politikerväldet et consortes har sin ideologi som kallas PK-ismen. Den nettoskattebetalande medelklassen har sin ideologi som vi kan kalla för sunt förnuft eller gråsossetänkande eller något ditåt.

Läs mer

Ett nytt sound i det publika rummet

Patrik Engellau

Onsdagen den 25 april 2018 kan vara ett bra datum att lägga på minnet för den som intresserar sig för tidsandan och dess uttryck. Då sände Sveriges Television en uppgörelse i Uppdrag Granskning mellan den framstående journalisten Janne Josefsson och den uppburne scenpersonen Özz Nûjen. Inslaget är 17 minuter långt.

Eftersom jag är förmäten nog att inbilla mig att det jag skriver ska vara av intresse lite längre än veckan ut – jag siktar närmare på seklers uppmärksamhet – så skulle jag aldrig ha skrivit om detta om jag inte tyckte programmet var epokgörande och då inte bara för att det var Josefsson avskedsföreställning på Uppdrag Granskning.

Bakgrunden är att Özz Nûjen tillsammans med sin syster och systerns man äger två hus på Gotland. För några år sedan renoverades ett eller båda dessa hus. I arbetet engagerades drottningsgatsterroristen Rakhmat Akilov som erkänt att han jobbade svart. Omkring 85 000 kronor ska ha satts in på hans personliga bankkonto som ersättning för enkla assistentjobb på Nûjens hus.

Läs mer

Mångkulturella mångvåldtäkter

Mohamed Omar

Under natten till fredagen den 27 blev en ung kvinna våldtagen av en grupp män i Borlänge. Hon har uppgett att männen var av ”utländsk härkomst”. Ska man tolka det som norsk? Hm… Det är ju allmänt känt sedan länge bland svensson att gruppvåldtäkter är en ”invandrargrej”. Och då menar man inte ingenjörer från Tyskland och kockar från Frankrike. Men etablissemanget har i alla år försökt mörka, vilket gett ordet ”mörkning” innebörden ”mörk gärningsman”.

Men tidigare i år (20/3) så granskade i alla fall Expressen gruppvåldtäkterna. Resultatet var föga förvånande. Av 43 dömda gruppvåldtäktsmän 2016 och 2017 visade sig hela 42 vara första eller andra generationens invandrare. Vad den 43:e hade för bakgrund är okänt. Det behöver inte vara en helyllesvenne. Hur som helst: 98 procent av de dömda gruppvåldtäktsmännen hade bekräftad invandrarbakgrund.

En undersökning som publicerades under hösten 2017 visade att 95,6 procent av överfallsvåldtäkter begås av invandrare, alltså män som inte är födda i Sverige. Undersökningen, som gjordes av en engagerad medborgare, visar på fällande domar mellan 2012 och 2017. Landsgrupper som enligt studien har högst faktor (sannolikhet) att begå grov våldtäkt är i turordning algerier, afghaner, tunisier, marockaner och palestinier.

Läs mer

Gästskribent John Gustavsson: Vi måste skydda byråkraterna

Alla kan nog hålla med om att integrationen har misslyckats i Sverige, och att även om en stor del av ansvaret ligger på politikerna, så ligger ändå en hel del ansvar på tjänstemännen som på olika sätt jobbar med invandrare – byråkraterna. Jag talar om allt ifrån nämndemännen som dömer invandrade brottslingar till låga straff till åklagarna som vägrar yrka på utvisning och socialsekreterarna som ser mellan fingrarna när barn och kvinnor i invandrade familjer misshandlas. Dessa byråkrater är värdelösa, och just därför måste de skyddas.

För att förstå varför vi måste skydda byråkraterna, så måste man förstå varför de inte gör sina jobb. Varför vågar de inte säga ifrån till invandrarna?

I vissa fall är det säkert av ideologiska skäl, men för de flesta tror jag att en annan förklaring är viktigare: De som jobbar med invandrare är i allra högsta grad medvetna om hur våldsamma dessa är, och hur lite de bryr sig om att följa de lagar och sociala regler vi svenskar generellt sett följer slaviskt. Och de är väl medvetna om att dessa människor har tjänstemännens för- och efternamn, vet var de arbetar, och med en enkel internetsökning kan ta reda på var de bor.

