Hanif Bali-affären

Patrik Engellau

Den moderate riksdagsmannen och partistyrelsemedlemmen Hanif Bali har blivit petad från partistyrelsen och, verkar det, förbjuden att twittra. Det beror på att han betett som olämpligt, klandervärt och omdömeslöst. Bali själv erkänner skamset sin skuld.

Jag har försökt sätta mig in i ärendet för att förstå vari det påstådda brottet består. Det är inte det enklaste.

Det verkar uppenbart att en hel del av ståhejet i media beror på att moderaternas partiledning, som inte tycks gilla Bali i alla fall, tog vederbörandes eventuella förseelse som förevändning för att ge honom en smocka, vilket Bali undergivet accepterat, troligen för att han inte vill starta en öppen strid med partikamraterna såhär strax före ett val.

Men själva den förseelse som gav moderatpartiet en ursäkt att bestraffa Bali, vilken var den?

Bakgrunden är följande. Utrikesdepartementet har kontakt med människorättsaktivister på Krim. UD ska besökas av fyra personer från Crimean Human Rights Group. UD vill att aktivisternas budskap ska förmedlas av svenska media och kontaktar därför journalisten Patrik Oksanen på helahälsingland.se per email.

Sedan kommer en oklar punkt. Sajten nyheteridag.se kontaktar UD och ber att få departementets mailkonversationer med Oksanen. Nyheteridag.se säger att förfrågan var en tillfällighet, UD misstänker att det handlar om ryskt signalspionage, alltså att nyheteridag.se skulle ha fått tips av ryssarna (men Säpo tycks inte bry sig). Ord står mot ord. Säkert är att nyheteridag.se fått se UDs mailkonversation med Oksanen vare sig impulsen att be om den kom från Putin eller uppstod av en tillfällighet.

Nyheteridag.se skickar mailkonservationen till Hanif Bali, som twittrar ut nyheten en månad senare, när Oksanen publicerat sin artikel. ”Det finns över 500 dokumenterade fall av [ryska] brott [på Krim] mot mänskliga rättigheter, inklusive mord”, hade Oksanen rapporterat.

Var är Balis skuld? Varför blir alla så arga? Ett spår som antyds här och där i debatten är att eftersom Putin kanske spionerat och tjallat för nyheteridag.se, som i sin tur tjallat för Hanif Bali så blir Bali, genom smitta, ett slags andrahandsagent för Ryssland. Moderaterna värjer sig för Putinsmetade personer och petar därför Bali från partistyrelsen.

Det spåret är inte så övertygande om du frågar mig. Även om det är – eller vore – sant att mailkonversationen mellan UD och Oksanen slitits ur UDs och Oksanens datorer av ryska hackare så tycker inte jag att Bali därigenom har gjort något klandervärt. Det enda Bali gjort är ju att uppmärksamma omvärlden på att det var UD som tipsat Oksanen om de krimska människorättsaktivisternas besök i Sverige.

Det som förvånade mig i den här affären är att det framkommit att utrikesdepartementet så aktivt engagerar sig för att sprida antirysk information. Fyra människorättsaktivister kommer troligen inte på eget bevåg och för egna medel till Stockholm. Ej heller hade jag trott att de skulle välkomnas av den svenska staten och få hjälp med mediakontakter. För mig verkar det troligt att det har förelegat nära och kanske långvariga förbindelser mellan UD och Crimean Human Rights Group.

Jag har inget emot att det i svenska tidningar publiceras anklagelser mot Ryssland. Jag tycker tvärtom att det är bra att sådant kommer fram. Men jag vet inte om jag tycker att UD ska bli så särskilt inblandat. Crimean Human Rights Group engagerar sig exempelvis för 25 personer som de ryska myndigheter anser vara medlemmar i terroriströrelsen Hizb-ut-Tahrir.

Samröret mellan aktivistorganisationer och ett svenskt departement är kanske bra, kanske dåligt. Men nu ligger rätt tydliga fakta på bordet till allmänt beskådande. Nu får medborgarna försöka förhålla sig till vad de anser att UD ska göra.

Jag undrar om inte detta är den påstådda skandalens kärna. De som ansvarar för svensk utrikespolitik vill nog inte riktigt att den debatten ska släppas loss. De vill hellre vrida det till att ryssen snokar och spionerar, vilket han i och för sig säkert gör.