Som du vet betyder mångkultur inte bara att en muslimsk migrant ska anpassa sig efter svenska beteenden och värderingar – om det nu betyder det – utan också att svenskar ska anpassa sig efter andra kulturers normer.

Jag vet inte säkert vad detta ska betyda så jag har försöksvis gjort en litterär insats och skrivet ett manus till en film som är tänkt att på ett poetiskt avancerat sätt illustrera och problematisera det hela. Efter att ha tagit del av dina kommentarer avser jag att skicka stycket till Filminstitutet för sedvanlig etikgranskning.

Anders och Bianca älskar varandra. Anders tycker att Bianca är den underbaraste kvinna som tänkas kan och hon anser honom vara det ädlaste handjur. Lång och stark är han och dessutom oerhört framgångsrik i näringslivet, CFO i ett börsbolag redan vid trettioett års ålder. Så de gifter sig och får barnen Calle och Desirée.

Åren går. Anders stiger i graderna. Han är nästan alltid på resa och när han är hemma orkar han ibland inte älska med Bianca. Egentligen gör det henne inte så mycket. Det är inte längre sex hon begär av Anders, utan mer närhet och omtanke. Hon vill känna att han högaktar och respekterar henne för allt hon gör för honom. Det händer att hon nekar honom sex men Anders bestraffar henne aldrig trots att hon vägrar honom hans rättigheter.

Bianca blev därför inte särskilt ledsen eller ens besvärad när Anders förklarade att han avsåg att skaffa sig en bihustru. Hon heter Eva, sa Anders, och hon är ungefär femton år yngre än du. Bianca visste att Anders hade rätt till fler hustrur och hon tyckte att det mest kändes som att hon skulle få en yngre syster som skulle respektera den första hustruns högre ställning och dessutom avlasta Bianca en del av ansvaret för att tillfredsställa Anders.

Bianca föreslog att familjen skulle flytta till ett större boende så att hon och Eva, som säkert skulle älska varandra efter vad som är brukligt och påbjudet, ändå fick ha var sitt badrum. Så blev det. Anders köpte en nyinredd vind på 266 kvadratmeter på Östermalm.

Men när Eva flyttade in uppstod snart små misshälligheter mellan fruarna. Andrafrun respekterade inte förstafruns rättigheter i den äktenskapliga rangordningen. En gång när Anders var på väg in i Biancas sovrum för att tillbringa natten där hade Eva ställt sig i dörren till sitt sovrum och startat en svartsjukescen som Bianca fann både osmaklig och stötande.

Din nya fru verkar rent ut sagt ouppfostrad, sa hon till Anders. Äsch, svarade Anders, det är bara det att hon är lite ovan vid mångkulturen. Kom ihåg att du har en muslimsk pappa som lärt dig. I Evas släkt finns bara etniska svenskar.

Gradvis försämrades relationerna alltmer mellan de båda hustrurna. En dag kom Desirée, som nu gick i gymnasiet, till Bianca med en förfärad blick och sa Mamma, det är något förskräckligt på gång. Jag har kollat igenom Evas email och hennes iPhone och, Mamma, Eva har en älskare. Det är en medarbetare till Pappa.

Bianca blir alldeles vit i ansiktet, inte av svartsjuka utan för att Anders, och därmed hon själv, blivit utsatt för sådan skam och förnedring. Bianca tar med sig Calle, som blivit en stor, stark karl på sjutton år och besöker sin far för att diskutera saken trots att hon vet vad domen ska bli. Men det var viktigt att Calle förstod.

Biancas far blir mycket nedstämd. Sådant här får inte förekomma i vår släkt, säger han. Vanhedern är outhärdlig, förklarar han och täcker sina ögon med händerna. Vi kommer att förlora vårt anseende om vi inte hanterar det här rätt. Han tystnar och ser med sorgsna ögon på Calle. Stackars Calle, säger han med en suck, du har fått ett stort ansvar för vår släkts rykte. Och dessutom har du fått en stor chans att visa hjältemod.

En vecka senare lockade Calle ut Eva på en balkong och slängde ut henne på gatan sex våningar längre ned.

Det här var naturligtvis ingen händelse som kunde gömmas undan. Den skapade förstasidesrubriker i veckor, framför allt när det närmade sig rättegång. Debatten svallade. Nationen delades i två läger.

Det ena lägret argumenterade att när nu mångkulturen en gång för alla är fastlagd och beslutad av en enig riksdag, vilket skedde redan år 1975, och det visar sig att sharia använts på ett korrekt sätt för att skipa rättvisa så kan man inte överpröva sharia med hänvisning till svensk lag för då är det inte mångkultur på riktigt, bara på låtsas. Därför ska målet inte prövas i svensk domstol.
Det andra lägret resonerade enligt tankegången att man kan väl för fasiken inte med referens till mångkulturlagarna låta bli att straffa en ogärningsman som kastat sin styvmor från en balkong i avsikt att döda henne.

Poängen med den här filmen, som jag ser det, är att visa att båda lägren har sin logik. Känslomässigt kan man tycka det ena eller det andra, men det finns inga rationella argument som bevisar att den ena eller andra inställningen skulle vara Rätt. Kulturer kan inte annat än i särskilt lyckliga fall, det vill säga när folk inte bryr sig så mycket om dem, samexistera fredligt. Har man tagit mångkulturen i båten så får man ro honom i land – eller slänga honom tillbaka i sjön.