Läs mer

Väckelserörelsen och demokratin

Bert Stålhammar

Vårt land befinner sig nu i en förändringsfas som till sin karaktär påminner om 1800-talets stora förändring i Sverige då industrisamhället ersatte det gamla bondesamhället. De etablerade maktinstitutionerna försvann den ena efter den andra. När järnvägarna drogs fram genom landet skapades mötesplatser där nya människor möttes och presenterade radikala idéer för ett rättvisare och jämlikt Sverige. Den traditionella statskyrkan som oftast motarbetade de folkliga väckelserörelserna hamnade själv i periferin.

Över hela Sverige där folkrörelserna växte fram byggdes däremot kapell, bönhus, nykterhetstempel, folkets hus och folkparker. Folket var på väg att ta över makten. Landsförvisningar av de mest aktiva ledarna hjälpte inte lika lite som fängelsestraff. När Gud är med oss vem kan då vara emot oss? var det ständiga stridsropet. ”Nu är jag nöjd och glader, nu kan jag andas ut, nu bor jag hos min fader, min träldomstid är slut”, sjöng skolläraren och missionsförbundaren Nils Frykman när han satt på hästkärran omgiven av några enkla möbler sedan han som ”frireligiös” hade fått sparken från sin folkskollärartjänst i Fryksdalen.

Läs mer

Livet är fullt av mysterier

Patrik Engellau

En vän till mig tycker frenetiskt illa om Fredrik Reinfeldt. Det är inte nog med, säger vännen, att Reinfeldt öppnade Sverige för en migrationsvåg vars konsekvenser för varje dag känns alltmer hotfulla samt att Reinfeldt raserade det svenska försvaret mer effektivt och med större precision än någon fiende troligen hade lyckats med.

Dessutom, och detta retar kanske vännen mer än något annat, har Reinfeldt förolämpat svenska folkets sunda förnuft med observationen att han, Reinfeldt alltså, flugit över Norrlands inland och själv kunnat konstatera vilka enorma tomma ytor det finns att husera migranter.

Hur kan man bara släppa ur sig något sådant? frågade min vän retoriskt och skakade med oförstående ilska på huvudet.

Vi begrundade detta mysterium under en kort stunds tystnad. Hur kunde Reinfeldt säga något sådant?

Men du, sa jag till vännen, han hade ju faktiskt rätt. Det finns enorma tomma ytor i Norrlands inland.

Läs mer

Muslimsk islamofobi?

Mohamed Omar

Ska man tro vänstern så är västvärlden ett dåligt ställe för muslimer. Korsfararnas hat lever till exempel kvar i lusten att teckna Muhammedkarikatyrer. Det kallas ”islamofobi”, ett ord som ingen begriper. Ibland verkar det räcka med att inte tro att Muhammed var en profet för räknas som islamofob. Men låt oss säga att islamofobi är att hata muslimer, även schyssta muslimer.

Då visar det sig att muslimerna själva är ganska bra på detta. Islamofobin som få talar om: muslimernas islamofobi. Tittar man hur det ser ut i världen så är muslimer mer fria att utöva sin religion i väst än i muslimska länder. I de flesta muslimska länder finns lagar som diskriminerar icke-rättrogna muslimer och som reglerar vem som får öppna en moské och vad som får läras ut i den. I Sverige och övriga västvärlden kan vem som helst, shia eller sunni, liberal eller konservativ, öppna en moské och lära ut vilka tolkningar av islam som helst. I Göteborg har till exempel ahmadimuslimerna en moské. Den gruppen är förbjuden, förföljd och diskriminerad i de flesta muslimska länder. I Pakistan blir ahmadier våldtagna, slaktade och brända levande.

I Saudiarabien är alla uttryck för traditionell sunniislam som helgon- och gravkult, firandet av profeten Muhammeds födelsedag med mera, förbjudna. Regimen har en särskild polis som ser till att endast wahhabismen, en rörelse inom islam som strävar efter att återgå till ett föreställt ”rent islam”, tillåts. Shiamuslimer, en femtedel av befolkningen i det saudiska kungadömet, diskrimineras och förföljs och lever i ständig fruktan för regimens religiösa polis och pogromer från fanatiker.

Läs mer

Åkesson = Macron – EU

Anders Leion

Det är välkänt att Frankrike är ett mycket centralistiskt land. Ställd inför problem, gemensamma för Europas länder, blir därför den naturliga lösningen för detta lands president, Macron, att skapa en konstruktion som skall kunna hantera dessa problem från en gemensam utsikts- och beslutspunkt. I sitt stora tal (från 20 min.) på Sorbonne framförde han många förslag, syftande till att ”förstärka” EU, det vill säga ge organisationen mer uppgifter, mer pengar och därmed mer makt: en gemensam it-skatt och till och med en gemensam budget (för euro-länderna).

