I den västerländska kulturen finns det en övertro på förutsägbarhet. Inte minst det svenska samhället är om något präglat av en fast övertygelse om att framtiden är planerbar. I dagens oro för koldioxidutsläppen är det främst omsorgen om framtida generationer som dominerar handlandet och knappast omsorgen om dagens samhälle och således måste man ju vara ganska säker på utfallet. När jag försöker framhäva att klimathotet under detta århundrade trots allt är begränsat så får jag ofta svaret ”men tänk vad som kan hända under följande århundraden om människorna fortsätter sitt ansvarslösa beteende”.

Även om vi inte alltid inser att vårt eget liv är en följd av tillfälligheter så vill många ändå tro att det finns en ännu icke upptäckt naturlag där framtiden kan förutses lika noggrant som en satellitbana i rymden. Om man är troende så kanske man inte funderar eftersom det ju ändå är högre makter som bestämmer allt.

I verkligheten är allas våra liv en följd av tillfälligheter med detta inses inte alltid. Mina barnbarn tittar på mig med förvåning när jag säger att orsaken till att de överhuvudtaget existerar är att jag en marskväll för väldigt länge sedan plötsligt bestämde mig för att gå på ett skutt (som det då hette) på Stockholms nation i Uppsala.

Robert Cowley publicerade 1999 en läsvärd bok med titeln What if? där olika författare lekt med tanken att ändra på historien. Ett sådant är berättelsen om dödsfallet som 1242 räddade Europa. En av Djingis Khans mest framgångsrika generaler befann sig då i Ungern och planerade att erövra Västeuropa. Den mongoliska krigsmaskinen var oövervinnerlig och Sabotai som ledde trupperna i Europa var en suverän strateg vilket han gett prov på i erövringen av bland annat Ryssland. Djingis Khan hade valt sin tredje son Ogadai till sin efterträdare men när denne plötsligt avled kallades Sabotai med sina trupper tillbaka och den mongoliska erövringen riktades därefter i stället söder- och österut. Europa var räddat. Det råder ingen tvekan om att hade Sabotai fortsatt hade vår historia blivit något helt annat. Efter att mongoltrupperna hemsökt en stad fanns det normalt inte mycket kvar vare sig av fast egendom eller människoliv.

Ett annat bidrag i Cowleys bok analyserar utbrottet av första världskriget där flera på varandra följande tillfälligheter ledde till krigsutbrottet. Hur hade Europas historia gestaltat sig om ledande politiker hade tänkt igenom sitt handlande lite mer omsorgsfullt?

Ett tredje tillfälle som analyseras ingående är hur Hitler kunde ha vunnit kriget. Ett sådant tillfälle hade kunnat vara att istället för att vända sina trupper mot Sovjetunionen 1941 riktat dem mot Mellanöstern för att på så vis få kontroll över de stora oljetillgångarna. Här får vi trots allt vara glada att Hitler var oförnuftig.

Som de flesta känner till är såväl våra privatliv som den allmänna historien fylld av slumpartade händelser som i flera fall omgestaltat allt väsentligt och därigenom ger tiden en annan riktning. Härtill kommer på samma sätt alla oväntade tekniska utvecklingar som på den senaste tiden bärbara datorer, internet och tillgång till jättelika databaser – en utveckling som bara befinner sig i sin linda.

Vad kan vi lära av detta?

Det första är att inte basera framtidstänkandet på ett linjärt extrapolerande av dagens situation och för detta lägga ned enorma resurser i detaljplanering. Detta är en fälla för alla samhällen inte minst de socialistiska som i stort är baserade på ett 1800-talstänkande där naturen följer kända lagar på ett deterministiskt sätt. Man strävade efter att tillämpa det naturvetenskapliga tänkandet för att på så sätt kunna göra liknande framsteg på samhällsområdet. Initialt gjorde exempelvis Sovjetunionen stora framsteg på olika områden men frånvaron av ett öppet samhälle hindrade utvecklingen av nya idéer och koncept. Istället har de västerländska samhällena och speciellt USA nästan helt dominerat det tekniska nytänkandet efter 1960-talet och på så sätt sannolikt bidragit till Sovjetunionens fall.

Den andra lärdomen är vi bör reducera det linjärt extrapolerande tänkandet med tillhörande överplanering och ersätta det med ett mer strategiskt tänkande. Ett sådant exempel är att undvika detaljstyrning inom energisektorn och helt enkelt låta marknaden finna de bästa lösningarna inom ramen för en allmänt formulerad energipolitik. Det finns till exempel i dagens svenska situation ingen anledning att subventionera förnybar energi. I första hand är det inte kostnaden i dagens överplanering som är det primära problemet utan att landets intellektuella elit absorberas i improduktiva verksamheter. För ett litet land som Sverige är ett flexibelt tänkande utanför boxen helt enkelt en fråga om att kunna fortsätta ett nationellt överlevande. När överraskningarna kommer (och det gör de) och ett snabbt omtänkande blir nödvändigt måste det finnas nödvändig intellektuell beredskap för detta.

Det tredje är att ständigt vara beredd på överraskningar och säga som min kollega professor Vern Suomi brukade säga: ”Not the most meticulous planning can beat goddamn luck”.