Egentligen borde jag ha blivit paleontolog. Man visar en nyupptäckt, hundra miljoner år gammal benbit för en paleontolog. Han vrider och vänder på skelettdelen och hummar ett litet tag. Därefter ritar han upp hela den dinosaurie som benbiten kom från. En skicklig paleontolog kan säkert av skelettfragmentet även bestämma skräcködlans färg och läte.

Med det menar jag att du inte behöver ta vad jag säger på allvar, men det kan ju hända att jag har rätt.

Jag tror att Brasilien ligger några årtionden framför oss när det gäller kampen mot gängbrottslighet i utanförskapsområden. Framför oss betyder att om vi hanterar våra motsvarande problem så som Brasilien hanterat sina så kommer vi om några årtionden att vara där Brasilien är idag.

Brasilien har i trettio år bedrivit kriminalitetspolitik efter samma mönster som Sverige bedrivit skolpolitik under samma period. De har alltså pratat och lovat en massa förbättringar samtidigt som de åtgärder de vidtagit snarast förvärrat situationen; i varje fall har brottsligheten i favelorna förvärrats ungefär som Pisa-resultaten försämrats.

Det är inte bara de boende i slummen som drabbas. Jag har berättat om hur min portugisiskalärarinna, som bor i ett rätt elegant område i Rio de Janeiro, en dag blev rånad i hemmet. Om hon går ut törs hon inte bära några smycken. Många ställen undviker hon att passera, särskilt efter mörkrets inbrott. Rio-bor tvingas lära sig att leva sida vid sida med våldet och brottsligheten.

Den 16 februari i år beslöt landets president Michel Temer att göra ett ryck vilket jag skrev om här. Han beslutade om en ”federal intervention” i delstaten Rio de Janeiro, vilket med en obetydlig överdrift betyder att han ställt Rio under militär diktatur. Den federala armén och olika federala poliskårer har engagerats. Armégeneralen Braga Netto bestämmer om allt i Rio som har med säkerhet att göra och vad gör inte det nuförtiden?

Hur denna dramatiska situation i Rio kommer att utvecklas beror till stor del på, tror jag, hur den allmänna opinionen ställer sig. Den allmänna opinionen indelar sig i tre läger: de politiskt korrekta som vill ha socialpolitik i stället för stridsvagnar, de som inte vet vad de tycker samt de som vill se hårda tag mot buset.

En av de politiskt korrekta hette Marielle Franco, mörkhyad, ung kvinna – ”svart” heter det även i Brasilien om man inte uppenbart är vit – uppfödd i en favela, lesbisk och invald i kommunfullmäktige som representant för PSOL, Partiet för Socialism och Frihet. Franco var en uttalad motståndare till den pågående federala interventionen. ”Vi behöver blyertspennor, inte tanks”, sa hon på TV. Den 14 mars blev hon mördad. Hennes bil besköts med kulor i ett bakhåll. Chauffören dog också.

Vem som utförde dådet och varför är inte bekant. Det spekuleras i media. En del bedömare tycker det är självklart att motståndarna till den federala interventionen ligger bakom. Andra bedömare menar att motsatsen är självklar.

En vecka senare var det dags igen. I onsdags mördades en annan kommunfullmäktige, Paulo Teixeira, av ett kulregn i ett bakhåll. Jag har inte hittat några närmare informationer om honom.

Samtidigt verkar det om man exempelvis letar på YouTube – och här har jag ingen vetenskaplig bevisning – som om den grupp som vill ha hårdare tag växer i antal och självsäkerhet. Särskilt hänger de upp sig på vad de anser vara en överdriven respekt från myndigheternas sida för brottslingarnas mänskliga rättigheter. För det första är det relativt ovanligt att brott klaras upp. För det andra får de brottslingar man hittar ofta inga straff att räkna med. För det tredje, och det är kanske det värsta, törs poliser inte gripa in eftersom de är rädda för efterräkningar om någon påstår att de kränkt busets mänskliga rättigheter. (Jag redovisar bara tongångar, detta är inget som jag själv påstår är sant.)

En ny stjärna som effektivt framför den sortens åsikter är Lívia Zaruty som liksom Marielle Franco är ung, snygg, svart och uppväxt i en favela men varken lesbisk eller politiskt korrekt. Hon provocerar sin publik genom att presentera sig så här: ”Jag är den första svarta kvinna från förorten som varken är piga eller politiskt korrekt som ni någonsin träffat, så lyssna nu på mig”. Sedan hyllar hon den federala interventionen och argumenterar för att Brasilien borde glömma bort det där med mänskliga rättigheter åtminstone för tillfället.

Det är bara logiskt att den typen av vad man i Sverige kanske skulle kalla fascistoida uppfattningar sprider sig när problemen bara förvärras. Jag tror det kommer att ske även i Sverige om vi inte tar itu med brottsligheten redan nu.

PS Lívia Zaruty visar upp den här bilden:

”Det här är bilden av ett Brasilien baserat på de mänskliga rättigheterna.”

Trabalhador betyder arbetare. Justiça brasileira betyder brasiliansk rättvisa.