Han vill också ha en gemensamt utformad invandringspolitik, styrd från ett nytt EU-organ, ett nytt EU-centrum som skall ha ett allomfattande informationssystem för alla invandrare, i vilket de identifieras med hjälp av biometriska data och kontrolleras genom ett för alla EU-länder gemensamt datasystem, uppenbarligen för att hindra invandrarna att själva kunna välja vilket av EU:s länder de skall bosätta sig i.

EU skall få en egen gränspolis som kan garantera en rigorös gränskontroll och se till att de som måste återvända också gör det. Han vill också att EU-länderna utformar ett gemensamt, solidariskt utbildnings- och träningsprogram för att underlätta invandrarnas integrering ”för det är vår gemensamma plikt som européer att finna en plats för dem som har riskerat sina liv hemma och på sin väg”. Endast detta här citerade avsnitt fick applåder. I övrigt var åhörarna, tydligen i allmänhet EU-entusiaster, hörbarligen betänksamma.

Läs mer

Om ideologiernas överlevnadskraft

Patrik Engellau

Man borde kunna tillämpa Darwins tänkande – alltså att arterna genom pyttesmå genmutationer blir mer eller mindre välanpassade till sin levnadsmiljö och att de individer som blir mer välanpassade gradvis tränger undan de mindre välanpassade och att dessa senare så småningom dör ut – den tankefiguren borde kunna användas inte bara på levande arter som djur och växter utan även på tankar och ideologier (som kanske är en sorts arter, de också).

Antag till exempel att det finns två ideologier som vi kan kalla för PK-ismen respektive den gråsossiga, småborgerliga medelklassideologin. Vilken av dessa två ideologier har den starkaste överlevnadskraften? Vilken kommer med tiden i kampen för överlevnaden att slå ut den andra? Det är inte så självklart som det först kan verka.

Jag tyckte först att det verkade självklart. Om man sätter en befolkning av medelklasstänkare på en ö och fyller en annan ö med PK-ister och låter det gå några generationer så är det väl självklart att medelklassön kommer att uppvisa alla tecken på överlägsen livskvalitet. PK-isterna har troligen allihop för länge sedan förvandlat sig till offer och svultit ihjäl eftersom offer måste bli omhändertagna och försörjda och det saknas folk som kan sköta den uppgiften.

Läs mer

Feminismens legosoldater

Jan-Olof Sandgren

En av de platser där mångkulturen verkar fungera som bäst är spårvagnen. Känslan att varje morgon trängas med ett 50-tal främmande personer, ofta inkluderande ofrivillig kroppskontakt, representerande ett dussin olika språk och nationaliteter är egentligen ganska märklig. Jag kanske just den här morgonen delar säte med någon som i djupet av sitt hjärta föraktar min kultur, tycker att jag roffat åt mig för mycket av världens resurser eller anser att mitt politiska parti, min religion eller min sexualitet borde förbjudas. Ändå gör vi sällskap till jobbet, under respektfull tystnad. Ber jag att få låna hans Metro svarar han vänligt.

Men ibland händer oväntade saker, som till exempel i det här klippet. En afghansk man läxar upp en svensk pensionär som han tycker bär ansvaret för att hans land befinner sig i krig.

Klippet har några år på nacken, men får vi tro mannens ord kom han till Sverige som flyktingbarn någon gång i början på 2000-talet, alltså långt före flyktingkrisen. Det mesta av grälet handlar om kriget i Afghanistan, men det var en annan sak som fick mig att reagera.

Mannen har bott i Sverige drygt tio år och verkar i någon mån integrerad, i varje fall nämner han en svensk flickvän. Samtidigt är det uppenbart att han hatar svenskar.

Läs mer

Gästskribent John Gustavsson: Beteendeekonomi i konservatismens tjänst: Universell irrationalitet

Fältet som jag doktorerar i, beteendeekonomi, anses generellt sett vara ett vänsterfält. Nationalekonomi må vara ett mer högervridet fält än de andra samhällsvetenskaperna, men i beteendeekonomin har vänsterekonomerna sin högborg. Det är lätt att se varför: Beteendeekonomin avvisar den neoklassiska, rationella konsumenten (ofta kallad Homo Economicus) till fördel för en modell där konsumenter är begränsade av ”biases” och olika sorters feltänk. Den neoklassiska modellen har använts av ekonomer i över 100 år för att argumentera för fria marknader och emot skatter och regleringar. Beteendeekonomin används nu på samma sätt för att argumentera emot fria marknader och för skatter och regleringar. Egentligen borde den dock inte användas så, utan det är fullt möjligt att använda beteendeekonomi i konservatismens tjänst.

Beteendeekonomi som fält kan ses som en korsning mellan ekonomi, psykologi och sociologi. Man studerar fortfarande ekonomin, men man gör det inte längre med utgångspunkten att människor alltid agerar rationellt. Istället inkluderar man forskning från psykologin och sociologin som visat bland annat att människor har en tendens till flock- och vanebeteenden, att vi använder oss av tumregler istället för att göra exakta beräkningar, att vi inte har obegränsad viljestyrka och därför ibland gör saker som vi vet är dåliga för oss, och så vidare.

Läs mer

Den måttfulle imamen

Mohamed Omar

Jag läste nyligen om Voltairs roman Candide, i svensk översättning av Olof Nordberg. Voltaire driver med den tidens naiva och optimistiska filosofi. ”Vi lever i den bästa av världar”, upprepar Candide – namnet betyder ”troskyldig” – samtidigt som han upplever fasor och galenskaper av alla slag.

Vid denna läsning uppmärksammade jag något som jag inte tänkt på förut. En av de fasor som skildras i romanen är det islamiska sexslaveriet. Det har alltid varit känt i Europa, ända sedan medeltiden, att sexslaveriet och haremen är något som utmärker islamvärlden.

I romanen möter vi en gammal kvinna som berättar om hur hon togs till fånga av jihadpirater på Medelhavet:

”Knappt hade vi gjort det förrän sjörövare från Salé i Marocko dök ner på oss och äntrade fartyget.”

Sedan berättas om hur hon och hennes mor förslavades och utnyttjades.

I kapitel tolv förekommer en from och klok imam. Vi kan kalla honom måttfull. Det pågår ett krig mellan ryssar och turkar. Under en belägring drabbas den turkiska armén av svält. De bestämmer sig då för att äta upp sina slavinnor:

Läs mer

Var det bättre förr?

Patrik Engellau

Förr var för ett halvt sekel sedan. Var det bättre då?

När jag ställer mig den frågan brukar jag frammana känslan av att gå till tandläkaren på den tiden. Det var inte som att amputera lemmar med brännvin som enda bedövningsmedel men det gjorde förskräckligt ont att laga hål. Bedövningsmedel var förresten inte påtänkt.

I en bemärkelse är allting bättre nu än det var förr. Människor är friskare och lever längre, livet är bekvämare, vi behöver inte anstränga oss så mycket, vi är rikare, maten är mer varierad och godare och så vidare. I alla de avseenden som relativt enkelt kan mätas och redovisas i en tabell tror jag att det är bättre nu än förr.

Sedan har vi det där som inte så enkelt kan mätas och redovisas med statistik, till exempel hur tillvaron känns, samhällsandan om man så vill. Där tror jag det var bättre förr. Numera kan man inte knäppa på teven utan att bli nedstämd av allt elände och alla faror som kringgärdar oss och hotar att belägra oss.

Läs mer

Återuppväck svenskheten

Patrik Engellau

Civiliserade samhällen styrs inte med hjälp av vapen och våld utan medelst ideologier. Va? protesterar du kanske, det är väl ideologiska regimer, typ Sovjetunionen, som styr med vapen och våld? Visst, men de måste använda våld eftersom deras folk egentligen inte tror på den påbjudna ideologin. Civiliserade samhällen styrs av legitima ideologier, alltså världsuppfattningar som är djupt kända och delade av nästan alla medborgare, och behöver därför inte bruka våld annat än när det gäller kriminella och andra som inte accepterar det regelverk som erkänns av majoriteten.

Vad händer då i samhällen där det saknas en förhärskande ideologi i kraft av vilken gemensamma beslut kan fattas i lugna former och sedan verkställas med största möjliga ordning och reda? Rätt ofta blir det inbördeskrig eller något annat slags våldsutövning. Se på Sydafrika under apartheidtiden, Chile under Pinochet, USA i mitten av 1800-talet, Syrien idag. Motsättningarna mellan ideologierna – i Chile till exempel socialism mot liberalism och konservatism – blir då så starka att svärdet inte längre kan hållas i skidan.

Läs mer

Till minne av Karin Boye

Mohamed Omar

Idag den 24 april har det gått 77 år sedan Karin Boye gick bort. Hennes liv blev kort, bara fyrtio år. Under de åren hann hon ge ut fyra diktsamlingar, en femte kom postumt. Hon var liksom Nils Ferlin en av 1900-talets populäraste poeter. Boye kom inte från Uppsala utan från Göteborg, men hon var upsaliensare, det vill säga hon låg i Uppsala, och hon var en upsaliensisk poet.

Mycket har skrivits i Uppsala, och mycket har skrivits om Uppsala. Vad är uppsalapoesi? Det är enkelt: uppsalapoesi är poesi om Uppsala även om den skrivits någon annanstans. Som Boye anmärker i ett brev av den 13 maj 1922: ”I den här sta’n vimlar det av lyriker som maskar i en gammal ost …” I början av 1800-talet var Stagnelius student i Uppsala, men man letar förgäves efter upsaliensiska bilder i hans diktning. Han var en poet i Uppsala, men ingen uppsalapoet. I Boyes fall råder intet tvivel om hennes ställning som uppsalapoet: hon skrev både i och om Uppsala.

I dikten ”Till Carolina Rediviva” hyllar Boye universitetsbibliotekets visa, lätt ironiska leende: ”å Carolina min vän, bakom björkens frostiga ris” och i ”Tillägnan” upplever diktjaget en kuslig och hård vinterstämning som frammanar bilder från Uppsalas hedniska förflutna: ”Här på de ödsliga Uppsalaslätterna har vi ofta vankat i vinternätterna.”

Läs mer

Gästskribent John Gustavsson: Vi kommer aldrig att få slut på naturresurser

Vår planet är ändlig. Vi måste vara försiktiga med hur mycket vi förbrukar, för en dag kommer ju allting att ta slut. Vi skulle behöva minst fyra jordklot om vi ska kunna fortsätta i den här takten, och vi måste stoppa befolkningsökningen. Allt detta har miljöaktivister försökt intala oss i över 50 år. Men hur ligger det egentligen till? Har vi brist på naturresurser, och kan naturresurserna egentligen ta slut?

Svaret på den frågan är, i praktiken, nej. När vi tänker på naturresurser så tänker vi framförallt på saker som vi gräver eller suger upp ur jorden, typ olja, och därför verkar det logiskt att vi förr eller senare kommer att ha sugit upp den sista droppen, grävt upp den sista kolbiten och så vidare. Men faktum är att mängden naturresurser både kan öka och minska, och mestadels genom historien så har den faktiskt ökat!

Vad är en naturresurs egentligen? Jo, en sorts materia som vi lärt oss göra något av. Olja är en naturresurs eftersom vi kan göra bensin och plast av det och trä är en naturresurs för att vi kan göra hus och möbler med det (och en massa andra saker såklart). Faktum är att människor vetat om att olja finns i tusentals år, men man hade inte brytt sig om det nämnvärt då det inte haft några större användningsområden. Olja har alltid funnits, men först för cirka 150 – 200 år sedan kom vi på att olja gick att använda till viktiga saker som bensin. Först då gick olja från att vara materia till att bli en naturresurs, och världens totala naturresurser ökade! Samma sak skulle hända om vi imorgon hittade ett sätt att använda någon sorts materia vi idag inte har användning för.

Läs mer

Att ta tjuren vid hornen

Patrik Engellau

Den politiska striden i Sverige förs turligt nog med ord och inte med blanka vapen. På slagfältet står två arméer uppställda. Den ena armén består av etablissemanget definierat som politikerväldet, det välfärdsindustriella komplexet och dessas härolder i ledande media. Dess vapen är PK-ideologin. Den andra armén består av sådana som jag, alltså nettoskattebetalande medelklassare. Vi slåss med sunt förnuft, erfarenhetsbaserade uppfattningar och tilltro till våra ögons och örons vittnesbörd.

Det där med tilliten till sina observationer är viktigare än du kanske tror. Exempelvis brukar fienden påstå att ”alla människor har samma värde”. Visst har alla människor samma värdighet inför Gud och förhoppningsvis även inför det svenska rättsväsendet, men det betyder inte att de har samma värde i någon observerbar bemärkelse. En del springer fortare än andra, vissa är vackrare än andra, några tjänar mer än de flesta. Man behöver inte gilla att folk är olika men man bör böja sig för faktum.

Detta är vad erfarenheterna och sinnenas vittnesbörd lär medelklassaren. Sedan skapar sig medelklassaren en världsuppfattning med utgångspunkt från den värld som faktiskt existerar och kan undersökas. PK-sektens anhängare, å andra sidan, sätter sina dogmer framför observationerna av verkligheten och insisterar på att alla människor är lika värda utan att kunna förklara vad detta betyder. Det är lite som på 1500-talet när den makthavande kyrkan inte tålde nya astronomiska observationer som visade att jorden snurrade kring solen, inte tvärtom. (Dock att kyrkans uppfattning gick att intellektuellt begripa, vilket inte är fallet med PK-sektens dogm om lika värde.)

Läs mer

Inte bara Islamiska staten tror på det heliga kriget

Mohamed Omar

Tron på det heliga kriget, jihad, delas av betydligt fler muslimer än Islamiska Staten (IS) och Al-Qaida. I Sverige finns det något som kallas Ibn Abbas-centret. På sin hemsida islam.nu, presenterar det sig så här:

Denna sida är en del i Ibn Abbas Centrets strävan att sprida korrekt, autentisk information om Islam på svenska. Vi står även bakom sidan fatwa.se samt andra hemsidor som kommer att lanseras inshaAllah.

Vi sprider kunskap om Islam baserat på Koranen, Profetens sunnah (sallâ Allahu ´alayhi wa sallam), samt följeslagarnas förståelse och Imamerna från de tre första generationerna och de som följer dem i gott. Detta baserat på profetens uttalande (sallâ Allahu ´alayhi wa sallam): ‘…så håll fast vid min sunnah och de rätt vägledda Khalifernas sunnah…’

Ibn Abbas Centret drivs av utbildade studenter som har rekommendationer från de lärda samt examen från det Islamiska Universitetet i al-Madinah. Det samma gäller alla våra föreläsare.

Detta Ibn Abbas-center är motståndare till både IS och Al-Qaida. Men det är en del av samma breda, salafistiska rörelse och delar grundläggande teologi. Alla salafister anser till exempel att nya inslag inom religionen, så kallade ”bida’a” eller ”påfund”, måste förkastas. Religionen får inte utvecklas eller förändras utan man ska försöka bevara och följa den i sin ursprungliga renhet.

Läs mer

I Sverige tar man en utsträckt hand

Mohamed Omar

I Sverige är normen att man tar en utsträckt hand. Att inte göra det är ohyfsat. Du behöver inte gå runt och hälsa på alla du möter, men du ska ta en utsträckt hand. Det ville inte Fardous El-Sakka göra.

I augusti 2016 började Fardous som lärarvikarie på Kunskapsskolan i Helsingborg. När de manliga kollegorna sträckte fram handen för att hälsa, struntade hon i dem. Då fick hon gå. Utmärkt! Man kan inte ha en lärare som inte tar kollegors och elevers utsträckta händer. Men hon insisterade. Vi har ju mångkultur i det här landet! Alla kulturer är ju jämlika!

Hon krävde dessutom 120 000 kronor skadestånd. Hon hade blivit diskriminerad. Den 11 april avgjordes fallet i Arbetsdomstolen. Det blev ett nederlag för Fardous. Det är bra att det svenska samhället markerar mot sådana krav. Men… År 1975 infördes mångkulturen i Sverige. Så här står det i propositionen som antogs av riksdagen:

”Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.”

Läs mer

Fake news med mera

Patrik Engellau

En av mina ambitioner som skribent är att jag ska kunna läsa texterna några år efter publicering utan att behöva rodna över skämmiga missuppfattningar och överdrivna känsloyttringar. Jag undrar om Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har sådana hämningar. Troligen inte. Vi kan kolla Panamaläckan, som briserade för nästan precis två år sedan.

Så här beskrevs Panamaläckan av Svenska Dagbladet i ”Det här behöver du veta om Panamaläckan” (4/4 2016):

Avslöjandet ses som en av historiens största läckor där journalister från flera länder samarbetat under lång tid. Och det var SVT som var först i Sverige med att rapportera om Nordeas inblandning.

Läckan kom först tyska Süddeutsche Zeitung till del, som sedan delade dokumenten med ICIJ, en internationell organisation för grävande journalister. Därifrån har sedan över än 100 medieorganisationer världen över arbetat med materialet i över ett års tid. De senaste tolv månaderna har omkring 400 journalister från över 80 länder gått igenom dokumenten.

Skandalen var så stor att den räckte till att fylla upprörda och indignerade tidningssidor i månader. När jag googlade på ”Dagens Nyheter Panamaläckan” fick jag 6 940 träffar.

Läs mer

Ny podd med Mohamed Omar och Johannes Nilsson: Så blev Horace Engdahl en hjälte

Få har väl undgått att det råder #metoo-kris i Svenska Akademien. Som en kommentar till krisen släppte författaren Johannes Nilsson en novell på sin podd ”Bibliotek” med titeln ”Omröstningen”. Det är en nyckelnovell där alla karaktärer fått nya namn, men det är inte så svårt att gissa sig till vem som döljer sig bakom pseudonymen ”Kladden” eller ”Milton”, Akademiens patriark. Denne patriark går ett bittert öde till mötes, men segrar ändå. Hur det går till ska jag inte avslöja här, lyssna i stället på Nilssons roliga novell.

I ett nytt avsnitt av podden ”Försöka förstå” (inspelat 18/4) pratar jag med Johannes Nilssons om hans novell och om krisen i Svenska Akademien. I medierna har den delvis tolkats som en könskamp mellan Sara Danius och patriarken Horace Engdahl, vilket gjort Engdahl till en hjälte, en idol, bland ironiska högerradikala troll och mememakare. I nätets mörka skrymslen har det spridits hyllningsmemer till Engdahl. Förr kallades memen (bilder med text) skämtbilder och publicerades i tidningar som Söndags-Nisse och Strix.

Skämtbilden ovan från år 1900 anknyter också till könskrigstemat – ständige sekreteraren Carl David af Wirsén, tecknad som en riddare i full rustning, svingar en klubba mot Ellen Key. Hans lans ser ut som stålpenna, medan Ellen Key försöker försvara sig med en gåsfjäder.

Läs mer

Är det slut på sötebrödsdagarna?

Lennart Bengtsson

Arbetsmarknaden är knappast lätt för den som har kort utbildning och kort tid i Sverige. För en migrantfamilj med fyra barn och två vuxna krävs en månadsinkomst på över 34 000 kronor före skatt för att det skall löna sig att skaffa ett arbete. Det är knappast möjligt speciellt om det bara är en vuxen i familjen som får arbete vilket är det normala.

Om inte lön och bidrag anpassas på så sätt att det lönar sig att ta ett arbete är risken stor att sådana nyanlända hamnar i ett livslångt bidragsberoende med de sociala och ekonomiska konsekvenser detta kan få. Och det är ju inte heller få som befinner sig i en sådan situation.

Det är därför följdriktigt att svenska kommuner börjar oroa sig med tanke på det stora antal migranter som de tagit emot de senaste åren. Fyra moderata kommunalråd för därför nu fram ett förslag att bidragsnivån måste sänkas. En sådan sänkning måste ju göras generell och också drabba övriga svenska medborgare. Detta har säkert många andra, som också är mottagare av sociala bidrag, som till exempel bostads-och familjebidrag, inte helt klart för sig.

Läs mer

Gustaf III:s tänkande

Patrik Engellau

Vad samhällen åstadkommer bestäms av hur människorna i de olika samhällena tänker. Olika samhällen odlar olika tänkesätt och därför skiljer sig samhällenas öde. Var detta en självklarhet eller en djupsinnig observation?

Jag önskar den vore självklar exempelvis i bemärkelsen att envar medborgare insåg nyttan av att fundera över lämpligheten i samhällets rådande tankevanor ungefär som Jens Sörensen nyligen gjorde i en artikel där han i stort sett kom fram till att det svenska samhället är sjukt eftersom nippriga idéer koloniserat våra hjärnor. Så observationen var kanske, tyvärr, snarast djupsinnig i betydelsen alltför sällan framhållen och respekterad.

Det finns anledning att tro att vår tid – vår tid betyder så däringa de senaste trettio, fyrtio åren – är dummare än andra tider och nu ska jag använda konung Gustaf III:s tänkande för att leda detta i bevis.

Läs mer

Islamisk fundamentalism håller arabvärlden nere

Mohamed Omar

”Det är inte lätt att vara arab i dessa dagar”, suckade den libanesiske författaren Samir Kassir i boken Den arabiska olyckan, som kom ut på franska 2004 och svenska 2006. Och det har inte blivit lättare sedan dess. Kassir mördades av en bilbomb utanför sitt hem i Beirut den 2 juni 2005. Ett öde som ofta drabbar arabiska intellektuella.

Att arabvärlden befinner sig i kris är alla överens om, även arabnationalister och islamister. Man är dock inte överens om krisens orsaker och hur man ska komma ur den. Islamisterna tror att krisen beror på att muslimerna har övergett islams lagar och förnedrat sig genom att anamma västerländska seder. Krisen kan överkommas genom att upprätta en sant islamisk stat.

Det är förstås trams, och det kommer islamisterna förr eller senare att begripa. Hos Samir Kassir kan jag läsa om ”hur djupt illusoriskt det är att tro att politisk islam kan erbjuda en möjlighet att ta sig ur den arabiska olyckan, för den är just en av dess grundstenar”.

För två år sedan fick den syriske poeten Adonis ta emot Stig Dagerman-priset. Han fick det för ”ett författarskap där lidelsen för den arabiska poesin bortom religion och politiska strömningar blottlägger diktkonstens frigörande väsen”, som motiveringen lyder. Adonis är säkert en stor arabisk poet, jag vet inte eftersom jag inte läser arabiska tillräckligt bra. Det jag har läst i svensk översättning har inte tilltalat mig. Men jag beundrar Adonis som tänkare och debattör.

Läs mer

Gustav III och politikerväldet

Patrik Engellau

Offentlighetsprincipen innebär att envar medborgare ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar som inte är sekretessbelagda. Allmän handling betyder ett aktstycke som upprättats av eller förvaras hos en myndighet eller ett kommunalt bolag. Offentlighetsprincipen infördes genom tryckfrihetsförordningen år 1766 under kung Adolf Fredriks styre.

Hur kunde kungen låta göra grundlag av en princip som innebar att vem som helst kunde komma och snoka i statsförvaltningens arkiv, kungens egna papper? Det berodde på att Adolf Fredrik inte hade något att säga till om. Det här var under Frihetstiden, som började när envåldshärskaren – diktatorn – Karl XII föll och svenska folket bestämde att det aldrig någonsin mer skulle underkasta sig ett centralstyrt envälde. Att medborgarna gav sig rätten att fritt rota i överhetens pärmar stämmer väl med den ambitionen.

Men efter fem år installeras Gustav III på tronen. Han har ambitionen att bli enväldig härskare. År 1772 gör han statskupp och presenterar en ny regeringsform som sätter kyrkan mitt i byn: ”Konungen äger styra Rike sino” vilket betyder att han styr ensam även om han kan fråga sin regering om råd ifall han vill. Två år senare kom han igen med en förordning som inskränkte tryck- och yttrandefriheten. Exempelvis höjdes straffet för kritik av grundlagarna från 300 daler silvermynt i böter till möjlig avrättning.

Läs mer

MSB:s rapport om Muslimska Brödraskapet blev bra

Mohamed Omar

Redaktörens kommentar till denna text: Att denna rapport från MSB över huvud taget kommit till beror i alla fall till viss del på den insamling som detgodasamhallet.com gjorde våren 2017. MSB hade först bestämt att inte göra studien, men när detgodasamhallet.com började samla in pengar för att själv finansiera studien ändrade sig myndigheten. Donationerna för detta ändamål ligger kvar i avvaktan på andra angelägna aktiviteter. / Patrik Engellau

Våren 2017 släppte Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) förstudien ”Muslimska Brödraskapet i Sverige”, skriven av terrorforskaren Magnus Norell tillsammans med socialantropologen Aje Carlbom och Pierre Durrani, tidigare medlem i Brödraskapet.

I förstudien kunde man läsa att olika organisationer, med olika grad av koppling till Brödraskapet håller på att bygga upp ett parallellsamhälle i Sverige och infiltrerar politiska partier.

Förstudien fick kritik för att inte vara tillräckligt ”vetenskaplig”. Sannolikt var en del av denna kritik politiskt motiverad. På grund av den stundtals hätska kritiken annonserade MSB att man inte avsåg att följa upp förstudien med en ordentlig rapport.

Läs mer